Slaget vid Trafalgar
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||
.jpg)
Slaget vid Trafalgar var ett sjöslag mellan den brittiska flottan och en förbunden fransk-spansk flotta den 21 oktober 1805 och räknas som det viktigaste sjöslaget under Napoleonkrigen. Den 27 skepp stora brittiska flottan besegrade den sammanslagna spansk-franska flottan bestående av 33 skepp väster om Kap Trafalgar i sydvästra Spanien. Den fransk-spanska flottan miste 22 fartyg medan den brittiska flottan under ledning av viceamiral Lord Nelson inte miste ett enda. Lord Nelson stupade sent under slaget men hade då redan försäkrat sig om platsen som den brittiska flottans största hjälte.
Slaget var en del av det tredje koalitionskriget och ett av de mest avgörande slagen under 1800-talet. Den brittiska segern bekräftade den brittiska flottans överlägsenhet som hade byggts upp under 1700-talet. Slaget vid Trafalgar var det sista stora slaget mellan enbart segelfartyg.
Bakgrund
Napoleon I planerade en invasion av England. Sommaren 1805 hade kejsaren samlat la Grande Armée vid Boulogne; planen var att snabbt frakta över 160 000 soldater till England och erövra det militärt underlägsna landet. Hären stod klar, landstignings- och fraktfartyg hade byggts och det enda som saknades var en skyddande fransk flotta. Den hade trängts in i hamnstaden Cádiz av delar av den brittiska flottan under Lord Nelson. Spanien, som hade gått med i kriget på Frankrikes sida, skulle hjälpa till då amiral Villeneuve hade fått order av Napoleon att lägga ut. Planen var att försöka locka den brittiska flottan till Västindien för att sedan skynda sig tillbaka och frakta trupperna över kanalen innan Nelson hann efter. I juli 1805 lyckades dock Storbritannien förmå Österrike och Ryssland att förklara Frankrike krig, vilket ledde till att La Grande Armée tvangs ta hand om dem först. Napoleon hastade i ilfart genom Europa, samtidigt som han gav Pierre-Charles de Villeneuve order om att lägga ut, men amiralen tvekade. Napoleon gav då order om att Villeneuve skulle avsättas vilket ledde till att han till slut valde att lägga ut, den 20 oktober 1805.
Nelsons anfallsplan
Den rådande taktiken för sjöslag under denna tid var att de två sidorna seglade mot varandra på två led (slaglinje) och sköt mot varandra med fartygskanonerna. Nelsons plan var att segla rakt mot fiendens linje och skära av den och samtidigt beskjuta de franska fartygens förskepp och akterspeglar som var sårbara och som hade få kanoner. De franska främre fartygen skulle inte kunna se flaggskeppets signaler (om fiendelinjen skars av framför detta) och skulle behöva mycket tid att vända tillbaka för att ta del i striden. För detta ovanliga upplägg talade att de fransk-spanska fartygsartilleristerna var illa tränade, sannolikt delvis folk från hären, i kombination med en kraftig dyning vilket försvårade eldgivning med precision. Nelson räknade med att den fransk-spanska träffsäkerheten skulle vara dålig under den riskfyllda tid då de brittiska fartygen skulle komma att beskjutas förifrån utan att kunna besvara elden. Vid sedvanlig strid hade fienden bättre kunnat utnyttja sin numerära övermakt och också lättare kunnat segla iväg utan något avgörande.
Nelsons taktik var inte helt ny utan byggde på taktik använd av Rodney i slaget i Sainte's Passage 1783, samt 1797 av Adam Duncan i slaget vid Camperdown och John Jervis i slaget vid Kap St. Vincent . Planerna gicks igenom ombord på HMS Victory där Nelson höll två middagar för sina kaptener.
Slaget
Den 21 oktober 1805 överraskades Villeneuve av den brittiska flottan som anföll den fransk-spanska linjen med två pilformade anfallsskvadroner vilka bröt de allierade formationerna. Denna formation blev senare känd som The Nelson Touch ('Nelson-känslan'). Då stridssignalen gick, runt klockan 11:45 hissade Nelson den berömda signalen: England expects that every man will do his duty ('England förväntar sig att var man gör sin plikt'). Den brittiska flottan närmade sig samtidigt den fransk-spanska, som låg i en oordnad linje i riktning mot nord samtidigt som de två brittiska kolumnerna kom från väst i en nästan rät vinkel. Den norra brittiska kolumnen på lovartsidan (med Nelson som befälhavare) med 104-kanoners skeppet Victory som flaggskepp. Den andra, södra, kolumnen med 100-kanonerskeppet HMS Royal Sovereign som flaggskepp leddes av Cuthbert Collingwood låg på läsidan. Nelson fintade den franska-spanska flottan - först angrep han en annan punkt än där huvudanfallet skulle ske. Collingwood ändrade sin flottas väg så att han skulle förenas med Nelsons.
Strax innan anfallet sade Collingwood till sina mannar Now, gentlemen, let us do something today which the world may talk of hereafter (i stora drag Nu, mina herrar, låt oss göra något idag som världen kan tala om hädanefter). Eftersom vindarna var väldigt svaga under hela slaget, rörde sig båda flottorna ytterst sakta. Dessutom var den brittiska flottan under beskjutning ifrån fiendeskepp under nästan en timme, innan de själva fick skottläge. Vid middagstid gav Villeneuve ordern att anfalla fienden. Skeppet Fougueux sköt på Royal Sovereign som seglade fortare än övriga brittiska skepp. Innan hon stötte in i fiendelinjerna började Fougueux, Indomptable, San Justo och San Leandro skjuta på henne, innan hon kom i strid med 112-kanoners skeppet Santa Anna. Royal Soveregin sköt en förödande bredsida på Santa Anna varpå hon gav upp.
Ett annat skepp ur den brittiska medvindskolumnen, Belleisle, anfölls av Aigle, Achille, Neptune och Fougueux. Då Belleisles mast gick av var hon till stor del omöjlig att navigera och strida med. Efter runt 45 minuter räddades hon av några brittiska skepp. Under 40 minuter var Victory under anfall av Héros, Santísima Trinidad, Redoutable och Neptune. Trots att många kanonkulor bommade sitt huvudmål, stupade många besättningsmän ur Victory. Klockan 12:45 bröt Victory igenom de franska linjerna samt anföll Bucentaure och Redoutable. Hon sköt en förödande bredsida på Bucentaure. Villeneuve trodde att Redoutable skulle bordas, men istället fick han med Temeraire, Conqueror och Neptune att göra. Soldater från Redoutable sköt med musköter på Victory. En skarpskytt träffade Nelson i höger axel varvid kulan trängde in i lungan och kom att vila vid ryggslutet, varpå Nelson bars ned under däck. Victory upphörde att skjuta. Redoutable skulle börja borda Victory men Temeraire kom till undsättning och började skjuta våldsamt på Redoutable med lätta pjäser. Klockan 13:55 gav kapten Lucas på Redoutable upp. Då hade 487 av 643 besättningsmän stupat eller sårats. Efter tre timmar gav även det spanska 136-kanonerskeppet Santísima Trinidad upp. Kort därefter, medveten om att segern var i hans hand, avled Nelson runt klockan 16:30 - tre timmar efter att ha skjutits.
Då fler skepp ur den brittiska flottan anslöt till striderna gav fler fransk-spanska skepp upp. Snart flydde hela den fransk-spanska flottan. Britterna erövrade tjugotvå skepp och miste inte ett enda. De tagna franska skeppen var: Aigle, Algésiras, Berwick, Bucentaure, Fougueux, Intrépide, Redoutable och Swiftsure. De spanska skeppen som togs var: Argonauta, Bahama, Monarca, Neptuno, San Agustín, San Ildefonso, San Juan Nepomuceno, Santísima Trinidad och Santa Ana. Av dessa sjönk senare Redoutable. Santísima Trinidad och Argonauta borrades i sank, Achille sprang i luften, Intrépide och San Augustín brann och Aigle, Berwick, Fougueux och Monarca blev skeppsbrutna i en svår storm efteråt.
Följder
Segern gav Storbritannien fullkomligt sjöherravälde under de efterföljande hundra åren och Napoleon tvangs ge upp sina invasionsplaner, trots segrarna vid Austerlitz, Jena och Friedland som knäckte koalitionen. Horatio Nelson står staty på en hög pelare på Trafalgar Square i London som är namngivet efter den brittiska segern vid slaget vid Trafalgar och som är ett minnesmärke över detsamma.
Pierre de Villeneuve, som vistades i fri fångenskap i den engelska staden Sonning efter Trafalgar, släpptes efter ett år tillbaka till Frankrike i utbyte mot ett flertal engelska befäl. Kort efter Villeneuves ankomst till Frankrike hittades han död på ett hotellrum med upp till sex knivhugg i bröstet. Den officiella förklaringen var självmord, då man även hittat ett avskedsbrev som Villeneuve skrivit till sin fru. Dock har det frodats flera förklaringar till hans död. Många hävdar fortfarande att Villeneuve blev mördad på order av Napoleon. Förklaringen var att Napoleon lade förlusten vid Trafalgar på Villeneuves axlar, och utsåg honom till officiell syndabock.
Referenser
- ^ Adkin, Mark (2007) (på engelska). The Trafalgar Companion: A Guide to History's Most Famous Sea Battle and the Life of Admiral Lord Nelson. London: Aurum Press. sid. 524. ISBN 1-84513-018-9
- ^ [a b] Adkins, Roy (2004) (på engelska). Trafalgar: The Biography of a Battle. Little Brown. sid. 190. ISBN 0-316-72511-0
Litteratur
- Adkins Roy: Trafalgar - Biografi över ett sjöslag (2005) ISBN 91-46-20161-0
- Clayton, Tim & Craig, Phil: Trafalgar - Männen, slaget, stormen (2005), ISBN 91-975263-7-1
- Lundberg, Björn (2009). ”Lord Nelsons sista triumf”. Allt om historia (nr. 7): sid. s. 34-39.
- Sundberg, Ulf (2005). ”Slaget vid Trafalgar”. Populär historia (nr. 9): sid. S. 40-46. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=43&vid=1152&template=.print.t.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Slaget vid Trafalgar.
Media som används på denna webbplats
.svg)
Författare/Upphovsman: Pinpin, Licens: CC BY-SA 3.0
This map of the Battle of Trafalgar shows the approximate position of the two fleets at 1200 hours during the battle as the Royal Sovereign was breaking into the Franco-Spanish line. North is to the top, and Cape Trafalgar is 10 miles to the northeast.
The Battle of Trafalgar, 21 October 1805
This is Turner’s only work by ‘royal command’ and the largest and most publicly controversial painting of his career. George IV gave him the commission late in 1822 on the advice of Sir Thomas Lawrence, President of the Royal Academy. It was to form a naval pair with Philippe-Jacques de Loutherbourg’s 1795 view of The Battle of the Glorious First of June 1794, in a patriotic post-war redecoration of the State Rooms at St James’s Palace. Lawrence and George Jones – both Turner’s friends – were also represented, the former by his portrait of King George III and the latter by paintings of Wellington’s victories at Vittoria and Waterloo.
Turner did an unusual amount of practical research for this work, which is his most complex tribute to Nelson, of whom he was a great admirer. He already had sketches of 'Victory', made on her return to England with Nelson’s body in December 1805 for his earlier 'The Battle of Trafalgar', painted in 1806-08. For this picture he borrowed a plan of the ship from the Admiralty and asked the marine artist J. C. Schetky, at Portsmouth, to make further sketches of her there. Also unusually, he did two preparatory oil studies (now in the Tate).
The finished work combines a number of incidents from different times in the action, within a more symbolic conception. Nelson’s presence, mortally wounded, is only implied in the highlighted crowd around 'Victory’s' mainmast. This powerful absence is prefigured by the smallness of Nelson’s figure, and those around him, beneath similarly towering masts, in the 1806-08 picture. The small human scale is also a response to de Loutherbourg’s painting, since both in different ways contrast a mass of vulnerable figures with the great floating fortresses in which they are contesting national dominance on a mutually hostile sea.
In 'The Harbours of England' (1856, p. 16) Ruskin grasped this elemental component when he likened the uncontrollability of the ship’s sails, as Turner shows them, to ‘as many thunderclouds’, most of 'Victory’s' falling with her foremast and at the same time as Nelson. Also symbolically, the falling mast bears his white vice-admiral’s flag, while the code flags spelling ‘d-u-t-y’ – both the last word of his famous Trafalgar signal and the last coherent thought he spoke (‘Thank God I have done my duty’) – are coming down from the mainmast.
On the right is the French 'Redoutable', from which Nelson was shot, surrendered and sinking, although she in fact went down in the storm after the battle. British seamen in the foreground boats raise a cheer, unaware of the tragedy behind in 'Victory', herself shown on an exaggerated scale as a dominating symbol of British sea power. Other men try to save friends and foes alike from a darkly heaving sea, in which a tangle of floating rigging resembles a monster’s head and a Union flag is spread out above, as if to cover the fallen. Below the surface loom fragments of Nelson’s motto, ‘Palmam qui meruit ferat’. This can translate as ‘Let him who has earned it bear the Palm’, or, in the circumstances, ‘the price of glory is death’.
That the cost is equal for the common sailor as much as the admiral is thrust into the viewer’s face by the dead seaman arching out backwards from the picture plane, in the centre, at what would have been original eye level in St James’s Palace. In imposing recession beyond 'Victory' on the left are the Spanish four-decker 'Santissima Trinidad' and the 'Bucentaure', flagship of Admiral Villeneuve, overall commander of the enemy Combined Fleet. Further left, the French 'Achille', 74 guns, is on fire with the bow of the 'Neptune' just coming into the frame. Her sister the 'Fighting Temeraire' , as Turner called her in his famous picture of 1839 is on the far right, lost in smoke apart from her white ensign.
On delivery in 1824 the painting provoked court criticism for its non-chronological approach to Nelson’s victory, and its powerful allusions to the blood price of Britain’s triumph, at Trafalgar and more generally in becoming the world’s dominant sea power. Ambassadors used to classically heroic treatments are said to have sneered at it and seamen, including Sir Thomas Hardy, 'Victory’s' captain, have always criticized it on technical grounds. Turner himself later considered the picture spoilt by the eleven unpaid days that he spent at St James’s adjusting it to the views of Admiralty men and he credited the King’s naval brother, the Duke of Clarence (William IV from 1830), with the only sensible comments, despite a sharp exchange with him at the time. While George IV, when Prince of Wales, had acquired the cooler and more conventionally theatrical de Loutherbourg in Carlton House, Turner’s fierily spectacular but ambivalent pendant proved an embarrassment at St James’s. It was also probably mismatched there – at least to the King’s polished taste – with the adjacent works by Jones and his favourite portraitist, Lawrence. In late 1829 he presented it, with the de Loutherbourg, as his final gifts to the Naval Gallery at Greenwich Hospital. It has been at Greenwich ever since, and remains to some extent a focus of recurring division between ‘sea dogs’ and art historians, admirers of Nelson and of Turner.
تصور الرسام نيكولاس بوكوك للوضع في جبل الغار عند الساعة 13:00
The actual title of the image is unknown, painted in 1836 by Auguste Mayer, it is suggested that the information about the painting was lost during WWII and it was given incorrect background and title when recovered. The picture is one of six that Mayer painted in 1836 about the struggle and fights of ship of the line Bucentaure during the Battle of Trafalgar (cf. musée national de la Marine website).
The ship in the foreground on right (firing to the Bucentaure) is the British 2nd-rate Sandwich, not present at Trafalgar, actually being hulked for harbour duty at the time. It is therefore generally held that the Sandwich is actually the British 2nd-rate Temeraire, incorrectly titled by the artist, and the dismasted ship in foreground left is the French 74-gun 3rd-rate Redoutable.
Research shows that the French ship in the foreground is actually Bucentaure, as the figurehead is that of Bucentaure, the ship is a two-decker fitting the description and design of Bucentaure and the men clustered around the mainmast fit with the events aboard the Bucentaure during the battle..svg)
Författare/Upphovsman: previous version User:Ignaciogavira ; current version HansenBCN, designs from SanchoPanzaXXI, Licens: CC BY-SA 3.0
Flag of Spain (1785-1873 and 1875-1931)
Författare/Upphovsman: Andreas Tille, Licens: CC BY-SA 3.0
Trafalgar Square at evening
Författare/Upphovsman: Ipankonin, Licens: CC BY-SA 3.0
Nelson's signal at Trafalgar: England expects that every man will do his duty.