| Slaget vid Dunbar |
|---|
| Del av första skotska frihetskriget |
| Ägde rum | 27 april 1296 |
|---|
| Plats | nära Dunbar, Skottland |
|---|
| Resultat | Avgörande engelsk seger |
|---|
|
| Stridande |
|---|
 Kungariket Skottland |  Kungariket England |
| Befälhavare och ledare |
|---|
| John Balliol | John de Warenne, 7:e earl av Surrey |
| Styrka |
|---|
| Hundratals kavallerister | Hundratals kavallerister |
| Förluster |
|---|
1+ döda
c. 100 tillfångatagna | Inga kända |
| Första skotska frihetskriget |
|---|
| Berwick I – Dunbar – Lanark – Stirling Bridge – Falkirk – Roslin – Happrew – Stirling Castle – Methven – Dalrigh – Glen Trool – Loudoun Hill – Slioch – Inverurie – Buchan – Pass of Brander – Bannockburn – Connor – Kells – Skerries – Skaithmuir – Berwick II – Faughart – Myton – Arbroathdeklarationen – Old Byland – Corbeilfördraget – Stanhope Park – Edinburgh-Northampton-fördraget |
|
Slaget vid Dunbar utkämpades under Skotska frihetskriget och vanns av den engelske kungen Edward Longshanks. Segern över den skotska armén var så stor att Longshanks inom kort kunde ockupera hela Skottland.
Slaget
Den skotska armén hade passerat en ravin och besatt en höjdpunkt på en kulle. Där från höjden väntade skottarna in engelsmännen. När engelska armen inträdde på området gav befälhavaren John de Warenne, 7:e earl av Surrey order om att engelska armen skulle flytta sig till en lägre mark. Då fick skottarna intrycket av att engelsmännen gick till reträtt och de rusade i oordning nedför kullen mot engelsmännen. Dessa var emellertid väl organiserade i sina led och i en enda anfallsvåg lyckades de vinna överlägsenhet. Många skottar togs till fånga, resten flydde. De flesta skottarna dödades när Skottland ockuperades efter slaget.
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Battle of Dunbar (1296), 29 december 2009.
Kungariket Skottland
Kungariket England
