Slaget vid Magenta

Slaget vid Magenta
Del av Andra italienska frihetskriget
Franska kejserliga gardet vid Magenta, målning av Eugène Charpentier.
Ägde rum 4 juni 1859 Plats Magenta, nuvarande Italien Resultat Fransk-sardinsk seger
Stridande
Andra franska kejsardömet Kungariket Sardinien	Kejsardömet Österrike
Befälhavare och ledare
Napoleon III Viktor Emanuel II	Eduard Clam-Gallas
Styrka
47 517 man	55 792 man
Förluster
657 döda 3 223 sårade 655 tillfångatagna och saknade	1 368 döda 4 358 sårade 4 500 tillfångatagna eller saknade

Slaget vid Magenta var ett slag 4 juni 1859 under Andra italienska frihetskriget utanför staden Magenta. En fransk armé under befäl av Napoleon III besegrade en österrikisk armé under befäl av Eduard Clam-Gallas.

Napoleon hade ett betydande övertag under slaget. När natten redan inbrutit bemäktigade sig fransmännen den viktigaste fientliga positionen, den lilla staden Magenta. Den österrikiska arméns högste befälhavare i Italien, ungraren Ferencz József Gyulay, hade dock för avsikt att nästa morgon återuppta slaget. Men under natten kom underrättelsen från underbefälhavaren Clam-Gallas att hans trupper inte var i stridsskick, och att han därför återfört dem till Milano. Gyulai bev därför tvungen att ge upp sin ställning, utrymma Lombardiet och ta sin tillflykt till fästningsfyrkanten bakom Mincio.^[1]

General Patrice de Mac-Mahon, gruppbefälhavare vid franska armén utnämndes för sitt förtjänstfulla ingripande i striden till hertig av Magenta.

• Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1183