Småsiska

Småsiska
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteSpinus
ArtSmåsiska
S. psaltria
Vetenskapligt namn
§ Spinus psaltria
Auktor(Say, 1823)
Utbredning
Synonymer
  • Carduelis psaltria
  • Astragalinus psaltria

Småsiska[2] (Spinus psaltria) är en amerikansk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3] Den har en vid utbredning från västra USA söderut till norra Peru.

Kännetecken

Utseende

Småsiskan är som namnet avslöjar en liten finkfågel med en kroppslängd på endast 9–11 cm, med relativt kort stjärt och stor näbb. Hanen har vanligen svart hjässa och ovansida, gul undersida och vitaktiga teckningar i vingar och stjärt. Vissa hanar har istället grön rygg. Honan är mer matt grön ovan, gulaktig under med svaga vingband och en ljus handbasfläck. I flykten syns mörka undre vingtäckare, jämfört med exempelvis guldsiskans ljusa.[4]

Läten

Sången är långsammare, hesare och mer upphackad än guldsiskans. Den innehåller också ett stort antal härmningar från andra fågelarter. Lätet är ett ljust och klart "tleeee, teeeeyEE" och i flykten hörs ett hest "chig chig chig".[4]

Utbredning och systematik

Småsiska delas upp i fem underarter med följande utbredning:[3]

Underarten hesperophilus urskiljer sig genom avvikande utseende (grön rygg istället för svart) och mindre storlek. Möjligen utgör den endast en färgmorf.[5]

Släktestillhörighet

Småsiskan placerades tidigare i det stora släktet Carduelis, men genetiska studier visar att det är kraftigt parafyletiskt och att typarten steglitsen snarare är närmare släkt med vissa arter i Serinus.[6] Numera bryts därför småsiskan liksom övriga amerikanska siskor samt den europeiska och asiatiska grönsiskan ut ur Carduelis och placeras tillsammans med den asiatiska himalayasiskan (tidigare i Serinus) istället till släktet Spinus.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Spinus psaltria Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 45. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Willoughby, E.J. (2007) Geographic variation in color, measurements, and molt of the Lesser Goldfinch in North America does not support subspecific designation. Condor 109(2): 419–436.
  6. ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Spinus psaltria map.svg
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 4.0
Range map of Lesser Goldfinch (Spinus psaltria)
 
Breeding summer visitor
 
Breeding resident
 
Migration
 
Winter visitor
Spinus psaltria (Jilguero aliblanco - Lesser Goldifinch). (45130118224).jpg
Författare/Upphovsman: Alejandro Bayer Tamayo from Armenia, Colombia, Licens: CC BY-SA 2.0
Spinus psaltria (Jilguero aliblanco - Lesser Goldifinch).
Carduelis psaltria.jpg
Författare/Upphovsman: Alan D. Wilson, Licens: CC BY-SA 2.5
Carduelis psaltria - Lesser Goldfinch (Male), Carol's Garden, Palm Canyon Resort, Borrego Springs, California