Smak av körsbär

Smak av körsbär
(Ta'm e guilass)
RegissörAbbas Kiarostami
ProducentAbbas Kiarostami
Alain Depardieu
ManusAbbas Kiarostami
OriginalmusikHossein Alizadeh
FotografHomayun Payvar
KlippningAbbas Kiarostami
ProduktionsbolagAbbas Kiarostami Productions
CiBy 2000
Kanoon
DistributionArtificial Eye
Premiärmaj 1997
Speltid95 minuter
LandIran
Språkpersiska
IMDb SFDb Elonet

Smak av körsbär (persiska: طعم گيلاس) är en iransk dramafilm från 1997, skriven, regisserad och producerad av Abbas Kiarostami. Filmen hade premiär i maj 1997 då den visades i tävlingssektionen vid filmfestivalen i Cannes och sedan vann Guldpalmen.[1]

Handling

Badii är en medelålders man som åker runt i sin bil i Teheran. Han letar efter någon som kan utföra ett arbete åt honom mot en stor summa pengar. När han övertygat potentiella sökande att åka med honom i bilen avslöjar han för dem att han tänker ta livet av sig och att han redan grävt graven. Han behöver någon som kan kontrollera att han verkligen är död och sedan täcka graven med jord.

Den förste han försöker övertyga är en ung soldat från Kurdistan, denne flyr när Badii visar honom graven. Ytterligare en man avböjer hans erbjudande, en prästseminarist som vägrar att ta jobbet av religiösa skäl. Den tredje mannen Badii försöker övertyga är en azerisk konservator, vilken är villig att hjälpa honom eftersom han behöver pengar till sitt sjuka barn. Han försöker dock först att få Badii på andra tankar. Han berättar för Badii om hur han själv ville ta livet av sig för länge sedan men att han ångrade sig när han smakade mullbär. Konservatorn lovar ändå att begrava Badii om han hittar honom död, Badii beger sig till sitt hem där han tar sömnpiller och tar en taxi till platsen han grävt sin grav. Han ligger i graven medan ett åskväder bryter ut. Efter en lång mörkläggning av bilden ser vi hur filmen spelades in.

Medverkande

  Homayon Ershadi  –  Badii
  Abdolhosein Bagheri  –  Baghi, konservatorn
  Afshin Khorshid Bakhtari  –  soldaten
  Safar Ali Moradi  –  säkerhetsvakten
  Mir Hosein Nouri  –  prästseminaristen

Produktion

Smak av körsbär består av en serie samtal mellan två män i en bil, men Kiarostami filmar varje konversation i en tagning som om publiken ser mannen genom den andres ögon. Skådespelarna arbetade aldrig tillsammans och har i de flesta fall inte heller träffat varandra. Kiarostami satt själv bakom kameran vid varje samtal även om han var där mer som intervjuare eller provokatör än som uppläsningspartner eller instruktör. Han försökte få fram reaktioner som skulle gå att passa in i hans vision.[2]

Mottagande

Smak av körsbär blev förbjuden i Iran,[3] men har fått ett mestadels positivt mottagande bland västerländska kritiker, på Rotten Tomatoes har filmen betyget 84%, baserat på 32 kritikerrecensioner med ett genomsnittligt betyg på 7,3 av 10.[4] Filmen sågs också av över 400 000 biobesökare i Europa under 1997 och 1998.[5]

Nomineringar och priser

ÅrPris[6]KategoriResultat
1997GuldpalmenTävlingssektionen, Cannes 1997Vann
1998Boston Society of Film Critics AwardsBästa icke-engelskspråkiga film
New York Film Critics Circle AwardsBästa icke-engelskspråkiga filmNominerad
1999National Society of Film Critics AwardsBästa icke-engelskspråkiga filmVann
Cóndor de PlataBästa icke-spanskspråkiga filmNominerad
Chicago Film Critics Association AwardsBästa icke-engelskspråkiga film

Källor

  1. ^ Ta'm e guilass. Festival de Cannes. Läst 2 februari 2016.
  2. ^ Axmaker, Sean. Taste of Cherry (1997). Turner Classic Movies. Läst 2 juni 2020.
  3. ^ O'Connell, Max. (4 april 2014). 10 Things Abbas Kiarostami Said at Syracuse. Indiewire. Läst 4 februari 2016.
  4. ^ Taste of Cherry (Ta'm e Guilass) (1998). Rotten Tomatoes. Läst 4 februari 2016.
  5. ^ Film: Ta'm e guilass. Lumiere. Läst 4 februari 2016.
  6. ^ Awards. IMDb. Läst 4 februari 2016.

Externa länkar