Kungliga Sjökrigshögskolan
Sjökrigshögskolan (KSHS) | |
(c) Koyos, CC BY-SA 2.5 Vapen för Svenska marinen tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Kungliga Sjökrigshögskolan |
Datum | 1898–1961 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Marinen |
Typ | Militärhögskola |
Roll | Utveckla och utbilda |
Del av | Marinstaben |
Efterföljare | Militärhögskolan |
Storlek | Militärhögskola |
Högkvarter | Stockholms garnison |
Förläggningsort | Stockholm |
Befälhavare | |
Skolchef | Bertil Larsson [a] |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga |
Sjökrigshögskolan (KSHS), var en skola för officersutbildning inom svenska marinen, som verkade i olika former åren 1898–1961. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison, Stockholm.[1][2][3]
Historik
Kungliga Sjökrigshögskolan (eller bara Sjökrigshögskolan) inrättades den 11 mars 1898. Tidigare hade motsvarande utbildningen bedrivits i begränsad utsträckning vid Högre artilleriläroverket i Marieberg i västra Stockholm. Den 30 september 1961 upplöstes och avvecklades skolan tillsammans med Krigshögskolan och Flygkrigshögskolan, och utbildningen överfördes till den nya skolan Militärhögskolan.[2]
Verksamhet
Sjökrigshögskolan ansvarade för utveckla kompetens samt utbilda marinens officerare för att fullfölja sjöförsvarets syfte. Utbildningen bestod av en ettårig allmän kurs för subalternofficerare, samt ettåriga fortsättningskurser (allmänna, artilleri-, torped- och minkurserna) för officerare som genomgått allmän kurs. Ämnena i den allmänna kursen bestod av strategi, taktik, kustfästningslära, landtkrigskonst, militär kustgeografi, artilleri, torpedlära, minlära, fysik och matematik (matematik var valfritt). I fortsättningskurserna bestod undervisning dels av specialämnen, men även ämnen från den allmänna kursen förekom. Sjökrigshögskolans ständiga personal utgjordes av en chef, en adjutant, bibliotekarie, lärare i 15 ämnen, repetitörer och en vaktmästare. Tillstånd att följa undervisningen i ett eller flera ämnen kan av chefen lämnas såväl marinen tillhörande person av officers rang som officer tillhörande armén.[1]
Förläggningar och övningsplatser
- Styrmansgatan 32
- Banérgatan 29
- Arsenalsgatan 9 (1909–1921)
- Birger Jarlsgatan 7, samlokaliserat med Marinstaben (1921–1926)
- Östermalmsgatan 87, "Grå Huset" (1926–1961)
Förbandschefer
Förbandschefen för Sjökrigshögskolan titulerades skolchef.[3]
- 1898–1901: Carl Hjulhammar
- 1901–1905: Ludvig Sidner
- 1905–1905: Gustaf Dyrssen
- 1905–1909: Per Dahlgren
- 1909–1912: Wilhelm Hamilton
- 1913–1914: Carl Kson Sparre
- 1914–1919: Carl Engström
- 1914–1915: Carl Alarik Wachtmeister [b]
- 1919–1923: John Schneidler
- 1923–1925: Gustaf Starck
- 1925–1930: Gunnar Unger
- 1930–1933: Claës Lindsström
- 1933–1935: Nils Åkerblom
- 1935–1938: Lave Beck-Friis
- 1938–1943: Erik Öberg
- 1943–1945: Erik Anderberg
- 1945–1948: Ragnar Smith
- 1948–1951: Daniel Landquist
- 1951–1954: Evert Lindh
- 1954–1957: Harald Callerström
- 1957–1957: Gunnar Fogelberg
- 1957–1959: Magnus Starck
- 1959–1961: Gustav Lindgren
- 1961–1961: Bertil Larsson
Namn, beteckning och förläggningsort
|
|
Galleri
Se även
Referenser
Anmärkningar
- ^ Bertil Larsson blev sista chefen för skolan.
- ^ Carl Alarik Wachtmeister var tillförordnad chef åren 1914–1915.
Noter
- ^ [a b] Sjökrigshögskolan i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
- ^ [a b] Braunstein (2011), s. 141
- ^ [a b] Kjellander (2007), s. 209
Tryckta källor
- Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 12638815. ISBN 978-91-976220-5-9
- Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700-2005: chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005. Stockholm: Probus. Libris 10452099. ISBN 978-91-87184-83-3 (inb.)
|
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑
Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Författare/Upphovsman:
- Försvarets_krigsspelscentrum_vapen.svg: Lokal_Profil
- derivative work: Edaen (talk)
See about CoA blazoning: [Expand]
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Östermalmsgatan 87, Gamla militärstabsbyggnaden (GMSB) eller Grå huset. Stabsplats för Försvarsstaben och Arméstaben åren 1937–1981.
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Östermalmsgatan 87, Gamla militärstabsbyggnaden (GMSB) eller Grå huset. Stabsplats för Försvarsstaben och Arméstaben åren 1937–1981.
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Östermalmsgatan 87, Gamla militärstabsbyggnaden (GMSB) eller Grå huset. Stabsplats för Försvarsstaben och Arméstaben åren 1937–1981.
Författare/Upphovsman: I99pema, Licens: CC BY-SA 4.0
Gamla Militarstabsbyggnaden, Östermalmsgatan 87,Nybyggnadsår 1912 - 1914, Erik Josephson (Arkitekt) Fortifikationsförvaltningen (Byggherre) Fortifikationsförvaltningen (Byggmästare)