Slaget vid Röbäck

Slaget vid Röbäck
Del av Finska kriget
Fabian Wrede vid Umeälven, precis som de sista ryska styrkorna kan ses korsa ån över till Umeå.
Ägde rum 21 augusti 1809 Plats Mellan Röbäck och på höjden vid Tegs by, Sverige Utfall Kamenskij avbryter sin offensiv söderut efter uppgifter om landstigningen vid Ratan, och planen att omringa de ryska trupperna misslyckas. Wrede avancerar till Umeälven, där ryssarna tagit defensiva positioner i Umeå. Resultat Svensk seger
Stridande
Sverige	Ryssland
Befälhavare och ledare
Fabian Wrede Johan August Sandels Georg Carl von Döbeln Underordnade: Gustaf Adolf Ehrnrooth Carl Magnus Tigerstedt Gustaf Adolf Montgomery Johan Peter Lefrén Johan Fredrik Aminoff d.y.	Ivan Matveyevich Erikson Kirill Feodorovitsch Kosatschkoffski Underordnade: Ivanovitj Alexejeff Moses Karpenkov
Styrka
2000 man (4000 med von Döbeln) [1][2]	1500–2000 man[3]
Förluster
4 döda och 27 sårade vid Umeälven.[4]	Okänt

Slaget vid Röbäck var ett fältslag under Finska kriget 1808–1809 som utkämpades mellan Röbäck och Tegs by i Västerbottens län, Sverige, den 21 augusti 1809. Striden stod mellan svenska styrkor ledda av Fabian Wrede och ryska styrkor under ledning av Ivan Matveyevich Erikson.

Sedan våren 1809 hade den ryska armén under general Nikolaj Kamenskij legat i Västerbotten omkring Umeå. Under sommaren hade svenskarna dragits tillbaka efter Slaget vid Hörnefors, och i augusti befann sig den svenska norra armén under ledning av general greve Fabian Wrede vid södra sidan av Öreälven. Generalmajor Georg Carl von Döbeln ledde en av arméns fördelningar och hade börjat avancera från Jämtland mot norr. Under tiden byggde de ryska styrkorna en bro vid Långed för att kunna korsa Öreälven och genomföra ett anfall.

För att avleda general Johan August Sandels uppmärksamhet från brobyggnaden genomförde ryssarna skenmanövrar på svenskarnas vänstra flank. Sandels skickade sin tross, söder om Lögdeå ström, till Ava för att förstärka intrycket av att svenskarna var beredda men rädda för ett anfall. Hans strategi var att locka de ryska styrkorna ledda av Nikolaj Kamenskij så långt söder ut som möjligt för att samordna en attack mot Umeå, med hjälp av kusthären och general Gustaf Wachtmeister, och därmed lättare tillfångata eller tillintetgöra de omringade ryssarna.^[5][6][7]

Överamiral Johan af Puke anlände dock snabbare än väntat till Ratan, vilket påverkade tidtabellen för de svenska styrkorna. Ryssarna avbröt brobygget vid Långed den 17 augusti på eftermiddagen. Kamenskij, informerad om Pukes landstigning, hade då redan beordrat sina trupper att vända om kvällen där innan. En stark rysk förskara, under befäl av generalerna Ivan Matveyevich Erikson och Kirill Feodorovitsch Kosatschkoffski, hade kvarstannat och noggrant bevakat stränderna, vilket hindrade svenska spanare från att upptäcka det ryska återtåget förrän morgonen därpå.^[6][8]

Sandels kunde därför inte påbörja sin övergång förrän den 18 augusti, och de finska bataljonerna korsade älven först genom att vada eller använda snabbt hopslagna flottar och färjor. Först natten till den 20 augusti kunde fältkanoner och trossen föras över. Förföljandet försvårades ytterligare av att ryssarna förstörde alla broar under sitt återtåg. Savolaxs fältbataljon, ledd av överstelöjtnant Gustaf Adolf Ehrnrooth, utgjorde förtruppen i denna operation.^[6]

Den 21 augusti 1809 samlades general Fabian Wredes styrkor vid Stöcksjö. Livgrenadjärerna tog en omväg för att vid Röbäck förena sig med huvudstyrkan. De svenska förtrupperna hade drivit bort de ryska jägare och kosacker som tidigare visat sig. Utanför Tegsby, på en höjd som dominerade dalsluttningen mot Röbäcks by, hade ryssarna byggt fältvärk och utfört förhuggningar, vilket antydde på ett allvarligare motstånd.

På höjden vid Röbäck planerades ett anfall som skulle ledas av överstelöjtnant Gustaf Adolf Ehrnrooth. Savolaxsarna i spridd ordning och Österbottningarna i sluten ordning skulle inta de ryska förskansningarna, medan de svenska trupperna stannade kvar i Röbäck för att stödja framryckningen. De finska trupperna avancerade utan att möta motstånd och nådde förhuggningarna utan att ett enda skott avlossades. Trupperna förbereddes på att möta druvhagel på närmare håll. Med snabb framryckning intogs förskansningarna, och de ryska kosackerna och fotfolket flydde. I skottgluggarna fanns endast stockändar i stället för kanoner.

Löjtnant Carl Magnus Tigerstedt och Gustaf Adolf Montgomery skyndade med några dragoner efter de flyende ryssarna för att hindra dem från att spränga bron över Umeälven, men detta skedde samtidigt som de ankom. Dragonerna möttes sedan av karteschskott från ett styckevärn vid Umeå stadskyrka. Svenska kanoner ryckte fram och en livlig artillerield utbröt. Ett särskilt förödande skott dödade en underofficer och sårade 12 man av Österbottningarna samt en kanonhäst.

Senare samma dag hade hela norra hären nått södra sidan av Umeälven. Finnarna intog högra flygeln, lägrande sig inom och utom Tegsby, medan svenskarna intog vänstra flygeln i Böle by och i de närliggande torpen och gårdarna. En annan styrka, under löjtnant Johan Peter Lefrén, gick på general von Döbelns order över älven för att underrätta sig om ryssarnas ställning. Istället tog de ett antal krigsfångar i ett ryskt sjukhus vid Umeå landskyrka.^[6]

Den 22 augusti hade hela den svenska styrkan nått Umeälven. Artilleribeskjutningen fortsatte intensivt fram till den 23 augusti, då de ryska trupperna utrymde staden, som omedelbart besattes av Savolax infanteri.^[10]

• Björlin, G. (1905). Finska kriget, 1808 och 1809: läsning för ung och gammal. Sweden: (n.p.).
• Holm, C.J. (1836). Anteckningar öfver fälttågen emot Ryssland åren 1808 och 1809 [Elektronisk resurs]. Stockholm: Norstedt. Läs online.
• Hårdstedt, Martin (red.) (1999). Krig kring Kvarken. Oravais historiska förening r.f. ISBN 952-91-0726-9
• Lindström, A. (1893). Öfveramiralen, friherre Pukes expedition till Vesterbotten år 1809. Stockholm. Läs online.
• Ljunggren, C.J. (1903). Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808-1809 [Elektronisk resurs]. Helsingfors. Läs online.
• Michajlovskij-Danilevskij, A.I. (1850). Beskrifning öfver finska kriget till lands och sjös åren 1808 och 1809. Tavastehus. Läs online.
• Montgomery, G.A. (1842). Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland åren 1808-1809 D. 2 Sednare delen, med tre kartor. Örebro: Lindh. Läs online.
• Nordensvan, C. O. (1898). Finska kriget 1808-1809. Sverige: Bonnier. Läs online.
• Sverige Generalstaben. Krigshistoriska avdelningen (1922). Sveriges krig åren 1808 och 1809 D. 9. 1 Text och bilagor. Stockholm: Norstedt. sid. 346–387. Läs online.

• Collin, J. C. (1861). Lefnadsteckningar öfver de utmarktare personerna under kriget emot Ryssland åren 1808 och 1809. Stockholm: J. L. Brudins Förlag.
• Vardagsfilip. (2018, augusti 9). Striden utanför Umeå 21 augusti 1809 – Det sista anfallet. Ryss-Abram. Hämtad från: https://ryssabraham.wordpress.com/2018/08/09/striden-vid-roback-finska-krigets-bortglomda-seger-2/