Småsandbi

Småsandbi
(c) James Lindsey at Ecology of Commanster, CC BY-SA 3.0
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Överfamilj	Bin Apoidea
Familj	Grävbin Andrenidae
Släkte	Sandbin Andrena
Undersläkte	Micrandrena[1]
Art	Småsandbi A. minutula
Vetenskapligt namn
§ Andrena minutula
Auktor	Kirby, 1802[2]
Synonymer
Melitta minutula Kirby, 1802[2] Andrena gilvifrons Pérez, 1903[2] Melitta parvula Kirby, 1802[2] Andrena nigrifrons Smith, 1855[2] Andrena lenis Pérez, 1903[2]
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Småsandbi (Andrena minutula) är en art i insektsordningen steklar som tillhör överfamiljen bin och familjen grävbin.^[3][2]

Småsandbiet har ett växlande utseende och kan förväxlas med många andra sandbin.^[4] Behåringen är gles^[5], men tergit^[a] ett och två har smala, vita hårband baktill på sidorna^[4]. Hanens huvud har dessutom vit behåring, hos den första generationen med inblandning av svart. Som det svenska trivialnamnet antyder, är arten ett helt litet bi, med en kroppslängd på 5 till 7 mm.^[4]

Habitaten omfattar flera olika naturtyper, som buskterräng, gräsmarker, kalkstensområden,^[6] hedar på sandjord, torrbackar, grustag, ruderatmarker, vägrenar, skogsbryn, samt även i samhällen som parker och trädgårdar^[4]. Arten är polylektisk, den är inte specialiserad på någon enstaka födokälla, utan besöker blommor från många olika familjer: Kinesträdsväxter, flockblommiga växter, korgblommiga växter, korsblommiga växter, nejlikväxter, rosväxter, videväxter, flenörtsväxter^[6] och ranunkelväxter^[4]

Arten har två generationer per år, med flygtider på vardera april till maj/juni och slutet av juni till slutet av augusti.^[4][6]

Bona, som grävs i sluttningar, åkerrenar och kanten av buskage, kan parasiteras av gökbiet smågökbi^[5], vars hona lägger ägg i larvcellerna, ett ägg i varje. När detta kläcks, dödar larven först värdägget eller -larven, och lever sedan av den insamlade maten.^[4]

Artens utbredningsområde sträcker sig från Brittiska öarna och Iberiska halvön i väster, över Turkiet, Kaukasus till Kina och Japan i öster, samt från mellersta Sverige i norr till Nordafrika i söder.^[6]

I Sverige finns arten i Götaland och Svealand. Det nordligaste fyndet har gjorts i Bollnäs i Hälsingland. Arten är inte rödlistad, utan Artdatabanken klassificerar den som livskraftig (LC).^[4]

I Finland finns arten längst i sydväst, från Åland österut längs sydkusten till Helsingforsområdet. Även i Finland är den klassificerad som livskraftig.^[7]