Solmisation

Solmisation[1][2] (ibland solmisering[3]) är att namnge tonerna i en durskala eller diatonisk skala med stavelser ämnade att uttala och sjunga. I europeisk musik introducerades tekniken i början 1000-talet av Guido av Arezzo,[1] genom hans namngivning av hexakorden. Den vanligaste formen för namngivning av toner är[4]

  1. do (ursprungligen ut)
  2. re
  3. mi
  4. fa
  5. sol
  6. la
  7. ti (ibland si)
I denna artikel
används tonnamnen
B och H.

Se olika skrivsätt.

vilka betecknade skalans sex första toner (c, d, e, f, g och a). På 1500-talet tillkom stavelse si för den sjunde tonen (h).[4] Stavelse ut utbyts ofta mot do. I vår tid används tonstavelserna i de flesta musikpedagogiska system, till exempel tonic sol-fa, tonika-do och Jaques-Dalcrozes solfège.[5]

I andra kulturers musik, till exempel den indiska, har man på liknande sätt infört en egen solmisering som märks i musikformen raga.

Se även

Referenser

Media som används på denna webbplats