Slöjnät
Ett slöjnät[1] är ett nät som används för att fånga fåglar, fladdermöss och andra flygande djur. Det vanligaste användningsområdet är i samband med ringmärkning av fåglar. Ett slöjnät är vanligtvis 6-18 meter långt och ungefär 2 meter högt, bestående av tunt, relativt finmaskigt nät indelat med tenar till längsgående våder. Slöjnätet spänns mellan två eller fler stolpar och i rätt habitat är det tunna nätet svårt att se. När ett djur flyger in i nätet bildar våderna en ficka i vilken djuret hamnar. Fångst med hjälp av slöjnät kan användas för fastställa vilka arter som förekommer i den undersökta regionen och tillsammans med data om nätets uppställningsplats även ge information om djurens levnadssätt [2][3].
Användning av slöjnät uppkom i Japan och blev under 1950-talet en vanlig undersökningsmetod i andra delar av världen, där de till stor del kom att föredras istället för Helgolandsfällor och andra fälltyper i samband med ringmärkning[4]. De ursprungliga japanska näten tillverkades av silke men silket har senare blivit ersatt av andra material, exempelvis nylon eller polyester.[5]
I Sverige krävs tillstånd, licens, från Ringmärkningscentralen vid Naturhistoriska riksmuseet för att använda slöjnät för fångst av fåglar.
Galleri
En ringmärkare frigör en fågel ut ett slöjnät.
Sträckning av ett slöjnät.
Ett rest slöjnät.
Se även
Noter
- ^ Lindström, Hedström & Hjort (2003). ”Metoder för fångst och ringmärkning vid Ottenby fågelstation” (pdf). Naturvardsverket. sid. 3. Arkiverad från originalet den 6 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170106011229/http://www.naturvardsverket.se/upload/stod-i-miljoarbetet/vagledning/miljoovervakning/Handledning/Metoder/ottenby_standard_fangst_1-3-Nv_100615.pdf. Läst 5 januari 2017.
- ^ Silvy, Nova J. (2012). ”Mist Net”. The Wildlife Techniques Manual. JHU Press. sid. 66-69. ISBN 978-1-4214-0159-1
- ^ Ralph, C. John (1999). ”Mist Nets and Banding”. Handbook of Field Methods for Monitoring Landbirds. DIANE Publishing. sid. 7-9
- ^ Woodford, James; Hussell, D. J. T. (1961). ”Construction and Use of Heligoland Traps” (på engelska). Bird-Banding 32 (3): sid. 125-141. doi:. https://www.jstor.org/stable/10.2307/4510880?origin=crossref. Läst 9 maj 2020.
- ^ Bateman, James A. (1979). ”Trapping birds”. Trapping: A Practical Guide. Coch Y Bonddu Books. sid. 100. ISBN 0-954-2117-82
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 4.0
Mist net, Cap Tourmente National Wildlife Area, Quebec, Canada
Författare/Upphovsman: Lorie Shaull, Licens: CC BY-SA 4.0
A researcher removes birds from a mist net at a bird banding station at Murphy-Hanrehan Park Reserve in Savage, Minnesota.
(c) Hugh Venables, CC BY-SA 2.0
Furled mist-net One of a few mist-nets set up by the Landguard Bird Observatory ringing group. Mist-nets, when open, are very fine nets that birds generally don't see and fly into. They are stopped by the net and fall down, getting caught in the folds of the net (there are several panels within the net). Birds should only be removed by trained ringers who are able to remove them from the net without causing harm.
Författare/Upphovsman: Umeshsrinivasan, Licens: CC BY-SA 3.0
A Golden-breasted Fulvetta caught in a mist net
Författare/Upphovsman: Júlio Reis (User:Tintazul), Licens: CC BY-SA 2.5
Bird ringing (bird banding) sequence, picture 1: Stretching a mist net. Cruzinha, Portimão, Portugal.