Sjätte minröjningsavdelningen

Sjätte minröjningsavdelningen
(6. mröjA)
Vapen för Sjätte minkrigsavdelningen tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnSjätte minröjningsavdelningen
Datum1959–1993
LandSverige
FörsvarsgrenMarinen
TypFartygsförband
RollKrigs- och utbildningsförband
Del avKustflottan
FöregångareGöteborgseskadern
Efterföljare2. minkrigsavdelningen
StorlekEskader
HögkvarterMunkedalsbergen
FörläggningsortMunkedal, Skredsvik
ValspråkPrudentia et constantia
("Förstånd och uthållighet")
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Sjätte minröjningsavdelningen (6. mröjA) eller 6. minröjningsavdelningen, var en minröjningsavdelning inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1959–1993. Förbandsledningen var förlagd i Munkedalsbergen i Munkedal.[1][2]

Historik

Sjätte minröjningsavdelningen bildades 1959 och övertog i fredsorganisationen den roll som den avvecklade Göteborgseskadern hade haft.[3] Sjätte minröjningsavdelningen kom att vara förlagd till Munkedalsbergen i Munkedal och till Gullmarsbasen i Skredsvik.[1] Under sommaren 1993 började Kustflottans minfartyg och minröjningsförband sammanföras till ett nytt förband,[4] vilket från den 1 juli 1994 blev 2. minkrigsavdelningen, vilken hade sin hemmabas i Gullmarsbasen och Musköbasen.

Ingående enheter

1959

Under minröjningsavdelningens första år bestod förbandet av stab i Munkedal.[5]

1971

Under 1971 bestod Sjätte minröjningsavdelningen av nedan flottiljer och fartyg och med HMS Utö (M56) som stabsfartyg.[6]

1989

Heraldik och traditioner

Under 1970-talet infördes valspråket Prudentia et constantia ("Förstånd och uthållighet") för 6. minröjningsavdelningen. I vår tid så förs valspråket vidare av 42. minröjningsdivisionen vid Fjärde sjöstridsflottiljen.[7]

Förbandschefer

Förbandschefen titulerades avdelningschef och hade tjänstegraden kommendör.

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
6. minröjningsavdelningen1959-??-??–1993-06-30
Beteckning(ar)
6. mröjA1959-??-??–1993-06-30
Stabsplats
Munkedal/Skredsvik1959-??-??–1993-06-30

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Braunstein (2011), s. 35
  2. ^ ”6. Minröjningsavdelningen”. riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/arkiv/8culpy6AeYT8KQFiW6eel6. Läst 28 december 2024. 
  3. ^ von Hofsten, Rosenius (2009), s. 382
  4. ^ von Hofsten, Rosenius (2009), s. 385
  5. ^ ”Marinens sjöoperativa doktrin 1958–1961”. alvsnabben.se. https://sjohistoriskasamfundet.se/wp-content/uploads/2017/08/fn67_a02.pdf. Läst 28 december 2024. 
  6. ^ ”Med 1. jagarflottiljen till Hamburg 1971”. alvsnabben.se. https://alvsnabben.se/hamburg71/hamburg71.html. Läst 28 december 2024. 
  7. ^ ”Handbok Parad 6: Traditionsvård”. forsvarsmakten.se. sid. 55. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/2-om-forsvarsmakten/dokument/handbocker/h-parad-6-2017.pdf. Läst 28 december 2024. 

Tryckt skrift

  • Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 12638815. ISBN 978-91-976220-5-9 
  • Hofsten, Gustaf von; Rosenius, Frank (2009). Kustflottan: De svenska sjöstridskrafterna under 1900-talet. Stockholm: Kungliga Örlogsmannasällskapet. Libris 11621245. ISBN 9789197797313 
  • Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005: chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005. Stockholm: Probus. Libris 10452099. ISBN 978-91-87184-83-3 (inb.) 


Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.