Solv

Question book-4.svg
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-08)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Mer än 10 solv av metalltråd. I den främre raden syns ungefär 9 ögon.

Ett solv är en anordning som är till för att reglera höjden på en varptråd i en vävstol.[1] Det består av en eller två trådar som löper lodrätt och har ett litet hål (ögat) ungefär mitt på. Den varptråd som ska höjas och sänkas av solvet löper genom ögat. Varptråden höjs genom att solvet dras uppåt, vanligen av en skaftkäpp. På motsvarande sätt kan varptråden dras nedåt av en nedre skaftkäpp.

Solv är två parallella trådar som träs på de övre och nedre solvskaften på en vävstol. Mitt på solvet finns ett öga, som åstadkoms genom att en knut knyts i ögats övre kant och en knut i ögats nedre kant. På plastsolven är knutarna ersatta med en annan metod att åstadkomma ögat. Solv av metalltråd förekommer i jacquardvävstolar och elektriska vävstolar för mekanisk och industriell vävning.

Solv har i långa tider gjorts av det slags bomullsgarn som används till att väva mattor av mattrasor, men idag gör nylonsolven sitt intåg i vävstolarna allt mer. Framför allt för att de är lättare att solva, det vill säga deras ögon är lättare att trä varptråden genom.

För damast och upphämta används två andra slags solv, se Damastvävstol.

Solva är det arbetsmoment under uppsättning av varp i en vävstol då varpen träs genom solven. Solven sitter på solvskaft som hängs upp i vävstolen med nickepinnar och förbinds via det nedre solvskaftet till tramporna via lattor eller direkt med snören. Den inbördes ordning som varptrådarna träs genom solv på respektive skaft avgör vilken vävteknik som tillämpas.

Solv som inte behövs för den aktuella uppsättningen tas bort för att minimera risken att de glider iväg och orsakar snedställda solvskaft och därmed dåligt skäl. När överblivna solv är borttagna förankras solven på sitt solvskaft genom att en tråd spänns från den ena änden av skaftet till den andra, på både övre och nedre solvskaft.

När hela uppsättningen är klar, inklusive framknytning, ska varpen löpa horisontellt genom mitten eller nedre delen av solvögat.

Ordets härkomst kan troligen spåras till latinets solvo som betyder upplösning, och genom solvningen särar man på varptrådarna så att de kan få det rörelsemönster i förhållande till varandra som vävtekniken fordrar.

Öga

Öga kallas den ögla genom vilken varptråden är trädd i en vävstol. Öglan är en del av solvet.

Galleri

  • Solvstock, används till att knyta nya bomullssolv på.

    Solvstock, används till att knyta nya bomullssolv på.

  • bomullssolv

    bomullssolv

  • Solvnotorna har trots allt inte förändrats nämnvärt de senaste hundra åren.

Referenser

  1. ^ Märta Brodén; Vävning, första boken; LTs förlag 1978; sid 52

Se även

  • Maljong
Vävstolar och deras delar
VävstolarStudies in primitive looms (1918) (14597941967).jpg
Delar
Textilier
Bommar och sidor
Längd och bredd
Inställningar och käppar
Övrigt
Vävning · Vävteknik — {{Vävmoment}} · {{Vävsätt}}
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Question book-4.svg
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Ништи 4.JPG
Författare/Upphovsman: Tashkoskim, Licens: CC BY-SA 3.0
Ништи се составен дел на разбој за ткаење.
Väv solvordning 1896 stor.jpg
(c) Damast, CC-BY-SA-3.0
Vävbok med solvordning á la 1896.
Solvstock.jpg
Författare/Upphovsman: mimmi Hjellström, Licens: CC BY-SA 4.0
Solvstock som används till att knyta nya solv på.
Heddle1.JPG
A close up on heddles, with a blue warp that is not under tension.
Studies in primitive looms (1918) (14597941967).jpg
Författare/Upphovsman: Internet Archive Book Images, Licens: No restrictions

Identifier: studiesinprimiti00roth (find matches)
Title: Studies in primitive looms
Year: 1918 (1910s)
Authors: Roth, H. Ling (Henry Ling), 1854-1925 Royal Anthropological Institute of Great Britain and Ireland. Journal
Subjects: Weaving
Publisher: Halifax (Eng.) F. King & sons, ltd
Contributing Library: Sterling and Francine Clark Art Institute Library
Digitizing Sponsor: Sterling and Francine Clark Art Institute Library

View Book Page: Book Viewer
About This Book: Catalog Entry
View All Images: All Images From Book
Click here to view book online to see this illustration in context in a browseable online version of this book.

Text Appearing Before Image:
otiya loom, which I saw at work at the Coronation Exhibition inLondon in 1910, is now likewise in Bankfield Museum, and is fitted up for makingrugs or pile cloth. It is provided with a ball of weft instead of a spool of weft. Inother respects the two looms are similar. The length from beam to beam inclusivewas about 18 feet (about 5.5 m.), with continuous warp, and the angle of rise of thewarp from the weaver was somewhat under 30°. The methcd of inserting the pileis shown in Fig. 130. It may be likened to that of a heddle with very thick three-plyleashes, which gets overtaken by the weaving and is left two picks behind, afterwhich the rod is withdrawn and the upstanding loops cut along the whole length, 1 A like form of spool is found on the Sermata loom already mentioned. Note, p. 68. H. Ling Eoth.—Studies in Primitive Looms. 75 with a resultant pile. The rug on this loom was about 3 feet (or 1 m.) long,and several are made at intervals on one warp laying and beaming. When I pur-
Text Appearing After Image:
wooden5/VCK- STRAP chased this specimen the heavy beater-in was not included in the sale, as I was toldit was an heirloom without which the weaveress could not work, and a replica 76 H. Ling Eoth.—Studies in Primitive Looms. was of no use to her as it did not aud could not possess the qualities of the original,I had to content myself with the replica, and concluded it to be a case of weaversritual. The Bhotiya loom is evidently the same as that described by Moorcroft andTrebeck as being in use among the Northern Ladakis.1 The Igorot and Ilanunlooms are a step in advance of the Iban and Dusun and Bhotiya looms in so far thatthey possess reeds. An Igorot loom in the British Museum, obtained from Mount Isarog, Luzon,by Jagor (seeFig. 131), consists of a breast beam, two heading rods, one single heddle, a beater-in, two laze rods, a warp beam, four spools, and a wooden backstrap or yoke. Length from beam to beam inclusive 42 inches (or 1.07 m.); widthof web 15 inches (or 38 cm.). The wa

Note About Images

Please note that these images are extracted from scanned page images that may have been digitally enhanced for readability - coloration and appearance of these illustrations may not perfectly resemble the original work.