Skånebrigaden
Skånebrigaden (IB 37) | |
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5 Vapen för Skåne tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Skånebrigaden |
Datum | 1949–1963 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Armén |
Typ | Infanteriet |
Roll | Krigsförband |
Del av | Norra skånska infanteriregementet [a] |
Föregångare | Malmöhus regemente [b] |
Storlek | Infanteribrigad |
Högkvarter | Kristianstads garnison |
Förläggningsort | Kristianstad |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga | |
Truppslagstecken m/1960 |
Skånebrigaden (IB 37), var en infanteribrigad inom svenska armén som verkade i olika former åren 1949–1963. Förbandsledningen var förlagd i Kristianstads garnison i Kristianstad.[1]
Historik
Genom försvarsbeslutet 1948 beslutades att arméns fältregementen skulle omorganiseras, och från 1949 års krigsorganisation anta en brigadorganisation. Skånebrigaden sattes upp åren 1949–1951 vid Södra skånska infanteriregementet (I 7) genom att fältregementet Malmöhus regemente (IR 37) omorganiserades till brigad.[2]
År 1957 kom brigadstaben att överföras till Norra skånska infanteriregementet, vilka då fick hela mobiliseringsansvaret för brigaden.[3] När det blev bestämt att Norra skånska infanteriregementet skulle omorganiseras till pansar, var Skånebrigaden den brigad som var förslaget till omorganisering till pansarbrigad. Dock föll det på att dess mobiliseringsområde låg öster om Ringsjön och med det för långt ifrån regementet i Kristianstad.[4] I dess ställe kom Kristianstadsbrigaden att omorganiseras till en pansarbrigad. Skånebrigaden upplöstes och avvecklades i samband med att Norra skånska infanteriregementet omorganiserades till pansarregemente.
Verksamhet
I samband med att brigaden bildades kom 1. skyttebataljonen att utbildas och mobiliseras vid Södra skånska infanteriregementet (I 7), medan 2. skyttebataljonen och 3. skyttebataljonen utbildades och mobiliseras vid Norra skånska infanteriregementet (I 6). År 1955 överfördes utbildnings- och mobiliseringsansvaret för 1. skyttebataljonen till Norra skånska infanteriregementet (I 6). Från 1957 tillfördes Norra skånska infanteriregementet (I 6) mobiliseringsansvar även brigadstaben. Brigaden genomgick förbandstyperna IB 49 och IB 59.[3]
Organisation
Brigadens hade nedan organisation, Infanteribrigad 59, där infanteribataljonerna utbildades vid Södra skånska infanteriregementet och senare Norra skånska infanteriregementet.[3]
|
|
Förbandschefer
- 1949–1963: ???
Namn, beteckning och förläggningsort
|
|
Se även
- Norra skånska infanteriregementet
- Södra skånska infanteriregementet
- Kristianstadsbrigaden
- Södra skånska brigaden
- Lista över svenska infanteribrigader
Referenser
Anmärkningar
- ^ Fram till 1957 var brigadstaben underställd chefen för Södra skånska infanteriregementet
- ^ Avser fältregementet (krigsförbandet) åren 1942–1949
Noter
- ^ brigadmuseum.se Omorganisering av armén till brigader Arkiverad 2 februari 2011 hämtat från the Wayback Machine. Läst 19 maj 2013
- ^ ”Kungliga Södra Skånska Infanteriregementet”. armehandbok.se. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171030041053/http://www.armehandbok.se/Sida_87.htm. Läst 21 oktober 2017.
- ^ [a b c] ”Kungliga Norra Skånska Infanteriregementet”. armehandbok.se. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171021220055/http://www.armehandbok.se/Sida_86.htm. Läst 21 oktober 2017.
- ^ Larsson, Göran, red (1994). Norra skånska regementet 1811-1994: ett bygderegementes historia. D. 2. Kristianstad: Norra skånska regementet. sid. 73. Libris 1882031. ISBN 91-630-2303-2 (inb.)
Tryckta källor
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Larsson, Göran (red) (1994). Norra skånska regementet 1811-1994, Del 2. Kristianstad. sid. 66-67, 73-75. ISBN 91-630-2303-2
Vidare läsning
- Norra skånska regementet 1811-1994. Del 1, Göran Larsson (red), 1994, ISBN 91-630-2301-6
- Norra skånska regementet 1811-1994. Del 2, Göran Larsson (red), 1994, ISBN 91-630-2303-2
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑
Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Författare/Upphovsman:
- Försvarets_krigsspelscentrum_vapen.svg: Lokal_Profil
- derivative work: Edaen (talk)
See about CoA blazoning: [Expand]
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.Standard NATO symbol for a friendly infantry brigade.
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Truppslagstecken m/1960 för infanteriet i guld (M7673-257000).