Slaget om Gilbert- och Marshallöarna
| Slaget om Gilbert- och Marshallöarna | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Stillahavskriget | |||||||
 En SBD Dauntless patrulleringsflyger över USS Washington och USS Lexington under slaget om Gilbert- och Marshallöarna. | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 USA |  Kejsardömet Japan | ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
 Chester W. Nimitz Holland Smith Richmond K. Turner Ralph C. Smith Marc A. Mitscher Harry W. Hill Thomas E. Watson | Kōsō Abe Kanemitsu Keiji Shibazaki † Seizo Ishikawa Monzo Akiyama † Chūichi Hara Yoshimi Nishida † | ||||||
| Förluster | |||||||
| 3 300 döda eller saknade, 4 830 skadade | 17 000 döda, 141 tillfångatagna | ||||||
| |||||
Slaget om Gilbert- och Marshallöarna utspelades från november 1943 till februari 1944 under stillahavskriget i andra världskriget. De var strategiskt viktiga operationer för amerikanska stillahavsflottan och marinkåren i centrala Stilla havet. Syftet var att etablera flygfält som skulle tillåta landbaserat flygunderstöd för kommande operationer över hela centrala Stilla havet. Slaget började med en kostsam tredagarsstrid om ön Betio vid Tarawaatollen. Slaget föregicks ett år tidigare av en avledande räd mot Makin Island av amerikanska marinkåren i augusti 1942.
Japanska baser på Gilbert- och Marshallöarna var den yttersta linjen i Kejsardömet Japans östra försvar. Slaget om Marianerna inträffande följande sommar.
Bakgrund
De japanska styrkorna ockuperade Gilbertöarna tre dagar efter attacken mot Pearl Harbor, Hawaii. Som en förutsättning av försvar av Tarawa, byggde de en sjöflygplansbas på Makin och spred trupper längs atollernas kuster för att övervaka allierade truppförflyttningar i Söderhavet.[1] Efter Carlson's Raiders avledde räden mot Makin Island i augusti 1942 var det japanska kommandot medvetna om sårbarheten och strategiska betydelsen av Gilbertöarna.[2] Den största och mest strategiskt viktigaste ön var Tarawa. Befästningar byggdes snabbt upp av japanerna i början av mars 1943 med nästan 5 000 stationerade trupper. Ytterligare 3 000 särskilda marinlandsättningsstyrkor och bastrupper samt 940 marina byggnadsenheter kompletterade med 1 247 arbetare.
Som jämförelse hölls Makin Island endast av sammanlagt 798 stridande trupper, inklusive några hundra isolerade japanska flygtrupper.[3] General Holland M. Smith, befälhavande officeren av V Amphibious Corps, skyllde Carlsons räd på en alltför snabb uppbyggnad av japanska styrkor och tyckte evist, även långt efter hans avgång, att Tarawa borde ha kringgåtts, i stället för att ådra sig tunga förluster under erövringen.[1][4] Amiralerna Chester W. Nimitz, Ernest King och Raymond A. Spruance höll inte med, och trodde att återtagningen av Gilbertöarna och förse den med en flygbas för nästa steg, slaget om Marshallöarna, var avgörande för fortsatt förflyttning mot Japan över Stilla havet. Kodnamnet för erövringen av Gilbertöarna var Operation Galvanic,[3][4] som innefattade erövringen av Tarawa, Makin och Apamama.
Referenser
- ^ [a b] Morison, Samuel Eliot (2001) (på engelska). Aleutians, Gilberts and Marshalls: June 1942-April 1944. History of United States Naval Operations in World War II. "7". Castle Books. ISBN 078581308X
- ^ Meyers, Bruce F. (2004). Swift, Silent, and Deadly: Marine Amphibious Reconnaissance in the Pacific, 1942-1945. Annapolis, MD: Naval Institute Press
- ^ [a b] Frank, Benis M.; Shaw, Jr., Henry I. (1990) (på engelska). Victory and Occupation. History of U.S. Marine Corps Operations in World War II. "5". New York, NY: Penguin Books
- ^ [a b] Smith, Holland M.; Finch, Perry (1974, 1976) (på engelska). Coral and Brass. New York: Viking
Vidare läsning
- Drea, Edward J. (1998). ”An Allied Interpretation of the Pacific War” (på engelska). In the Service of the Emperor: Essays on the Imperial Japanese Army. Nebraska: University of Nebraska Press. ISBN 0-8032-1708-0
- Dyer, George Carroll (16 augusti 1956). ”The Amphibians Came to Conquer: The Story of Admiral Richmond Kelly Turner” (på engelska). United States Government Printing Office. http://www.ibiblio.org/hyperwar/USN/ACTC/index.html. Läst 5 maj 2011.
- Hoyt, Edwin P. (1978) (på engelska). Storm Over the Gilberts: War in the Central Pacific 1943. Mason/Charter. ASIN B001RSIDF8
- Wright III, Burton (på engelska). Eastern Mandates. World War II Campaign Brochures. Washington D.C.: United States Army Center of Military History. CMH Pub 72-23. http://www.history.army.mil/brochures/eastman/eastman.htm
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
.svg)
US Flag with 48 stars. In use for 47 years from July 4, 1912, to July 3, 1959.
.svg)
Variant version of a flag of Japan, used between January 27, 1870 and August 13, 1999 (aspect ratio 7:10).
Variant version of a flag of Japan, used between January 27, 1870 and August 13, 1999 (aspect ratio 7:10).
A U.S. Navy Douglas SBD-5 Dauntless of bombing squadron VB-16 flies an antisubmarine patrol low over the battleship USS Washington (BB-56) en route to the invasion of the Gilbert Islands, 12 November 1943. The ship in the background is USS Lexington (CV-16), the aircraft's home carrier. Note the depth charge below the SBD.
FDR Presidential Library
Video 300
Castle Films Yanks Invade the Marshall Islands
CR 71-8:95 This was the most significant battle in the Pacific. Massive bombings and shellings prepare the invasion.