Smörbultar

Smörbultar
Neogobius melanostomus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningAbborrartade fiskar
Perciformes
UnderordningSmörbultslika fiskar
Gobioidei
FamiljSmörbultar
Gobiidae
Vetenskapligt namn
§ Gobiidae
AuktorCuvier, 1816
Hitta fler artiklar om djur med

Smörbultar (Gobiidae) är en familj i ordningen abborrartade fiskar med 200 släkten och omkring 2 000 arter, vilket gör det till den artrikaste familjen i ordningen. Merparten av arterna återfinns i tropiska vatten.[1]

Kännetecken

Smörbultar har oftast en långsträckt kropp som liknar en cylinder och ett tjuraktigt huvud med ögon på ovansidan och stor mun. De är oftast små fiskar med 10 centimeters längd med stora, höga fenor. Ryggfenan är tydligt delad i två delar. Hos många arter är de båda bukfenorna sammanvuxna till en sugskiva.[1] Därmed kan de lätt fästa sig på klippor. De flesta smörbultar saknar simblåsa och vistas därför på bottnen, klippor eller på ryggradslösa djur som saknar förmåga att förflytta sig. Det finns bara ett fåtal smörbultar som förekommer i öppet hav. Kroppens färg är anspråkslös, oftast sandfärgad med ett mönster som kamouflage. Flera små arter har bara få pigment och är genomskinliga. Könsdimorfismen är vanligtvis stor hos smörbultarna; hane och hona är ofta olikfärgade. Den i östra Stilla havet levande arten Lythrypnus dalli är med röd grundfärg och blå strimmor färgrikast. Den största arten, Glossogobius giuris, blir ungefär 50 centimeter lång. Några arter, såsom Pandaka pygmaea från Sydostasien och Trimmatom nanus från Indiska oceanen är mycket små. De räknas till de allra minsta fiskarterna och når inte ens en centimeter längd.

Utbredning

Smörbultar förekommer huvudsakligen i havet från polcirkeln till tropikerna. Trots att de flesta är havsfiskar - som lever i grunda havsområden och på bottnen, där de finner skydd i grottor, korallrev och mellan klippor - är några arter specialiserade på att leva i bräckt och sött vatten, särskilt i Gamla världen. Några arter i underfamiljen Amblyopinae och släktet slamkrypare är anpassade till tidvattenzonen. Slamkrypare har därför förmåga att på land andas luft, när vattnet dragit sig tillbaka. I grottor förekommer smörbultar med förkrympta ögon.

Många smörbultar har mycket begränsade utbredningsområden. I Europa finns två endemiska arter i norra Italien. En av dessa lever i Gardasjön och i Lago Maggiore. Förekomsten av den centralaustraliska arten Chlamydogobius eremius är begränsad till Eyresjön. I hela Australien finns omkring 400 arter, men bara 7 som lever i sötvatten. På flera små öar i Oceanien är smörbultar de enda sötvattenfiskarna.

I Europa finns 19 arter som lever i sötvatten. De flesta av dessa förekommer i Kaukasus och norr om Svarta havet. Större smörbultar är föremål för fiske.

Levnadssätt

Arter i sötvatten

Mest kända av alla smörbultar som förekommer i sötvatten är de nio arterna av släktet Brachygobius som förekommer naturligt i Sydostasien och som ofta finns i akvarier. Det är små fiskar med en längd mellan tre och fem centimeter och med gul-svarta band tvärs över kroppen. De förekommer även i bräckt vatten i flodmynningar.

Sandsmörbultar

Flera tropiska, marina arter är anpassade till livet på sandbottnar mellan korallrev. Dessa tillhör släktena Amblyogobius, Signigobius och Valenciennea. De har oftast ljus kroppsfärg. Dessa fiskar upptar alltid sand i munnen. De ätliga partiklar som finns mellan sandkornen slukas ner och själva sanden faller ut genom gällocken. Under natten och vid fara gömmer sig dessa smörbultar i bon som de själva grävt.

Tillsammans med andra djur

Flera smörbultar lever i gemenskap med ryggradslösa djur. Dessa förhållanden kan vara symbios, där båda partner tar nytta av gemenskapen. Det finns även relationer där fördelen bara ligger hos smörbultarna, så kallad kommensalism.

Systematik

Familjen delas vanligtvis i fem underfamiljer med tillsammans cirka 210 släkten och omkring 2 000 arter. Systematiken är fortfarande omstridd. Ständigt upptäcks nya arter. Här listas underfamiljer och släkten.

Gobiinae

I underfamiljen finns cirka 130 släkten. Hos ingående arter är bukfenorna alltid ombildade till en sugskiva. Denna underfamilj är den artrikaste av alla underfamiljer.

  • Acentrogobius
  • Afurcagobius
  • Akko
  • Amblyeleotris
  • Amblygobius
  • Amoya
  • Anatirostrum
  • Aphia
  • Arcygobius
  • Arenigobius
  • Aruma
  • Asra
  • Asterropteryx
  • Aulopareia
  • Austrolethops
  • Barbulifer
  • Barbuligobius
  • Bathygobius
  • Benthophiloides
  • Benthophilus
  • Bollmannia
  • Bryaninops
  • Buenia
  • Cabillus
  • Caffrogobius
  • Callogobius
  • Caspiosoma
  • Chriolepis
  • Chromogobius
  • Corcyrogobius
  • Coryogalops
  • Coryphopterus
  • Cristatogobius
  • Croilia
  • Cryptocentroides
  • Cryptocentrus
  • Crystallogobius
  • Ctenogobiops
  • Deltentosteus
  • Didogobius
  • Discordipinna
  • Drombus
  • Ebomegobius
  • Echinogobius
  • Economidichthys
  • Egglestonichthys
  • Ego
  • Elacatinus
  • Eleotrica
  • Enypnias
  • Evermannia
  • Evermannichthys
  • Eviota
  • Exyrias
  • Favonigobius
  • Feia
  • Flabelligobius
  • Fusigobius
  • Gammogobius
  • Ginsburgellus
  • Gladiogobius
  • Glossogobius
  • Gobiodon
  • Gobiopsis
  • Gobiosoma
  • Gobius
  • Gobiusculus
  • Gobulus
  • Gorogobius
  • Gymneleotris
  • Hazeus
  • Hetereleotris
  • Heterogobius
  • Heteroplopomus
  • Hyrcanogobius
  • Istigobius
  • Kelloggella
  • Knipowitschia
  • Larsonella
  • Lebetus
  • Lesueurigobius
  • Lobulogobius
  • Lophiogobius
  • Lophogobius
  • Lotilia
  • Lubricogobius
  • Luposicya
  • Lythrypnus
  • Macrodontogobius
  • Mahidolia
  • Mangarinus
  • Mauligobius
  • Mesogobius
  • Microgobius
  • Millerigobius
  • Myersina
  • Nematogobius
  • Neogobius
  • Nes
  • Nesogobius
  • Obliquogobius
  • Odondebuenia
  • Ophiogobius
  • Oplopomops
  • Oplopomus
  • Opua
  • Padogobius
  • Palatogobius
  • Palutrus
  • Papillogobius
  • Parachaeturichthys
  • Paragobiodon
  • Paratrimma
  • Pariah
  • Parkraemeria
  • Parrella
  • Phyllogobius
  • Platygobiopsis
  • Pleurosicya
  • Polyspondylogobius
  • Pomatoschistus
  • Porogobius
  • Priolepis
  • Proterorhinus
  • Psammogobius
  • Pseudaphya
  • Psilogobius
  • Psilotris
  • Pycnomma
  • Rhinogobiops
  • Risor
  • Robinsichthys
  • Signigobius
  • Silhouettea
  • Siphonogobius
  • Speleogobius
  • Stonogobiops
  • Sueviota
  • Sufflogobius
  • Tasmanogobius
  • Thorogobius
  • Tomiyamichthys
  • Trimma
  • Trimmatom
  • Tryssogobius
  • Valenciennea
  • Vanderhorstia
  • Vanneaugobius
  • Varicus
  • Vomerogobius
  • Wheelerigobius
  • Yongeichthys
  • Zebrus
  • Zosterisessor

Den svartmunnade smörbulten, Neogobius melanostomus har hemort i Svarta havet, men förekommer numera både i Östersjön och i Göta älvs mynning, troligen ditförd med fartygs barlastvatten. Den upptäcktes i Finska viken 2005 och finns 2008 hela vägen från kusten vid sydvästra Finland och vidare längs östra östersjökusten ända ner till tyska kusten.

Den svartmunnade smörbulten blir 10–17 cm lång och har sitt habitat från vattenytan ner till ett djup på 30 m.

Arten är svår konkurrent till bl. a. skrubbskädda och rödspätta.[2]

Gobionellinae

Underfamiljen består av 56 släkten med cirka 500 arter. De är små och lever i tropiska regioner, oftast i sötvatten.

Rhinogobius duospilus
  • Acanthogobius
  • Amblychaeturichthys
  • Astrabe
  • Awaous
  • Brachygobius
  • Caecogobius
  • Calamiana
  • Chaenogobius
  • Chaeturichthys
  • Chasmichthys
  • Chlamydogobius
  • Chonophorus
  • Clariger
  • Clevelandia
  • Ctenogobius
  • Eucyclogobius
  • Eugnathogobius
  • Eutaeniichthys
  • Evorthodus
  • Gillichthys
  • Gnatholepis
  • Gobioides
  • Gobionellus
  • Gobiopterus
  • Gymnogobius
  • Hemigobius
  • Ilypnus
  • Lepidogobius
  • Lethops
  • Leucopsarion
  • Luciogobius
  • Mistichthys
  • Mugilogobius
  • Oligolepis
  • Oxyurichthys
  • Paedogobius
  • Pandaka
  • Papuligobius
  • Parawaous
  • Pseudogobiopsis
  • Pseudogobius
  • Pseudorhinogobius
  • Pterogobius
  • Quietula
  • Redigobius
  • Rhinogobius
  • Sagamia
  • Schismatogobius
  • Stenogobius
  • Stigmatogobius
  • Suruga
  • Synechogobius
  • Tamanka
  • Triaenopogon
  • Tridentiger
  • Tukugobius
  • Typhlogobius

Amblyopinae

Arterna i denna underfamilj har en särskilt långsträckt kropp och finns över hela världen i tropiska hav och i bräckt vatten. Denna underfamilj omfattar 13 släkten.

  • Amblyotrypauchen
  • Brachyamblyopus
  • Caragobius
  • Ctenotrypauchen
  • Gymnoamblyopus
  • Karsten
  • Odontamblyopus
  • Pseudotrypauchen
  • Taenioides
  • Taenioides
  • Trypauchen
  • Trypauchenichthys
  • Trypauchenopsis

Oxudercinae

Periophthalmus modestus

Bukfenorna hos dessa fiskar är tjockare än eljest, och används ibland på land när de vill förflytta sig. Mest känt är släktet slamkrypare. Arterna lever i tidvattenzonen av tropiska hav eller i mangroveträsk.

  • Apocryptes
     Valenciennes in Cuvier & Valenciennes, 1837
  • Apocryptodon Bleeker, 1874
  • Boleophthalmus
     Valenciennes in Cuvier & Valenciennes, 1837
  • Oxuderces Eydoux & Souleyet, 1850
  • Parapocryptes Bleeker, 1874
  • Periophthalmodon Bleeker, 1874
  • Periophthalmus
     Bloch & Schneider, 1801
  • Pseudapocryptes Bleeker, 1874
  • Scartelaos Swainson, 1839
  • Zappa Murdy, 1989

Sicydiinae

I underfamiljen finns 7 släkten med tillsammans cirka 100 arter. De förekommer vanligtvis i sötvatten eller bräckt vatten i tropikerna. Larverna utvecklas oftast i öppet hav. Några arter är bra anpassade till livet i snabbt flytande vattendrag.

  • Awaous Valenciennes in Cuvier & Valenciennes, 1837
  • Cotylopus Guichenot, 1863
  • Lentipes Günther, 1861
  • Sicydium Valenciennes in Cuvier & Valenciennes, 1837
  • Sicyopterus Gill, 1860
  • Sicyopus Gill, 1860
  • Stiphodon Weber, 1895

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Noter

  1. ^ [a b] Teubner (2009). ”Grundeln”. Das große Buch vom Fisch. Gräfe und Unzer. sid. 109 
  2. ^ Svenska Dagbladet 2008-07-06, Nyheter s 6

Källor

  • Lars Nielsen, Ulf Svedberg 2006 Våra fiskar ISBN 91-518-4572-5
  • Kai Curry-Lindahl 1985. Våra fiskar ISBN 91-1-844202-1

Media som används på denna webbplats

Periophthalmus modestus.jpg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 2.5
Gobiosoma oceanops 2.jpg
Författare/Upphovsman: Ingen maskinläsbar skapare angavs. Haplochromis antaget (baserat på upphovsrättsanspråk)., Licens: CC BY-SA 3.0
Photo of Gobiosoma oceanops at the Birch Aquarium in San Diego, taken November 2005 by User:Stan Shebs
Partnergrundel Amblyeleortis guttata 060311.jpg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 3.0
Signigobius biocellatus.jpg
Författare/Upphovsman: Chika Watanabe from Los Altos, USA, Licens: CC BY 2.0
Signigobius biocellatus
Crab-eye goby
Ctenogobiops tangaroai.JPG
Författare/Upphovsman: Jens Petersen, Licens: CC BY 2.5
Image of a Tangaroa shrimp-goby. Ctenogobiops tangaroai. Taken off Bunaken Island, North Sulawesai, Indonesia.
Coryphopterus glaucofraenum.jpg
Författare/Upphovsman: LASZLO ILYES (laszlo-photo) from Cleveland, Ohio, USA, Licens: CC BY 2.0

A flashy goby rests on sheet coral, Curaçao, Netherlands Antiles

For those of you who care about such things... this is a Bridled Goby (Coryphopterus glaucofraenum), and the coral is Graham's Sheet Coral (Agaricia grahamae)

While the goby was very concerned about the looming 105mm lens, it stayed put for this 1:2 macro. f/16
Goby Bling
Rhinogobius duospilus.jpeg

Rhinogobius duospilus
This image is taken by me, Neale Monks, of two fishes in my care. It is released for free use.

en:Category:Perciformes images