Snösork

	Snösork; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Infraklass	Högre däggdjur; Eutheria
Ordning	Gnagare; Rodentia
Familj	Hamsterartade gnagare; Cricetidae
Underfamilj	Sorkar; Arvicolinae
Släkte	Chionomys
Art	Snösork; Chionomys nivalis
Vetenskapligt namn
	§ Chionomys nivalis
Auktor	(Martins, 1842)
Utbredning
	Utbredningsområde
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Snösork^[2] (Chionomys nivalis)^[3]^[4]^[5] är en däggdjursart som först beskrevs av Martins 1842. Den ingår i släktet Chionomys och familjen hamsterartade gnagare.^[6]^[7] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[6]

Artepitetet i det vetenskapliga namnet är bildat av det latinska ordet för snövit.^[8]

Beskrivning

En medelstor sork med en kroppslängd exklusive svans på 9 till 14 cm, en svanslängd på 5 till 7,5 cm och en vikt på 29 till 68 g. Pälsen på ovansidan är grå till gråbrun, och undersidans päls är ljusgrå. Öron, fötter, svans och de kraftiga morrhåren är vita, svansen dessutom med en hårborste i änden.^[9]

Ekologi

Snösorken är dagaktiv, och lever i klippskrevor eller gångar nära markytan.^[2] Den håller sig främst till klippiga bergsområden, gärna över trädgränsen, på höjder mellan 1 000 och 4 700 m. Speciellt kring Medelhavet kan den även förekomma i klippig terräng ner till havsytans nivå. Till skillnad från många andra sorkar föredrar den habitat med tunt jordtäcke, och gärna gles busk- eller trädvegetation. Födan består av örter, mossor, lavar och ris som exempelvis blåbär.^[9] På hösten torkar den gärna gräs som den använder som vinterföda.^[9]^[2]

Fortplantning

Lektiden inträffar mellan juni och augusti, under vilken tid honan kan få upp till 2 kullar med 2 till 4 ungar efter en dräktighetstid på 3 veckor. Ungarna blir självständiga efter 3 veckor, även om de dias längre.^[2]

Utbredning

Arten förekommer i Sydeuropa, Kaukasus, Turkiet, Israel, Libanon, Syrien och Iran, typiskt i bergskedjor som Pyrenéerna, Alperna, Apenninerna, Karpaterna och bergen på Balkan. Dessutom finns den på den grekiska ön Euboia.^[1]

Status

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Även om arten på grund av habitatvalet är uppdelad i flera isolerade subpopulationer är dessa stabila; arten är förhållandevis vanlig, och inga större hot är registrerade. IUCN har konstaterat att bergssluttningarna i utbredningsområdets nordöstra del har börjat täckas med skog i takt med den avtagande fårskötseln under de senaste 20 åren. Detta ses dock för närvarande inte som något allvarligt hot.^[1]

Källor

^ [a b c] 2008 Chionomys nivalis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 9 juli 2014.
^ [a b c d] Hofmann, Helga (1992). Däggdjur: Bestämningsbok för Europas viktigaste däggdjur. Bonnier Fakta Bokförlag AB. sid. 74–75. ISBN 91-34-51177-6
^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
^ (2005) , website Chionomys nivalis, Mammal Species of the World
^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/chionomys+nivalis/match/1. Läst 12 juli 2014.
^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
^ Paululat & Purschke (2011). ”nivalis” (på tyska). Wörterbuch der Zoologie. Spektrum Akademischer Verlag. sid. 325. ISBN 9783827427342
^ [a b c] S. Aulangnier, P. Haffner, A.J. Mitchell-Jones, F. Moutou & J. Zima (2008). Mammals of Europe, North Africa and the Middle East. London: A&C Black Publishers. sid. 198–199. ISBN 978-1-4081-1399-8

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Snösork.
Bilder & media
Wikispecies har information om Chionomys nivalis.
Artförteckning

[iucn-1] [a b c] 2008 Chionomys nivalis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 9 juli 2014.

[DD-2] [a b c d] Hofmann, Helga (1992). Däggdjur: Bestämningsbok för Europas viktigaste däggdjur. Bonnier Fakta Bokförlag AB. sid. 74–75. ISBN 91-34-51177-6

[col728-3] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing

[col734-4] (2005) , website Chionomys nivalis, Mammal Species of the World

[col738-5] Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World

[COL-6] [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/chionomys+nivalis/match/1. Läst 12 juli 2014.

[source-7] ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26

[Paululat-8] Paululat & Purschke (2011). ”nivalis” (på tyska). Wörterbuch der Zoologie. Spektrum Akademischer Verlag. sid. 325. ISBN 9783827427342

[MENAM-9] [a b c] S. Aulangnier, P. Haffner, A.J. Mitchell-Jones, F. Moutou & J. Zima (2008). Mammals of Europe, North Africa and the Middle East. London: A&C Black Publishers. sid. 198–199. ISBN 978-1-4081-1399-8

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Navigation

Navigering

Temaportaler