Slaget vid Wagram

Slaget vid Wagram
Del av Femte koalitionskriget
Napoleon I vid Wagram, målad av Horace Vernet.
Ägde rum 5–6 juli 1809 Plats Wagram, nordost om Wien Resultat Avgörande fransk seger Vapenstilleståndet i Znaim Freden i Schönbrunn Slutet för femte koalitionen
Stridande
Franska kejsardömet Sachsen Bayern Italien	Kejsardömet Österrike
Befälhavare och ledare
Napoleon Bonaparte Louis-Alexandre Berthier Louis-Nicolas Davout André Masséna	Ärkehertig Karl Johann von Liechtenstein Heinrich von Bellegarde Johann von Klenau
Styrka
160 000[1]	140 000[1]
Förluster
37 500 totalt:[1] 27 500 döda eller skadade 10 000 saknade eller tillfångatagna	41 250 totalt:[1] 23 750 döda eller skadade 10 000 saknade 7 500 tillfångatagna

Slaget vid Wagram var ett avgörande fältslag den 6 juli 1809 under Napoleonkrigen.

Slaget

Sporrad av de franska nederlagen i Spanien slöt sig Österrike återigen till Frankrikes fiender. Efter en fransk offensiv stod striderna snart utanför själva Wien, där ärkehertig Karl lyckades tillfoga Napoleon ett svidande nederlag i slaget vid Aspern-Essling den 21–22 maj 1809. Den 6 juli stod det stora slaget vid Wagram, där Napoleon slutligen lyckas betvinga österrikarna. I slaget stupade 32 000 franska och 35 000 österrikiska soldater, och sett i soldatmängd var slaget det största till dess.

Österrike tvingades till ytterligare ett i raden av förnedrande fredsfördrag, nämligen freden i Schönbrunn. Det var fjärde gången Österrike led nederlag efter att ha anfallit Napoleon.

Jean Baptiste Bernadotte befann sig med sin kår i centrum av den franska armén. Han beordrades av Napoleon att lämna slagfältet efter missnöje med hans insatser under slaget.

Avenue de Wagram, en av de gator som leder till Triumfbågen och Place Charles de Gaulle i Paris, är namngiven efter slaget.

Referenser

Litteratur

• Ericson Wolke, Lars. ”Napoleons dyrköpta seger : Wagram 1809”. Populär historia (nr. 4): sid. 34-38.