Slaget vid Varja

Slaget vid Varja
Del av Stora nordiska kriget
Ägde rum 28 oktober 1700 (ss) 27 oktober 1700 (gs) 7 november 1700 (ns) Plats Varja, Svenska Estland (nuvarande Estland) Resultat Oavgjort
Stridande
Sverige	Ryssland
Befälhavare och ledare
Georg Reinhold Patkul Hans Henrik von Tiesenhausen	Boris Sjeremetev
Styrka
800 man[1]	5 000 man[1]
Förluster
280 döda, sårade och tillfångatagna[1]	1 500 döda, sårade och tillfångatagna[1]

Slaget vid Varja ägde rum den 7 november 1700 nära byarna Varja och Aa i svenska Estland under det estniska fälttåget under det första året i det stora nordiska kriget.^[2] En svensk styrka bestående av 800 soldater^[3] under befäl av generalerna Georg Reinhold Patkul och Hans Henrik von Tiesenhausen sändes ut från Rakvere^[2] för att säkra den väg vilken kung Karl XII:s huvudarmé skulle använda för att bistå staden Narva som belägrades av ryska trupper.^[3]

Vid byarna Varja och Aa överraskade de en rysk styrka på 2 000 soldater från Boris Sjeremetevs detachement som samlade förnödenheter till sin armé vid Narva.^[2][1] Ryssarna blev tagna på sängen och tog därefter skydd i husen för att undvika svenskarnas angrepp. Dessa blev dock satta i brand av svenskarna,^[2] en handling som resulterade 1 500 dödade, sårade eller tillfångatagna ryssar, och bara 500 ryssar lyckades fly.^[1] Svenskarna själva förlorade 200 man. Senare under dagen, medan svenskarna plundrade de ryska förnödenheterna, anlände en större styrka på 3 000 soldater under befäl av själve Sjeremetev,^[2] som i sin tur överraskade svenskarna vilka drevs bort med en förlust på 80 soldater,^[1] bland dem den svenska befälhavaren Georg Reinhold Patkul som tillfångatogs under reträtten.^[3] Ryssarna fick viktig information om den svenska huvudarméns frammarsch, som anlände till de två byarna ungefär två veckor senare.^[2] Sjeremetev skulle senare möta den svenska förtruppen vid Pühhajoggi pass, men efter några skärmytslingar blev han tillbakaslagen,^[4] vilket senare ledde till slaget vid Narva där den ryska huvudarmén besegrades av den svenska armén.^[5]

Referenser

Noter

Litteratur

• Giovanni van Ghelen. Avvisi italiani, ordinarii e straordinarii, Volym 18. Wien, 1701.
• Daniel Defoe. The History of the Wars, of His Late Majesty Charles XII, King of Sweden. H. P, 1720. s. 60–61
• Margus Laidre. Segern vid Narva. Bokförlaget natur och kultur, Stockholm, 1996.
• Kerala J. Snyder. The Organ As a Mirror of Its Time: North European Reflections, 1610–2000, 2002