Sjätte minröjningsavdelningen
Sjätte minröjningsavdelningen (6. mröjA) | |
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5 Vapen för Sjätte minkrigsavdelningen tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Sjätte minröjningsavdelningen |
Datum | 1959–1993 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Marinen |
Typ | Fartygsförband |
Roll | Krigs- och utbildningsförband |
Del av | Kustflottan |
Föregångare | Göteborgseskadern |
Efterföljare | 2. minkrigsavdelningen |
Storlek | Eskader |
Högkvarter | Munkedalsbergen |
Förläggningsort | Munkedal, Skredsvik |
Valspråk | Prudentia et constantia ("Förstånd och uthållighet") |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga | ![]() |
Sjätte minröjningsavdelningen (6. mröjA) eller 6. minröjningsavdelningen, var en minröjningsavdelning inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1959–1993. Förbandsledningen var förlagd i Munkedalsbergen i Munkedal.[1][2]
Historik
Sjätte minröjningsavdelningen bildades 1959 och övertog i fredsorganisationen den roll som den avvecklade Göteborgseskadern hade haft.[3] Sjätte minröjningsavdelningen kom att vara förlagd till Munkedalsbergen i Munkedal och till Gullmarsbasen i Skredsvik.[1] Under sommaren 1993 började Kustflottans minfartyg och minröjningsförband sammanföras till ett nytt förband,[4] vilket från den 1 juli 1994 blev 2. minkrigsavdelningen, vilken hade sin hemmabas i Gullmarsbasen och Musköbasen.
Ingående enheter
1959
Under minröjningsavdelningens första år bestod förbandet av stab i Munkedal.[5]
- 61. minröjningsflottiljen baserad i Grebbestadsbasen (GraB): HMS Örskär (62), HMS Koster (63), HMS M17, HMS M18, HS 661–HV 666, BV 661–BV 663
- 62. minröjningsflottiljen baserad i Lysekil: HMS Orust (M41), HMS Tjörn (M42), HMS Hanö (M51), HMS Tärnö (M52), HS 651–HS 656, BV 654–BV 656
- 63. minröjningsflottiljen baserad vid Marstrandsbasen (MarB): HMS Kullen (64), HMS Vinga (65), HMS M19, HMS M20, HS 641–HS 646, BV 651–BV 653
- 65. minröjningsflottiljen baserad i Åmål: Hv 611, HS 671 – HS 676, HS 681 – HS 686, BV 664 – BV 666
1971
Under 1971 bestod Sjätte minröjningsavdelningen av nedan flottiljer och fartyg och med HMS Utö (M56) som stabsfartyg.[6]
- 21. minröjningsflottiljen
- 212. minsvepardivisionen: HMS Arkö (M57), HMS Spårö (M58), HMS Blidö (M68)
- 213. minsvepardivisionen: HMS Tärnö (M52), HMS Tjurkö (M53), HMS Sturkö (M54)
- 214. minsvepardivisionen: HMS Gillöga (M47), HMS Rödlöga (M48), HMS Svartlöga (M49)
- 41. minröjningsflottiljen
- 412. minsvepardivisionen: HMS Skaftö (M62), HMS Aspö (M63), HMS Hasslö (M64)
- 414. minsvepardivisionen: HMS Orust (M41), HMS Tjörn (M42), HMS Hisingen (M43)
- 415. minsvepardivisionen: HMS Blackan (M44), HMS Dämman (M45), HMS Galten (M46)
1989
- 6.minröjningsavdelningen: lagfartyg HMS Utö (M56)
- 211. minröjningsdivisionen: minröjningsfartyg HMS Kullen (M74), HMS Vinga (M75), HMS Ven (M76), minsveparna HMS Nämdö (M67), HMS Blidö (M68).
- 411. minröjningsdivisionen: minröjningsfartygen HMS Arholma (M72), HMS Koster (M73).
- 61. minröjningsflottiljen:
- 616. minsvepardivisionen: minsveparna HMS Gåssten (M31), HMS Norsten (M32), HMS Viksten (M33), HMS Gillöga (M47)
- 1. röjdykardivisionen: minsveparna HMS Hisingen (M43), HMS Blackan (M44), HMS Dämman (M45), HMS Galten (M46), HMS Arkö (M57).
- 121. skoldivisionen: minsveparna HMS Tjurkö (M53), HMS Ornö (M55), HMS M21, HMS M22, HMS M23, HMS M24, HMS M25, HMS M26.
- Provturskommando: minröjningsfartyget HMS Landsort (M71) och minsveparen HMS Skaftö (M62)
Heraldik och traditioner
Under 1970-talet infördes valspråket Prudentia et constantia ("Förstånd och uthållighet") för 6. minröjningsavdelningen. I vår tid så förs valspråket vidare av 42. minröjningsdivisionen vid Fjärde sjöstridsflottiljen.[7]
Förbandschefer
Förbandschefen titulerades avdelningschef och hade tjänstegraden kommendör.
- 1959–197?: ???
- 197?–197?: Karl Andersson
- 1982–1983: Dick Börjesson
- 1983–1987: ???
- 1987–1989: Thomas Lundvall
- 1989–1993: ???
Namn, beteckning och förläggningsort
|
|
Se även
Referenser
Noter
- ^ [a b] Braunstein (2011), s. 35
- ^ ”6. Minröjningsavdelningen”. riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/arkiv/8culpy6AeYT8KQFiW6eel6. Läst 28 december 2024.
- ^ von Hofsten, Rosenius (2009), s. 382
- ^ von Hofsten, Rosenius (2009), s. 385
- ^ ”Marinens sjöoperativa doktrin 1958–1961”. alvsnabben.se. https://sjohistoriskasamfundet.se/wp-content/uploads/2017/08/fn67_a02.pdf. Läst 28 december 2024.
- ^ ”Med 1. jagarflottiljen till Hamburg 1971”. alvsnabben.se. https://alvsnabben.se/hamburg71/hamburg71.html. Läst 28 december 2024.
- ^ ”Handbok Parad 6: Traditionsvård”. forsvarsmakten.se. sid. 55. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/2-om-forsvarsmakten/dokument/handbocker/h-parad-6-2017.pdf. Läst 28 december 2024.
Tryckt skrift
- Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 12638815. ISBN 978-91-976220-5-9
- Hofsten, Gustaf von; Rosenius, Frank (2009). Kustflottan: De svenska sjöstridskrafterna under 1900-talet. Stockholm: Kungliga Örlogsmannasällskapet. Libris 11621245. ISBN 9789197797313
- Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005: chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005. Stockholm: Probus. Libris 10452099. ISBN 978-91-87184-83-3 (inb.)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Författare/Upphovsman:
- Försvarets_krigsspelscentrum_vapen.svg: Lokal_Profil
- derivative work: Edaen (talk)
See about CoA blazoning: [Expand]
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5
See about CoA blazoning: [Expand]