Skálholt

	Skálholt
	Ort
	(c) Ljuba brank på slovenska Wikipedia, CC BY-SA 3.0 Skálholt
Land	Island
Delstat	Suðurland
Indelning	Bláskógabyggð
Koordinater	64°07′30″N 20°31′45″V / 64.12500°N 20.52917°V
Tidszon	GMT (UTC+0)
Geonames	3413453
	Skálholts läge på Island Skálholts läge på Island

Skálholt är en småort i Bláskógabyggð i Suðurland i Island, som från år 1056 var Islands första biskopssäte.^[1]

Skálholt var Islands enda biskopssäte, tills stiftet i Hólar grundades 1106. År 1796 flyttades biskopssätet till Reykjavík.

Skálholt består av en relativt stor kyrka och ett antal andra byggnader, och har haft en mycket stor betydelse för Islands historia. Mellan 1056 och 1785 var Skálholt det ena av två biskopssäten på ön. Det andra sätet, Hólar, grundades 1106 för den norra delen av Island. Platsen Skálholt överlevde reformationen 1550, men inte den sista katolska ärkebiskopen Jón Arason av Hólar, som avrättades på Skálholt tillsammans med sina två söner.^[2]

Biskop Gizurr Ísleifsson (1082–1118) skänkte 1096 sin fädernesgård till kyrkan som det första biskopssätet, och hans förfader, Teitr Ketilbjarnarson, var första bosättaren här. Ätten tog till sig kristendomen då den accepterades på Alltinget år 1000, och byggde Islands första kyrka samma år.

På 1100-talet byggde biskop Klængr Þorsteinsson en stor kyrka eller katedral på Skálholt.^[3] Det var ett stort byggnadsverk, rest i timmer som skaffades från Norge. I århundraden var Skálholt centrum för lärande och kultur på Island,^[1] en status som varade fram till reformationen. Under en period ansågs platsen som huvudstad för Island.

Den ursprungliga gården brann ner 1630, och den första skolan på Island grundades här. I perioden 1553–1785 fanns en latinskola, där det idag finns en bondgård.

Adam av Bremen som skrev sin krönika runt år 1075 beskrev Scaldholz, som han kallade Skálholt, som "den största staden", på Island.

Den moderna kyrkan, som byggdes mellan 1956 och 1963, är trettio meter lång, och kan ses som lång efter isländsk standard, men tidigare kyrkor på platsen kan ha varit uppemot 50 meter långa. Alla de övriga nordiska länderna har bidragit till byggandet av kyrkan och den nuvarande interiören.

År 1954, två år efter färdigställandet av kyrkan, grävde arkeologer i fundamentet till den gamla kyrkan, och fann en sarkofag som man menar är efterbörden av Páll Jónsson, som är en betydande biskop vid Skálholt.^[4] Hans sarkofag, tillsammans med andra föremål som hittades på platsen, är placerade i en underjordisk kammare i närhet till den nya kyrkan.

Skálholt besöks idag för den nya kyrkan, för dess gravkammare med avlidna biskopar, museet och för sin samling av gamla manuskript. Det finns också en skola i Skálholt.