Snårrosenfink

Snårrosenfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteRosenfinkar
Carpodacus
ArtSnårrosenfink
C. dubius
Vetenskapligt namn
§ Carpodacus dubius
AuktorPrzevalski, 1876
Hitta fler artiklar om fåglar med

Snårrosenfink[2] (Carpodacus dubius) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer endast i västra Kina. Arten är nära släkt med vitbrynad rosenfink och behandlades tidigare som underart till denna. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende

Snårrosenfinken är liksom sin nära släkting vitbrynad rosenfink (C. thura) en medelstor (17-18 cm) rosenfink med lång, något kluven stjärt och en konformad näbb. Hanen har rosavitt ögonbrynsstreck, rosa övergump och undersida och kraftigt streckad brun rygg. Honan har ett tydligt ögonbrynsstreck med mörkt ögonstreck under och olivgul övergump.[4][5]

Till skillnad från thura har hanen brutet mörkt ögonstreck och mer vitt i ögonbrynsstrecket, medan honan har vitaktigt istället för ingefärsbrunt bröst.[6][7]

Utbredning och systematik

Snårrosenfink delas upp i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • Carpodacus dubius femininus – förekommer från sydöstra Tibet till sydvästra Kina (västra Sichuan och norra Yunnan)
  • Carpodacus dubius dubius – förekommer i västra Kina (från sydöstra Qinghai till sydöstra Gansu, södra Ningxia och norra Sichuan)
  • Carpodacus dubius deserticolor – förekommer i västra Kina (nordöstra Qinghai)

Den har även påträffats i Mishmi Hills, i nordöstra Indien.[8]

Artstatus

Snårrosenfinken betraktades tidigare som underart till vitbrynad rosenfink (C. thura), men har urskiljts som egen art baserat på skillnader i läte, utseende och genetik.[9][10].

Levnadssätt

Snårrosenfinken häckar i bergsträkter från 2800 upp till 4600 meters höjd. Den hittas som namnet avslöjar i snår- och buskmarker, i både skogsgläntor, på alpängar och i blockmarker vid eller över trädgränsen. Den påträffas även i öppen ädelgranskog med inslag av rhododendron, i södra Gansu också i sluten skog med gran och björk. Vintertid hittas den i liknande miljöer på lägre nivåer, mestadels i buskmarker på sluttningar.[11]

Snårrosenfinken födosöker lågt i buskage eller på marken, huvudsakligen efter frön, men äter också olika sorters knoppar, skott och bär. Den är oftast oskygg och lätt att komma nära. Fågeln ses i par eller i små lösa flockar, vintertid ofta i småflockar med mestadels adulta eller unga hanar, ibland tillsammans med andra finkar som brun rosenfink och tujastenknäck. Dess häckningsbiologi är dåligt känd, men tros häcka huvudsakligen i juli och augusti.[11]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller lokalt vanlig.[12]

Referenser

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2018 Carpodacus dubius . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 20 december 2020.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Clement, P. (2018). Himalayan White-browed Rosefinch (Carpodacus thura). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61399 3 december 2018).
  5. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  6. ^ Rasmussen, P.C. & Anderton, J.C. (2005) Birds of South Asia: the Ripley Guide. Vols. 1 and 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions, Washington, D.C. & Barcelona.
  7. ^ Rasmussen, P.C. (2005) Revised species limits and field identification of Asian rosefinches. BirdingASIA 3: 18–27.
  8. ^ Praveen, J., Shurpali, S., Ramachandran, V., Prince, M., Bowden, C., Das, V. and Dalvi, S. (2016). Chinese White-browed Rosefinch Carpodacus dubius in Mishmi Hills: a confirmation record for India. Indian Birds 12(1): 22–23.
  9. ^ Rasmussen, P.C. (2005). Revised species limits and field identification of Asian rosefinches. BirdingASIA 3: 18–27.
  10. ^ Tietze, D.T., Päckert, M., Martens, J., Lehmann, H. and Sun, Y.-H. (2013). Complete phylogeny and historical biogeography of true rosefinches (Aves: Carpodacus). Zool. J. Linn. Soc. 169(1): 215–234.
  11. ^ [a b] del Hoyo, J., N. Collar och D. A. Christie (2020). Chinese White-browed Rosefinch (Carpodacus dubius), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.cwbros1.01
  12. ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.

Externa länkar

Katalogdata
​​​​​​ • GBIF: 7341926​​​ • Inaturalist: 145297​ • ITIS: 997792​ • IUCN: 103837055​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Xeno-canto: Carpodacus-dubius​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Chinese White-browed Rosefinch.jpg
Författare/Upphovsman: Henry Koh, Licens: CC BY 2.0
Chinese White-browed Rosefinch (Carpodacus dubius), Sichuan, Garze Tibetan Autonomous Prefecture