Slottet i Chenonceau

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Chenonceau (även stavat Chenonceaux) är ett slott i departementet Indre-et-Loire, sydväst om Tours.

Slottet omges av en park, och byggdes 1515–1521 på en holme i floden Cher, över vars ena arm en brobyggnad med gallerier i två våningar leder. Stilen är tidig renässans, med vissa kvarlevande gotiska drag.

Under 1700-talet var Chenonceau känt för sina litterära salonger.

Slottet uppfördes 1515–1521 av Thomas Bohiers, kung Frans I:s finanssekreterare. Kungen övertog slottet själv, och efter hans död skänkte hans efterföljare, Henrik II, slottet till Diane de Poitiers, sin älskarinna.^[1] Hon lät bygga den bro som förbinder slottet med den andra flodarmen. Hon anlade också parker och trädgårdar på grund av sina hortonomiska intressen.

När Diane de Poitiers välgörare Henrik II dog år 1559 tvingade drottningen, Katarina av Medici, henne att avstå från sitt älskade slott, men hon fick som ersättning Château de Chaumont, som ligger några få kilometer därifrån. Katarina, som var Frankrikes regent de facto, offrade en förmögenhet på att utvidga slottet, bl.a. år 1577, med gallerierna ovanpå bron över Cher och med flera trädgårdar. Slottet bildade ram för överdådiga fester: 1560 firades Katarinas son, Frans II av Frankrike, sin tronbestigning med Frankrikes första fyrverkeri.

Vid Katarinas död 1589 gick Château de Chenonceau över till hennes svärdotter Louise de Lorraine-Vaudémont, gift med kung Henrik III. Som den sista adlige eller kunglige ägaren fick Louis Henri I av Bourbon köpa slottet år 1720 av sin mor Anne av Pfalz-Simmern, som var änka efter Henri Jules av Bourbon. Louis Henri I sålde under en längre tid inventarier och konstverk, och ett antal statyer hamnade på slottet i Versailles.

Den förste borgerlige ägarens hustru, Louise Dupin, återinförde det glada livet på slottet. Bland annat hade hon som gäster några av upplysningstidens främsta män (Voltaire, Fontenelle, Marivaux, Montesquieu, Buffon och Rousseau. Under revolutionen blev Chenonceaux, i motsats till andra slott, skonat från revolutionsgardets ödeläggelser, eftersom det rymde bron över Cher, och att det var långt till närmaste övergång. Det hjälpte också att Louise Dupin ändrade slottets namn genom att ta bort det adliga x i Chenonceaux.

1864 sålde familjen Dupin slottet till skotten Daniel Wilson, som hade blivit rik genom att installera gasbelysning i Paris. Han skänkte Chenonceau till sin dotter, Marguerite Pelouze. Hon fortsatte traditionen med överdådigt sällskapsliv, men pengarna tog slut, och en kubansk rikeman, José-Emilio Terry, övertog slottet 1891.

Sedan 1913 har Chenonceau varit i chokladfamiljen Meniers ägo. På 1950-talet lät den genomföra en grundlig renovering efter ödeläggelsen under den tyska ockupationen och en stor översvämning.

• 
  Slottet från sydost.
• 

  (c) 98octane på engelska Wikipedia, CC BY 2.5
  Utsikt mot den västra fasaden.
• 
  Karyatider, flyttade från den norra fasaden till parken 1875.
• 
  Slottet i stormigt väder.
• 
  Ingången till slottet.
• 
  Galleriet över bron.
• 
  Frans I:s salong.
• 
  Katarina av Medicis trädgård.
• 
  Vestibulen på andra våningen.
• 
  Trädgårdslabyrinten.
• 
  Vinkällare.

• Babelon, Jean-Pierre (1989). Chateaux de France au siècle de la Renaissance. Paris: Flammarion. ISBN 9782080120625.
• Beck, Shari (2011). A Portrait in Black and White: Diane de Poitiers in Her Own Words. Bloomington, Indiana: iUniverse. ISBN 9781462029815.
• Draper, James David; Papet, Edouard (2014). The Passions of Jean-Baptiste Carpeaux. New Haven: Yale University Press. ISBN 9780300204315.
• Gaigneron, Axelle de (1993). "Seven Ladies of Chenonceau", pp. 7–22, in Chenonceau, English edition. Paris: Société Française de Promotion Artistique. OCLC 34799004.
• Garrett, Martin (2010). The Loire: a Cultural History. Oxford: Oxford University Press. ISBN 9780199768394.
• Hanser, David A. (2006). Architecture of France. Westport, Connecticut: Greenwood Press. ISBN 9780313319020.
• Voisin, Bernard (1993). "The New Renaissance", pp. 51–62, in Chenonceau, English edition. Paris: Société Française de Promotion Artistique. OCLC 34799004.
• Wheeler, Daniel; editors of Réalités-Hachette (1979). The Chateaux of France. London: Octopus Books. ISBN 9780706412604.

• Wikimedia Commons har media som rör Slottet i Chenonceau.
  Bilder & media