Skunck

Skunck
Heraldiskt vapen ett bepansrat och sporrförsett ben på blått fält (den norska Skancke-ättens vapen)
Förgrenad ur	Skancke
Stamfar	Nicolaus Skunck (1614–1676)
Adlad	1660
Sveriges riddarhus
Introducerad	1660
Grad	Adlig ätt nr 660
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad	efter 1732

Skunck är en variant av efternamnet Skancke som burits av en svensk-norsk släkt, där en gren adlats Skunck i Sverige, ^[1] denna svenska ätt utdog efter 1732.^[2] Namnet Skunck har inte anknytning till djuret skunk, utan härleds ur det äldre namnet för ett ben, skank, och med koppling till tyskans schenkel, som med ätten von Schinkel.

Vapen: ett bepansrat och sporrförsett ben på blått fält (den norska Skancke-ättens vapen)

Den äldste anfadern skall ha varit en herr Olof, som levde på 1500-talet. Han skall ha tillhört den jämtlandska/norska medeltida riddarätten Skancke och var antingen komminister i Ovikens församling i Jämtland eller kyrkoherde i Vassunda församling i Uppland. Dennes son Petrus Olai Skunck var kyrkoherde i Vassunda. Efter att ha upptäckts driva otukt med klockarens hustru inne i kyrkan, blev han dömd till döden och halshuggen 1636.

Av Petrus Olai Skuncks söner blev Samuel Skunck (1632–1685) professor i teologi och grekiska samt rektor vid Uppsala universitet. En äldre broder Nils eller Nikolaus Skunck gjorde karriär som domare och ämbetsman och slutade som landsdomare (lagman) i Blekinge. Han adlades 1660 med oförändrat namn och introducerades samma år med nummer 660 på Riddarhuset och den norska Skancke-ättens vapen.

Den adliga ätten Skunck utslocknade med sonsonen Nils Skunck, som 1716 var generaladjutant i armén i Skåne och som troligen dog ogift.^[1]

Källor