Snaresbeckasin

	Snaresbeckasin; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Snäppor; Scolopacidae
Släkte	Coenocorypha
Art	Snaresbeckasin; C. huegeli
Vetenskapligt namn
	§ Coenocorypha huegeli
Auktor	(Tristram, 1893)
Synonymer
	Coenocorypha aucklandica huegeli;

Snaresbeckasin^[2] (Coenocorypha huegeli) är en liten fågel i familjen snäppor som enbart förekommer i en liten ögrupp i Nya Zeeland.^[3]

Utseende och läte

Snaresbeckasinen är en brun, liten (20–23 cm) och satt vadare med lång näbb. Jämfört med aucklandbeckasinen som den fram tills nyligen ansågs vara en del av är den tätare bandad över nedre delen av bröstet, flankerna och ibland större delen av buken. Även överdelen av stjärten är mycket tätare bandad. Resten av ovansidan är å andra sidan mycket svagare tecknad, med mycket smalare beigefärgade fjäderkanter som skapar ett finare mönster.^[4]

Hanen har ett ljudligt revirläte bestående av en serie vibrerande toner som byggs upp till tvåstaviga visslingar.^[1]

Utbredning och systematik

Snaresbeckasin häckar endemiskt på Snareöarna, cirka 200 km söder om Sydön, Nya Zeeland.^[3] Fågeln betraktades tidigare som underart till aucklandbeckasin men anses idag utgöra en egen art.^[5]^[6] Vissa inkluderar de båda utdöda arterna nordöbeckasin (Coenocorypha barrierensis) och sydöbeckasin (Coenocorypha iredalei) i snaresbeckasinen.^[7]

Levnadssätt

Arten föredrar områden med tät markvegetation där den födosöker efter en stor variation av olika ryggradslösa djur. Den häckar på marken eller i gröetuvor cirka 30 cm ovan mark. Bon har hittats i december och äggläggningen inleds troligen i november.^[1]

Status och hot

Fågeln har påverkats kraftigt från införda predatorer som gjort att den försvunnit från större delen av dess tidigare utbredningsområde. Den förekommer nu på ett fåtal relativt säkra predatorfria öar och beståndet minskar inte längre. Eftersom utbredningsområdet är så begränsat och världspopulationen är liten (1000–1500 vuxna individer) kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN ändå arten som nära hotad.^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Anatole Andreas Aloys von Hügel (1854-1928), österrikisk antrolog, upptäcktsresande och samlare av specimen.^[8]

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2022 Coenocorypha huegeli . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 28 december 2022.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-27
^ del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2019). Snares Snipe (Coenocorypha huegeli). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467305 15 november 2019).
^ Worthy, Trevor H.; Miskelly, Colin M.; & Ching, Bob A. (R.). (2002). ”Taxonomy of North and South Island snipe (Aves: Scolopacidae: Coenocorypha), with analysis of a remarkable collection of snipe bones from Greymouth, New Zealand”. New Zealand Journal of Zoology 29 (3): sid. 231–244. doi:10.1080/03014223.2002.9518307. http://www.informaworld.com/smpp/content~db=all~content=a920518948.
^ Baker, Allan J.; Miskelly, Colin M.; & Haddrath, Oliver. (2009). ”Species limits and population differentiation in New Zealand snipes (Scolopacidae: Coenocorypha)”. Conservation Genetics 11 (4): sid. 1363–1374. doi:10.1007/s10592-009-9965-2. https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs10592-009-9965-2.
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Video på snaresbeckasin från Te Ara – Encyclopedia of New Zealand
Wikimedia Commons har media som rör snaresbeckasin.
Bilder & media
Wikispecies har information om Coenocorypha huegeli.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2022 Coenocorypha huegeli . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 28 december 2022.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-27

[hbw-4] Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2019). Snares Snipe (Coenocorypha huegeli). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467305 15 november 2019).

[5] Worthy, Trevor H.; Miskelly, Colin M.; & Ching, Bob A. (R.). (2002). ”Taxonomy of North and South Island snipe (Aves: Scolopacidae: Coenocorypha), with analysis of a remarkable collection of snipe bones from Greymouth, New Zealand”. New Zealand Journal of Zoology 29 (3): sid. 231–244. doi:10.1080/03014223.2002.9518307. http://www.informaworld.com/smpp/content~db=all~content=a920518948.

[6] Baker, Allan J.; Miskelly, Colin M.; & Haddrath, Oliver. (2009). ”Species limits and population differentiation in New Zealand snipes (Scolopacidae: Coenocorypha)”. Conservation Genetics 11 (4): sid. 1363–1374. doi:10.1007/s10592-009-9965-2. https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs10592-009-9965-2.

[H&M-7] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[8] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Navigation

Navigering

Temaportaler