Snögås

Snögås
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
UnderfamiljAnserinae
TribusGäss
Anserini
SläkteAnser
ArtSnögås
A. caerulescens
Vetenskapligt namn
§ Anser caerulescens
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Synonymer
Chen caerulescens

Snögås[2] (Anser caerulescens) är en nordamerikansk fågel i familjen änder.[3]

Utseende

Snögåsen blir mellan 60 och 75 centimeter lång och har en vikt mellan 2 500 och 4 000 gram. Den har orangerosa näbb och fötter. Snögås förekommer i två morfer. En adult fågel i ljus morf har helvit fjäderdräkt och svarta handpennor. På en adult fågel i mörk morf, som också kallas "blågås", är bara huvudet, övre delen av halsen och stjärtspetsen vit. Resten går i brunt med blå och grå inslag. Det förekommer också mellanformer mellan dessa båda morfer. Jämfört med den mycket lika dvärgsnögåsen (Anser rossii) är snögåsen större, har mer utdragen näbb och svarta läppar.

  • Mörk morf, så kallad blågås.
    Mörk morf, så kallad blågås.
  • Ljus morf.
    Ljus morf.
  • Snögås med dvärgsnögås.
    Snögås med dvärgsnögås.

Läten

Snögåsens läte är rätt egenartat, mjukt böjda, kacklande "koick". Varningslätet är ett hårt och bastonigt "angk-ak-ak-ak". Ljudet från flockar är rätt lugnt med stora skillnader i tonhöjd.[4][5]

Utbredning och systematik

Snögåsen häckar i nordvästra Grönland, norra Kanada och Sibirien. Den övervintrar huvudsaklig i USA. Sällan träffar man denna art i Europa. Vid flyttningen finns stora flockar med några tusen djur. Eftersom snögåsen är en vanlig parkfågel så bedöms oftast de fåglar som observeras i Europa vara parkrymlingar.

Snögåsen delas in i två underarter med följande utbredning:

  • Anser caerulescens caerulescens – häckar i nordöstra Sibirien, norra Alaska och nordvästra Kanada; övervintrar i södra USA, norra Mexiko och Japan
  • Anser caerulescens atlanticus – häckar i nordöstra Kanada och på nordvästra Grönland; övervintrar i nordöstra USA

Tidigare placerades arten i släktet Chen tillsammans med de andra nordamerikanska gässen kejsargås och dvärgsnögås. Genetiska studier från 2016 visar dock att arterna i Chen är inbäddade i Anser.[6]

Snögås ses regelbundet i Sverige, men inget av fynden har bedömts med säkerhet härröra från vilda fåglar.

Ekologi

Vid slutet av maj bygger snögåsen sitt bo på marken. Boet består av lav och fjädrar. Den lägger mellan fyra och sex ägg som nästan är vita. Honan ruvar i cirka tre veckor och vårdar sedan ungarna ytterligare i sex veckor. Snögåsen blir könsmogen efter tre år. Som föda tar den gräs, frön och rot.

Ägg från snögåsen.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 5,3 och 6,3 miljoner individer.[1] I Europa tros det häcka 1 000–2 000 friflygande par.[1]

Namn

Fågeln har på svenska även kallats polargås.[7]

Referenser

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2020 Anser caerulescens . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 4 mars 2023.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 69. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 14. ISBN 978-91-7424-039-9 
  6. ^ Ottenburghs, J., H.-J. Megens, R.H.S. Kraus, O. Madsen, P. van Hooft, S.E. van Wieren, R.P.M.A. Crooijmans, R.C. Ydenberg, M.A.M. Groenen, and H.H.T. Prins (2016), A Tree of Geese: A Phylogenomic Perspective on the Evolutionary History of True Geese, Mol. Phylogenet. Evol. 102, 74-85.
  7. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

Externa länkar

Katalogdata
​​​ • BioLib: 8436​ • Dyntaxa: 233778​ • EoL: 1048460​ • GBIF: 2498167​​​ • Inaturalist: 558426​ • ITIS: 175029​ • IUCN: 22679896​ • NCBI: 8849​ • Fossilworks: 368038​ • WoRMS: 1034711​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Avibase: D3A260BCA65503C6​​​ • Xeno-canto: Anser-caerulescens​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Lesser.snow.goose.blue.arp.600pix.jpg
Lesser Snow Goose (Anser caerulescens) in “blue” phase plumage, at Slimbridge Wildfowl and Wetlands Centre, Gloucestershire, England
Anser caerulescens CT4.jpg
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 3.0
Snow goose (Anser caerulescens), Cap Tourmente National Wildlife Area, Quebec, Canada
Chen caerulenscens jcwf1.jpg
Författare/Upphovsman: Eget arbete, Licens: CC BY-SA 3.0
Snow goose, Pea Island
Anser caerulescens MHNT.ZOO.2010.11.15.1.jpg
Författare/Upphovsman:
Roger Culos
, Licens: CC BY-SA 4.0
Egg of snow goose Collection of Jacques Perrin de Brichambaut.
Chen caerulescens map.svg
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 3.0
Snow Goose (Anser caerulescens) distribution map. Blue: breeding ground. Ochre: wintering ground
11-17-08-Snow and Ross's geese-Bosque del Apache.jpg
Författare/Upphovsman: Hvbirder, Licens: CC BY 3.0
Comparison of Ross's Goose (front) with Snow Goose