Sophia von Kielmansegg
| Sophia von Kielmansegg | |
 | |
| Född | 1675[1][2] eller 1673[3] Osnabrück |
|---|---|
| Död | 1725[1][2][3] London |
| Begravd | Westminster Abbey |
| Medborgare i | Tyskland |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Ledamot av Brittiska överhuset (–) Hovanställd | |
| Make | Johann Adolph Freiherr von Kielmansegg, Count of Darlington[4][5] |
| Barn | Charlotte Howe, Viscountess Howe (f. 1703)[4] Georg Ludwig von Kielmansegg (f. 1705) |
| Föräldrar | Ernst August av Hannover[4] Clara Elisabet von Platen[4] |
| Släktingar | Georg I av Storbritannien (syskon) Sofia Charlotta av Hannover (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Sophia Charlotte von Kielmansegg, grevinna av Darlington och Leinster, född 1675, död 20 april 1725, var en tyskfödd brittisk adelsdam, utomäktenskaplig halvsyster till Georg I av Storbritannien. I Storbritannien, där hennes identitet som kungens syster inte var känd, troddes hon vara hans mätress. Hon hade ett nära förhållande till sin bror, tilltroddes stort inflytande över monarken och mottog många mutor och petitioner från supplikanter under sin tid vid hovet. I Storbritannien kallades hon allmänt "Elefanten" på grund av sin kraftiga övervikt.
Biografi
Sophia von Kielmansegg var dotter till Clara Elisabeth von Meysenburg, friherrinna von Platen und Hallermund (1648–1700), och kurfurst Ernst August av Hannover. Lagligt sett var hon dotter till moderns make friherren, senare riksgreven[6], Franz Ernst von Platen (1631–1709), eftersom en gift kvinnas barn automatiskt räknades som makens barn, men hon var öppet erkänd som kurfurstens dotter, och fick 1689 titeln grevinna då hennes far upphöjdes från baron till greve. Hon gifte sig 1701 med friherre Johann Adolf von Kielmansegg (1668–1717).
Sophia von Kielmansegg hade en mycket nära relation till sin halvbror Georg, men enligt Georgs mor hade Georg "såvitt hon kände till" inte ett sexuellt förhållande med Sophia. Då Georg år 1714 blev Storbritanniens monark följde hon honom till London med sin familj. Sophia blev en uppmärksammad figur vid det brittiska hovet, där hon förutsattes vara en mätress och behandlades som en sådan, vilket gav henne en inflytelserik ställning vid hovet; hon mottog därför enorma summor pengar som mutor av supplikanter. Hon rivaliserade med Melusine von der Schulenburg om inflytande över Georg, och då denna 1717 blev adlad inledde Sophia enligt ryktet en kampanj för att också blev det. Hon uppnådde sitt mål 1721, då hon också i sitt adelsvapen erkändes som kungens illegitima syskon.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ [a b] British Museum person-institution thesaurus, British Museum-ID: 200606, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004, ODNB-ID: 76310.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Anne Commire & Deborah Klezmer (red.), Dictionary of Women Worldwide : 25,000 Women Through the Ages, Gale och Yorkin Publications, 2006, ISBN 978-0-7876-7585-1.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ The Peerage person-ID: p32068.htm#i320672, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Tyska wikipedia
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Sophia von Kielmansegg.
Media som används på denna webbplats
Porträtt av Sophia von Kielmansegg (1675-1725), illegitimate dotter of Ernst August av Hannover and Clara Elisabet von Platen
«The sitter was the daughter of Cara Elizabeth, Baroness von Platen, and probably Duke Ernst August of Brunswick and Luneburg, the Bishop of Osnabruck. She was the half sister of George Lewis, Elector of Hanover and later King George I. In 1701 she married Johann Adolf, Baron von Kielmansegg, Deputy Master of the Horse to George Lewis.
Sophia Charlotte and her family moved to London on the accession of George I to the throne. She was a great favourite with the King and was regarded as a rival to the King's mistress, Melusine von der Schulenburg. She fascinated the English court and Horace Walpole remarked upon her physical appearance:
" … Two fierce black eyes, large & rolling, beneath two lofty arched eyebrows, two acres of cheeks spread with crimson, an ocean of neck that overflowed & was not distinguished from the lower part of her body, and no part restrained by stays. (Reminiscences, 29–30)".» [1]