Småullbi

Småullbi
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Överfamilj	Bin Apoidea
Familj	Buksamlarbin Megachilidae
Släkte	Ullbin Anthidium
Undersläkte	Anthidium sensu stricto[1]
Art	Småullbi A. punctatum
Vetenskapligt namn
§ Anthidium punctatum
Auktor	Latreille, 1809[2]
Synonymer
Anthidium senile Eversmann, 1852[2] Anthidium baicalense Cockerell, 1928[2] Anthidium punctatum himalayaensis Wu, 1982[2] Anthidium kohlii Friese, 1897[2] Anthidium amanusense Dusmet y Alonso, 1915[2] Anthidium nigrinum Morawitz, 1875[2] Anthidium minus Nylander, 1848[2] Anthidium greyi Radoszkowski, 1862[2] Anthidium albidulum Chevrier, 1872[2] Anthidium mayeti Pérez, 1895[2] Anthidium nitidulum Morawitz, 1894[2] Anthidium punctatum albofasciatum Friese, 1897[2] Anthidium punctatum fulvipes Friese, 1897[2] Anthidium punctatum ariasi Dusmet y Alonso, 1915[2] Anthidium kohli nigritulum Friese, 1917[2] Anthidium punctatum fulvipes Kokujev, 1927[2] Anthidium punctatum bequaerti Alfken, 1914[2] Anthidium punctatum oreophilum Popov, 1948[2]
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Småullbi (Anthidium punctatum) är en art i överfamiljen bin och familjen buksamlarbin. Arten kallas även mindre ullbi^[3].

Ett kraftigt byggt, men förhållandevis litet bi med en kroppslängd på 7 till 9 mm hos honan, 8 till 10 mm hos hanen. Bakkroppen är svart med blekgula, avbrutna tvärränder, som ger biet ett getingliknande utseende. Teckningarna kan dock variera; i Sverige är det främst individerna på Gotland och Öland som har fullständiga teckningar, medan fastlandspopulationerna kan ha klart mindre iögonfallande teckningar. Honan har nästan helt svart ansikte, det enda som avviker är två små blekgula fläckar, en bakom varje öga, samt käkarna som har blekgul till brunaktig utsida. Hanen har däremot större delen av ansiktet inklusive clypeus^[a] blekgult.^[4] Mellankroppen har svart päls hos honan, brun hos hanen.^[5] Honans scopa, hårborsten under buken som används för polleninsamling, är vit.^[4]

Småullbiet är en värmeälskande art som förekommer på magra trädesåkrar, sluttningar, stengärdsgårdar, ruderat (outnyttjad mark), vallanläggningar och lertag.^[5] Flygperioden varar från juni till juli^[4], längre söderöver till mitten av augusti^[5]. Arten är polylektisk, den besöker blommande växter från många olika familjer, men föredrar ändå ärtväxten kärringtand^[4]. Andra blommor som besökes är övriga ärtväxter, fetbladsväxter och resedaväxter.^[5]

Arten är solitär, honan ansvarar ensam för avkomman. Hon anlägger sitt larvbo i olika håligheter i marken, i sprickor, mellan stenar och liknande. Det tillverkas till stor del av växthår, som samlas in från håriga växter som bland annat hökfibblor, kungsljus, lammöron, kattfot med flera. Håren fuktas med sekret och det hela täcks med småsten, träflisor, torra växtdelar och jord.^[4] Larven övervintrar som vilolarv.^[5]

Arten finns i Europa upp till södra Nordeuropa (ungefär 63°N)^[5] Den saknas i Storbritannien, men från Nederländerna och Norden söderut till Spanien förekommer den österut till Mongoliet.^[4]

I Sverige finns den i hela Götaland och Svealand, samt i Norrland upp till Ångermanland, med undantag för Medelpad och Härjedalen. Den är dessutom troligtvis regionalt utdöd i Hälsingland och Jämtland.^[4] I Finland förekommer arten främst i söder, inklusive Åland, med mera spridda förekomster norrut med ungefärlig nordgräns i Södra Karelen och Södra Savolax. Fram till tidigt 1960-tal fanns den även i Norra Savolax.^[6]

Arten är klassificerad som livskraftig ("LC") både i Sverige^[4] och Finland^[6].

Två underarter:

• A. punctatum punctatum Latreille, 1809
• A. punctatum himalayaensis Wu, 1982^[2]