Slaget vid Wallhof
| Slaget vid Wallhof | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Andra polska kriget | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 Sverige |  Polsk-litauiska samväldet | ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
 Gustav II Adolf | Stanislaw Sapieha | ||||||
| Styrka | |||||||
| 3100 man 1 000 svensk/finska musketerare 2 100 ryttare 6 kanoner | 7 000 man infanteri och kavalleri 5 kanoner | ||||||
| Förluster | |||||||
| Små, enligt Gustav II Adolf själv inte en enda man förlorad: ryttmästare B. Rehbinder † | 1 500 döda 150 tillfångatagna 3 kanoner fem fanor plus hela den polska trossen | ||||||
| |||||
Slaget vid Wallhof var ett slag vid byn Valle (Tyska: Wallhof) i Semgallen (nuvarande Lettland) under andra polska kriget. Det ägde rum den 7 januari 1626 och slutade med svensk seger.
Gustav II Adolf vann med underlägsna krafter över en omkring 7 000 man stark polsk-litausk här under furst Stanislaw Sapieha. Omkring en femtedel av den polska-litauska styrkan förlorades. Inte en enda av Gustav II Adolfs knektar dog under slaget (enligt kungens uppgift). Detta var första gången Gustav Adolf deltog som befälhavare i ett fältslag, det blev alltså hans elddop.
Bakgrund
År 1621 hade svenskarna belägrat och erövrat Riga, vilket väckte uppmärksamhet, då det var första gången en protestantisk ledare besegrat en katolsk stormakt. Den svenska hären var dock sliten och polackerna kunde återta initiativet med utfall från Dorpat. Stillestånd slöts i november år 1622 och förlängdes fram till mars 1625. Några acceptabla villkor för fred med Polen kunde inte nås, varför Gustav II Adolf planerade ett nytt fälttåg mot Polen, vilket inleddes i juni 1625. Kokenhusen, Birze och Mitau erövrades och Dorpat intogs efter sex dagars belägring. Under hösten 1625 uppträdde två polska härar mot de svenska styrkorna och Gustav II Adolf bestämde sig för att få till en drabbning innan de polska styrkorna hunnit förenas. Målet blev det polska lägret vid byn Wallhof och de svenska trupperna gick i början av januari 1626 över floden Düna.[1]
Slaget
De svenska trupperna inledde ett blixtanfall mot den polska-litauska härens läger. En polsk patrull upptäckte svenskarna, vilket gjorde att de polska trupperna hade hunnit ställa upp sig för drabbning och satt byn i brand på morgonen när svenskarna anlände. Ett svenskt rytterianfall inledde slaget från den högra flygeln. Polackerna gjorde motstånd, men de svenska muskötskyttarna understödde ryttarna intensivt, vilket gjorde att polackerna tvingades fly, förföljda av det finska rytteriet. Polackerna blev överraskade av den perfekt samövade kombinationen av eld och rörelse, som utgjorde Gustav II Adolfs nya taktik och som i detta slag prövades för första gången.[2][3]
Följder
Genom slaget förändrades konfliktens karaktär totalt och det svenska engagemanget i det på kontinenten pågående trettioåriga kriget ökades. De polska trupperna lämnade slagfältet och den svenske kungen fick stärkt självförtroende då hans plan hade lyckats. Sverige fick kontrollen över allt territorium i Baltikum norr om Düna och hade fått upprättelse för nederlaget vid Kirkholm år 1605. Kriget fortsatte fram till att stillestånd slöts i Altmark år 1629 varvid stora tidigare polskkontrollerade områden kom att hamna under Sverige. Jakob De la Gardie utsågs till chef för armén när kungen efter slaget lämnade Baltikum, men fick lämna det militära ledarskapet till Gustav Horn och istället bli guvernör i Riga år 1628. Orsaken var att han som befälhavare ansågs vara alltför långsam.[2][3]
Slaget återgivet på samtida lång kopparstickstavla, hopsatt av två stycken, tillsammans 290 mm x 1070 mm.
Referenser
Fotnoter
Källor
- Wallhof i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
- Sundberg, Ulf (2002). Svenska krig 1521-1814 (2. uppl.). Stockholm: Hjalmarson & Högberg. Libris 8815985. ISBN 9189660102
- Gullberg, Tom (2008). Lejonet vaknar 1611-1660. Krigen kring Östersjön ; 3. Helsingfors: Schildts. Libris 11292562. ISBN 9789515018229
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign
↑Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906
Författare/Upphovsman: Author: Olek Remesz (wiki-pl: Orem, commons: Orem), Licens: CC BY-SA 3.0
Coat of arms of the Polish-Lithuanian Commonwealth - this is general template, it does not consider form of Polish eagle from any real historical period
.svg)
Swallow-tailed flag used between the reign of Gustav I of Sweden until c. 1650, when it was succeeded by a triple-tailed flag.
Slaget vid Wallhof 1626.
Två titlar i jämbredd: Acies Valhoffiana, hoc est Vera utriusq(ue) tam Sveticæ quam Polonicæ acierum delineatio; prout eæ ad curiam Ducis Curlandiæ in Semigallia, Walhoff dictam, Anno. 1626. die 4/17 mensis Januarij á Serenissimo Rege Sveciæ av una: et Mareschallo Magni Ducatus Lithuaniæ Sapieha ab altera parte; ad pugnam utrinq(ue) dispositæ fuerunt; una cum præcipuorum, tam equistrium(!) quam pedestrium Officialium nominibus. [Svenska krönta riksvapnet med lejon till sköldhållare.] Pugna Valhofiana, sive Vera repræsentatio ipsius Conflictus qui inter dictos utriusq(ue) Regis Regniq(ue) Sueciæ & Poloniæ exercitus eodem die commissus est: in quo tandem Serenissimus Rex Sueciæ de Polono Victoriam reportavit. Under hvardera af ofvannämnda titlar motsvarande framställning: slagordningen och själfva sammandrabbningen, som slutar med polackarnes oordnade flykt. I öfre hörnet t.v. Fama, kring hvars basun läses: Eur 1 Fortia facta velox volitans fert fama per Orbem. I motsvarande hörn t.h.: Segergudinnan med palm och lagerkrans, den senare omgifven af följande vers: Victor eris moderante Deo et victricibus armis. Lång kopparstickstafla, hopsatt af två stycken, tillsammans 290 mm x 1 meter 70 mm. - Detta högst märkliga blad, hvaraf något annat exemplar icke är kändt, skänktes till K. Bibl. af Frih. A.E. Nordenskiöld, som anträffadt detsamma i ett band gamla kartor.
[Bildbeskrivning: Snoilsky: Historiska planscher. Ny uppl.]