Social isolering

Social isolering, även kallat objektiv ensamhet,[1] innebär att en person saknar andra människor att interagera med regelbundet. Social isolering särskiljs från ensamhet som istället är en känsla som kan uppstå även om andra människor finns i närheten.[2] Till skillnad från den subjektiva ensamheten, som är hälsoskadlig, behöver inte social isolering vara negativ. Detta eftersom den kan vara självvald.[1]

Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) räknas man i den svenska statistiken som socialt isolerad om man bor ensam och inte träffar anhöriga, vänner eller bekanta oftare än ett par gånger i månaden.[3] Social isolering är således ett mätbart begrepp.[1] Enligt myndighetens statistik räknades fyra procent av befolkningen äldre än 16 år som socialt isolerade 2016–2017 (avser Sverige).[3]

Se även

Referenser