Slaget vid Dennewitz

Slaget vid Dennewitz
Del av Sjätte koalitionskriget

Slaget vid Dennewitz, i mitten syns kronprins Karl Johan med lansiärer bakom honom, framför honom till höger på målningen syns Preussiskt infanteri uppställt i fyrkant. Målningen av Alexander Wetterling, 1842.
Ägde rum6 september 1813
PlatsDennewitz, då del av Kungariket Sachsen, dagens Tyskland; 68 km sydväst om Berlin
ResultatKoalitionsseger
Stridande
Frankrike Franska kejsardömetKungariket Preussen Kungariket Preussen
Kejsardömet Ryssland Kejsardömet Ryssland
Sverige
Befälhavare och ledare
Frankrike Michel Ney
Frankrike Henri Gatien Bertrand
Frankrike Jean Reynier
Frankrike Nicolas Oudinot
Kronprins Karl Johan
Curt von Stedingk
Kungariket Preussen Friedrich Wilhelm von Bülow
Kungariket Preussen Bogislav von Tauentzien
Styrka
58 000 man80 000 man
Förluster
33 000–34 0007 000–10 000

Slaget vid Dennewitz var en militär drabbning vid Dennewitz, 68 kilometer sydväst om Berlin, den 6 september 1813, under Napoleonkrigen. Under ledning av Sveriges kronprins Karl Johan[1] besegrade den allierade nordarmén fransmännen som anfördes av marskalk Ney.

Slaget

Efter marskalk Oudinots misslyckade anfall mot Berlin och slaget vid Grossbeeren[2] den 23 augusti fick marskalk Ney befälet över hans trupper på omkring 60 000 man och bröt den 5 september upp från Wittenberg för att över Jüterbog och Baruth förena sig med Napoleon. Under marschen kom de i kontakt med delar av den av Bernadotte anförda nordarmén på omkring 100 000 man. Ney lyckades vid Zahna slå tillbaka nordarméns västra flygel, men den 6 september tvingades han med sina 4:e och 7:e kårer till strid med Bernadottes preussiska trupper vid Dennewitz. Neys återstående kår, den 12:e insattes på ett olyckligt sätt och kunde inte på ett bra sätt understödja de båda andra. Under tiden fullbordade Bernadotte uppmarschen med de ryska och svenska kårerna. Av dessa sändes en del lättrörliga trupper, bland annat två svenska batteri, i förväg och insattes verksamt i striden. Då huvudarmén nådde stridsplatsen var slaget redan avgjort.

Marskalk Neys trupper gick i flyktartat återtåg söderut mot Torgau.

Klockan fyra anlände de svenska trupperna för att förstärka den preussiska sidan. De franska trupperna tog därmed till reträtt.

Förluster

Den franska sidan förlorade cirka 9 000 man i döda och sårade, och 14 000 man blev fångar, 50 kanoner och 400 vagnar förnödenheter. Den allierade Nordarmén förlorade 10 500 inklusive sårade, varav cirka 30 svenskar.

Bilder

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ ”Dennewitz”. Nationalencyklopedin. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 2000. ISBN 91-7133-749-0 
  2. ^ ”Grossbeeren”. Nationalencyklopedin. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 2000. ISBN 91-7133-749-0 

Källor

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Dennewitz, våren 1996..jpg
Slagfältet vid Dennewitz, våren 1996. Fotograferad av Harri Blomberg
Dennewitz, våren 1996..cb.jpg
Ett av många minnesmärken, resta efter slaget vid Dennewitz i september 1813. Ett fotografi taget våren 1996 av Harri Blomberg.
Dennewitz Denkmal.jpg
Författare/Upphovsman: Doris Antony, Berlin, Licens: CC BY-SA 3.0
Memorial of the battle of Dennewitz, Brandenburg, Germany
Slaget vid Dennewitz2.jpg
Författare/Upphovsman: Harri Blomberg, Licens: CC BY-SA 3.0
Slaget vid Dennewitz 1813, ett minnesmärke rest därstädes. Avfotograferat våren 1996 av Harri Blomberg.
Slaget vid Dennewitz3.jpg
Författare/Upphovsman: User Västgöten on sv.wikipedia, Licens: CC BY-SA 3.0
Ett monument rest till minne av den Preussiske generalen Bogislav Friedrich Emanuel von Tauentzien som deltog i slaget vid Dennewitz 1813. Ett fotografi, taget våren 1996 av Harri Blomberg.