Skögul
- För kanonbåten, se HMS Skagul.
Skögul (norröna Skǫgul[a]) var i nordisk mytologi en av valkyriorna. Hennes namn förekommer i de så kallade valkyriastroferna i Völuspá 30[3] och Grímnismál 36,[4] liksom i två av de tulor som i några handskrifter avslutar Skáldskaparmál i Snorres Edda.[5][6]
I Gylfaginning 36 citerar Snorre Sturlasson Grímnismál som källa för sitt påstående rörande valkyriornas vardagsbestyr i Valhall – att de dukar borden och bär fram öl till enhärjarna. Det "jag" som talar i dikten är Oden själv:
|
Men Skögul var inte enbart servitris. I dikten Hákonarmál är det hon som – jämte kollegan Göndul (Gǫndul) – avgör slaget på Stord år 961 och förpassar Håkon den gode och många av hans män till Valhall.[8] Sköguls namn nämns här i stroferna 1, 12 och 13, men i strof 12 har författaren – Eyvind skaldaspiller – av metriska skäl tvingats förlänga namnet med en extra stavelse till Geirskǫgul (Spjut-Skögul). Detta förlängda namn förekommer också, vid sidan om Skögul, i både Völuspá 30 och namntulorna.
I skaldediktningen är Skögul ett ganska vanligt heiti i olika kenningar som har med krig att göra. Snorre själv använder uttrycken Skǫglar veðr (Sköguls vind) för "strid" och Skǫglar serkr (Sköguls särk) för "brynja".[9][10]
Kommentarer
Källor
- ^ Gro Steinsland, Fornnordisk religion, NoK, 2007, sid 281. ISBN 978-91-27-11429-6
- ^ Britt-Mari Näsström, Nordiska gudinnor, Bonniers, 2009, sid 159. ISBN 978-91-0-012237-9
- ^ Vǫluspá 30
- ^ Grímnismál 36
- ^ Valkyrja heiti, Skǫgul nämns i strof 1, Geirskǫgul i strof 2
- ^ "Óðins meyjar", strof 4
- ^ Översatt av Karl G. Johansson och Mats Malm i Snorres Edda, Klassikerförlaget, 1999. ISBN 91-7102-449-2
- ^ Hákonarmál
- ^ Háttatal 54 och 64.
- ^ Alla dessa kenningar finns katalogiserade i Lexicon Poeticum, København 1931. av Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson.
Media som används på denna webbplats
An amulet, "silver strongly gilt", representing the hammer of Thor. Found in 1877 in Skåne, Sweden.