Snooker Shoot-Out
- Shoot-Out kan även syfta på handbollens shoot-out
Snooker Shoot-Out är en snookerturnering – med lite annorlunda regler[1] – som spelades första gången 1990 och återintroducerades på snookertouren säsongen 2010/11. Sedan säsongen 2016/17 är turneringen en rankingturnering.
Regler
Reglerna i Shoot-Out skiljer sig något mot de vanliga snookerreglerna:
- Spelarna tekar inledningsvis genom att stöta ungefär samtidigt från huvudsidan, ner mot fotvallen och tillbaka igen. Närmast huvudvallen väljer vem som ska göra öppningsstöten.
- Matcherna spelas i ett frame i maximalt 10 minuter och högst gjorda poäng vinner.
- Första fem minuterna har spelarna 15 sekunder på sig att göra en stöt, sista fem minuterna har de 10 sekunder på sig. Miss att stöta i tid resulterar i foul, och straffpoäng utdelas motsvarande den boll som tänkt spelas, dock minst 5 poäng.
- Spelaren måste i varje stöt träffa en vall med någon boll eller sänka en boll, misslyckas det är det foul och straffpoäng utdelas motsvarande den spelade bollen, dock minst 5 poäng.
- Straffpoäng för foul utdelas enligt de vanliga snookerreglerna, med undantag enligt vad som nämnts ovan.
- Alla foul resulterar i boll i hand för motspelaren som därmed kan placera vit var som helst på bordet.
- Vid oavgjort spelas en shoot-out på blå boll. Spelarna turas om att med en stöt försöka sänka bollen från dess prick, och den måste gå direkt i hål utan vallningar. Den som först missar vid lika antal försök förlorar.
Format
I den första tävlingen 1990 avgjordes alla matcher utom finalen i ett frame och finalen avgjordes i bäst av tre frames. Tävlingen återkom först 2011 med ett antal nymodigheter.[2]
Fram till 2016 var tävlingen en inbjudningsturnering för 64 deltagare. Från 2017 är det en rankingturnering, och totalt deltar de 128 bästa spelarna på världsrankingen i turneringen som avgörs genom direktutslagning.
Unikt för turneringen är att alla omgångar lottas. Således lottas matcherna till första omgången, det förekommer alltså ingen seedning, och efter varje avslutad omgång lottas matcherna till nästa omgång hela vägen fram till finalen.
Vinnare
År | Vinnare | Motståndare | Resultat | Säsong |
---|---|---|---|---|
Inbjudningsturnering | ||||
1990 | Darren Morgan | Mike Hallet | 2 – 1[a] | 1990/91 |
2011 | Nigel Bond | Robert Milkins | 58 – 24 | 2010/11 |
2012 | Barry Hawkins | Graeme Dott | 61 – 23 | 2011/12 |
2013 | Martin Gould | Mark Allen | 104 – 0 | 2012/13 |
2014 | Dominic Dale | Stuart Bingham | 77 – 19 | 2013/14 |
2015 | Michael White | Xiao Guodong | 54 – 48 | 2014/15 |
2016 | Robin Hull | Luca Brecel | 50 – 36 | 2015/16 |
Rankingturnering | ||||
2017 | Anthony McGill | Xiao Guodong | 67 – 19 | 2016/17 |
2018 | Michael Georgiou | Graeme Dott | 67 – 56 | 2017/18 |
2019 | Thepchaiya Un-Nooh | Michael Holt | 74 – 0 | 2018/19 |
2020 | Michael Holt | Zhou Yuelong | 64 – 1 | 2019/20 |
2021 | Ryan Day | Mark Selby | 67 – 24 | 2020/21 |
2022 | Hossein Vafai | Mark Williams | 71 – 0 | 2021/22 |
2023 (Jan) | Chris Wakelin | Julien Leclercq | 119 – 0 | 2022/23 |
2023 (Dec) | Mark Allen | Cao Yupeng | 65 – 4 | 2023/24 |
- ^ Finalen spelades i bäst av tre frames.
Century breaks
Totalt: 28
Per den 31 januari 2023
- 142 Mark Allen (2021)
- 139 Thepchaiya Un-Nooh (2019)
- 135, 116, 100 Martin Gould (2012, 2015, 2019)
- 133 Thor Chuan Leong (2020)
- 133 Luca Brecel (2019)
- 132 Ricky Walden (2019)
- 129, 113 Ronnie O'Sullivan (2011)
- 127 David Gilbert (2016)
- 125 Mark Selby (2013)
- 123 Hossein Vafai (2022)
- 121 Stephen Lee (2012)
- 120 Tony Knowles (1990)
- 120 Chang Bingyu (2020)
- 119 Chris Wakelin (2023)
- 117 Allister Carter (2023)
- 116 Michael Holt (2023)
- 112 Mark King (2011)
- 109 Michael Georgiou (2018)
- 107 Jak Jones (2020)
- 106, 101 Xiao Guodong (2023, 2020)
- 106 Alfie Burden (2011)
- 103 Allan Taylor (2022)
- 102 Mark Davis (2018)
- 101 Ryan Day (2014)
Rekord
- Michael Holt har spelat (42) och vunnit (30) flest matcher i turneringens historia.
- Paul Davison har gått in i turneringen 7 gånger utan att ha vunnit en match.
- Robin Hull har bäst andel vunna matcher med 87,5 % (7 av 8).
- När det kommer till vinnarna som försöker försvara sin titel, från och med 2023 års turnering, har 5 av vinnarna förlorat i den första omgången året efter att ha vunnit trofén; den bästa prestationen av en försvarande mästare var av Barry Hawkins, som nådde kvartsfinalen.
- Barry Pinches, Nigel Bond, Rod Lawler och Ken Doherty tävlade alla i det ursprungliga evenemanget 1990 och deltog också i 2022 års turnering.
- Det högsta serien (break) i Shoot Out-historien är 142 av Mark Allen år 2021.
- Den lägsta sammanlagda poängen är 13 år 2022, när Oliver Lines slog Stan Moody med 11–2. Hammim Hussains 9-7 seger över Peter Lines föregående år är fortfarande den lägsta vinnande poängen. Det tidigare lägsta för båda rekorden var 2019, då Ryan Davies slog Sunny Akani med 10–7.
- Bara ett 100+break (century) har gjorts i en final, av Chris Wakelin år 2023.
Referenser
Noter
- ^ ”RULES OF SNOOKER AND ENGLISH BILLIARDS”. World Professional Billiards and Snooker Association (WPBSA). https://wpbsa.com/rules/. Läst 31 januari 2023.
- ^ Chris Turner's Snooker Archive Arkiverad 13 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Myself, Licens: CC BY-SA 2.5
Triangle of the 15 reds in snooker. Note: This is not a full depiction of the setup of a game of snooker, as the colour balls are not shown.
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
The national flag of Kingdom of Thailand since September 2017; there are total of 3 colours:
- Red represents the blood spilt to protect Thailand’s independence and often more simply described as representing the nation.
- White represents the religion of Buddhism, the predominant religion of the nation
- Blue represents the monarchy of the nation, which is recognised as the centre of Thai hearts.
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.