Skidhickory

Skidhickory
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionKärlväxter
Tracheophyta
KlassTvåhjärtbladiga blomväxter
Magnoliopsida
OrdningBokordningen
Fagales
FamiljValnötsväxter
Juglandaceae
SläkteHickory
Carya
ArtSkidhickory
Carya ovata
Vetenskapligt namn
§ Carya ovata
Auktor(P. Mill.) K. Koch
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Scoria ovata (Mill.) MacMill.
Juglans ovata Mill.
Juglans ovalis Wangenh.
Juglans albo-ovata Marshall
Hicorius ovatus Sarg.
Hicorius ovata (Mill.) Britton
Hicorius mexicana Britton
Hicorius borealis Ashe
Carya ovalis var. pubescens Sarg.
Carya ovalis var. nuttallii Sarg.
Carya ovalis var. fraxinifolia Sarg.
Carya mexicana Engelm. ex Hemsl.

Skidhickory[2] (Carya ovata)[3] är en valnötsväxtart som först beskrevs av P. Mill., och fick sitt nu gällande namn av Karl Heinrich Koch. Skidhickory ingår i släktet hickory och familjen valnötsväxter.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Arten förekommer i östra USA och sydöstra Kanada (främst längs Saint Lawrencefloden). Utbredningsområdet sträcker sig från östra Kansas och östra Texas österut. Arten saknas i Florida men avskilda populationer är kända från nordöstra och centrala Mexiko. Skidhickory växer i låglandet och i bergstrakter upp till 1400 meter över havet. Habitatet kan variera och ofta hittas arten nära vattendrag.[1]

Trädgrupper med endast skidhickory är sällsynta. Trädet förekommer oftare tillsammans med färgek, rödek eller rödask.[1]

Artens trä används för möbler och mycket annat, till exempel för rökning av mat samt som träkol.[1]

Skidhickory är inte sällsynt och för beståndet är inga hot kända. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Bildgalleri

Källor

  1. ^ [a b c d e] Stritch, L. 2018 Carya ovata . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 21 november 2019.
  2. ^ Skidhickory, Dyntaxa, läst 21 november 2019.
  3. ^ K. Koch, 1869 In: Dendrol. 1: 598
  4. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (23 september 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/16810964. Läst 26 maj 2014. 
  5. ^ ”World Plants: Synonymic Checklists of the Vascular Plants of the World”. Arkiverad från originalet den 18 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190318221109/http://worldplants.webarchiv.kit.edu/. Läst 30 juni 2014. 


Externa länkar


Media som används på denna webbplats

Hickory07103.jpg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 3.0
Carya ovata NRCS-1.jpg
Carya ovata (P. Mill.) K. Koch - shagbark hickory leaves and bark
Carya ovata range map 1.png
Natural distribution map for Carya ovata
Hickory nuts 6060.JPG
Författare/Upphovsman: Ingen maskinläsbar skapare angavs. Abrahami antaget (baserat på upphovsrättsanspråk)., Licens: CC BY-SA 2.5

Ripe Carya ovata hickory nuts, ready to fall. Andrews, SC

Image taken by me, released under GFDL, Pollinator 05:07, 9 February 2006 (UTC)
Caov2 003 php.jpg
Carya ovata (P. Mill.) K. Koch - shagbark hickory nut exterior
Carya ovata bark.jpg
Författare/Upphovsman: Keith Kanoti, Maine Forest Service, USA, Licens: CC BY 3.0 us
Carya ovata bark
Caov2 002 phd.jpg
Carya ovata (P. Mill.) K. Koch - shagbark hickory nut anatomy
Carya ovata.jpg
Carya ovata