Småskarv

	Småskarv; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Småskarv i Maharashtra, Indien
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Sulfåglar; Suliformes
Familj	Skarvar; Phalacrocoracidae
Släkte	Microcarbo
Art	Småskarv; M. niger
Vetenskapligt namn
	§ Microcarbo niger
Auktor	(Vieillot, 1817)
Synonymer
	Phalacrocorax niger; Javaskarv;

Småskarv^[2] (Microcarbo niger) är en asiatisk fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar.^[3]

Utseende

Fågeln är som namnet avslöjar en liten skarv med en kroppslängd på 51 centimeter. Jämfört med indisk skarv (Phalacrocorax fuscicollis), som den delar utbredningsområdet med, är småskarven mindre, har kortare näbb, mer rektangulärt huvud och kortare hals. Den saknar också den gula strupsäcken.

(c) I, J.M.Garg, CC BY-SA 3.0

Adult fågel i häckningsdräkt är helsvart med några få vita plymer på pannan och sidan av huvudet. Utanför häckningstid är den brunare, saknar plymerna och har en vitaktig haka. Ungfågeln har likaså vitaktig haka, och hals och bröst är något blekare än ovansidan.^[4]

Dvärgskarven är lite större och kraftigare, med tydligare vita plymer i häckningsdräkt. Utanför häckningstid är den lite brunare på kroppen, mer vitfläckig på undersidan samt har en mjukare övergång från vit haka till brun hals.^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer på lågland från Indien till Sydostasien och norra Java.^[3] Den betraktas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare har den tidvis behandlats som underart till dvärgskarv.

Släktestillhörighet

Fram tills nyligen placerades den liksom flera andra små kortnäbbade skarvar i det stora skarvsläktet Phalacrocorax. De ledande taxonomiska auktoriteterna liksom Sveriges ornitologiska förening^[5] för dessa nu till Microcarbo eftersom de utgör en tydlig grupp som skildes från övriga skarvar för 12 miljoner år sedan.^[6]^[7]^[8]

Skarvarnas släktskap

Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.^[9] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.^[3]

Levnadssätt

Småskarven föredrar sötvatten där den vanligtvis uppträder i flock. Den häckar i kolonier, varierande tider på året i olika delar av utbredningsområdet.^[10]

Status

Artens populationstrend är oklar, men utbredningsområdet är relativt stort liksom världspopulationen. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.^[1]

Namn

Arten har på svenska även kallats javaskarv.

Noter

^ [a b] Birdlife International 2012 Microcarbo niger Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter i Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12. ISSN 0042-2649. Arkiverad från originalet den 14 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170214103426/http://birdlife.se/1.0.1.0/1529/download_35303.php. Läst 11 januari 2018.
^ Kennedy, M., Gray, R. D. och Spencer, H. G. 2000. The phylogenetic relationships of the shags and cormorants: Can sequence data resolve a disagreement between behavior and morpho- logy? Mol. Phylogenet. Evol. 17: 345–359.
^ Kennedy, M. och Spencer, H. G. 2014. Classifi- cation of the cormorants of the world. Mol. Phylogenet. Evol. 79: 249–257.
^ Siegel-Causey, D. 1988. Phylogeny of the Phalacrocoracidae. Condor 90: 885-905.
^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
^ Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1

Externa länkar

Wikispecies har information om Microcarbo niger.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Microcarbo niger.
Bilder & media
Bilder och filmer på Internet Bird Collection

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2012 Microcarbo niger Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[Indian-4] [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press

[BirdLife-5] Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter i Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12. ISSN 0042-2649. Arkiverad från originalet den 14 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170214103426/http://birdlife.se/1.0.1.0/1529/download_35303.php. Läst 11 januari 2018.

[6] Kennedy, M., Gray, R. D. och Spencer, H. G. 2000. The phylogenetic relationships of the shags and cormorants: Can sequence data resolve a disagreement between behavior and morpho- logy? Mol. Phylogenet. Evol. 17: 345–359.

[7] Kennedy, M. och Spencer, H. G. 2014. Classifi- cation of the cormorants of the world. Mol. Phylogenet. Evol. 79: 249–257.

[8] Siegel-Causey, D. 1988. Phylogeny of the Phalacrocoracidae. Condor 90: 885-905.

[9] Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning

[PH-10] Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

Navigation

Navigering

Temaportaler