Sita (renskötsel)

En sita med tältkåtor i Finnmark fylke i början av 1900-talet.

Sita eller sit är en grupp av renskötande samer, vanligen ett antal personer som sköter sina renar tillsammans, men inom skoltsamiskt område också en större samfällighet.

Etymologi

Sita (bestämd form: sitan; plural: sitor) är ett lånord från nordsamiskans siida, medan sit (bestämd form: siten; plural: siter) kommer från det skoltsamiska ordet sijdd.[1][2] På sydsamiska heter motsvarande ord sijte.[3]

Sitan som flyttlag

Inom svensk renskötsel används ordet sita framför allt om vintergruppen.

Den absolut vanligaste betydelsen av ordet sita är ett flytt- eller arbetslag, det vill säga de familjer som tillsammans flyttar med sina renar och organiserar det dagliga arbetet sinsemellan (som minst kan sitan bestå av en ensam renägare).[4][5]

Inom modern renskötsel i Sverige (åtminstone inom Jokkmokksområdet) används ordet fortfarande om den mindre del av samebyn som kallas för vintergruppen, alltså den grupp av renskötare som håller sina renar inom samma vinterbetesområde. Under resten av året bedrivs renskötseln mer kollektivt inom hela samebyn och det sker då ingen uppdelning i sitor.[6]

Sitan som samisk samhällsbildning

Inom skoltsamiskt område har ordet även betecknat en större grupp av människor, motsvarande den historiska lappbyn.[4] Det var i den senare betydelsen som ordet först finns belagt från svensk text (i formen sit). Det skedde i en studie av skolterna i Petsamo-området som publicerades 1929 av den finländske geografen Väinö Tanner.[1] Han menade att siten bestod av två element, sitfolket och sitjorden. Sitfolket var de personer som nyttjade samma vinterboplats, talvsijd. De förfogade gemensamt över ett större geografiskt område som Tanner kallade för sitjorden.[7]

Väinö Tanners forskning fick stort genomslag, och därför har ordet sit eller sita som beteckning på hela lappbyn emellanåt använts för förhållanden även utanför det skoltsamiska området, särskilt om tiden före kolonisationen.[8]

Denna användning av ordet sita har på senare år mötts av skarp kritik. Det har påpekats att Tanner drog långtgående slutsatser om skoltsamernas samhälle utifrån föreställningen att det hade utvecklats i isolering från omgivande folk, medan skoltsamerna i själva verket knappast varit mindre utsatta för religiös, ekonomisk och geopolitisk påverkan än samerna i övriga länder.[9]

Kerstin Eidlitz Kuoljok har dessutom påpekat att Tanners skoltsamiska sita i själva verket var en rysk pogost och att de traditioner som han beskrev har sin motsvarighet i en rysk förordning från 1861 som reglerar den byorganisationernas självstyre. Med andra ord kan förhållanden som gäller den skoltsamiska sitan inte utan vidare överföras på andra delar av det samiska området.[6]

Referenser

  1. ^ [a b] Svenska Akademiens ordbok: Sita (renskötsel)
  2. ^ Ruong, Israel (1982). Samerna i historien och nutiden. Aldus akademi, 99-0167082-9 (4., helt omarb. uppl.). Stockholm: Bonnier fakta. sid. 31. Libris 7246806. ISBN 91-34-50051-0 
  3. ^ Per-Martin Israelsson och Sakka Nejne (2008). Svensk-sydsamisk, sydsamisk-svensk ordbok och ortnamn (andra upplagan). Luleå: Luleå Grafiska AB. sid. 229. ISBN 91-975124-9-4 
  4. ^ [a b] Ruong, Israel (1982). Samerna i historien och nutiden. Aldus akademi, 99-0167082-9 (4., helt omarb. uppl.). Stockholm: Bonnier fakta. sid. 38. Libris 7246806. ISBN 91-34-50051-0 
  5. ^ Drake, Sigrid (1979[1918]). Västerbottenslapparna under förra hälften av 1800-talet: etnografiska studier. [Norrländska skrifter, ISSN 0349-3202 ; 1] (Faksimilupplaga /med en efterskrift av Katarina Ågren). Umeå: Två förläggare i samarbete med Västerbottens mus. sid. 226–227. Libris 8380061. ISBN 91-85920-00-2 
  6. ^ [a b] Eidlitz Kuoljok, Kerstin (2011). Den samiska sitan och vinterbyarna: en utmaning. Dissertations and documents in cultural anthropology, 1653-0543 ; 10. Uppsala: Institutionen för kulturantropologi och etnologi, Uppsala universitet. Libris 12149599. ISBN 978-91-506-2181-5 
  7. ^ Tanner, Väinö (1929). ”Antropogeografiska studier inom Petsamo-området. I. Skolt-lapparna”. Fennia 49 (4): sid. 338–353. 
  8. ^ Lundmark, Lennart (2006). Samernas skatteland i Norr- och Västerbotten under 300 år. Rättshistoriska skrifter. Serien 3, 1650-2299 ; 8. Stockholm: Institutet för rättshistorisk forskning. sid. 21. Libris 10097144. ISBN 91-85190-78-0 
  9. ^ Berg, Edel (2001) (på norska). Arkeologi i grenseland: bruk av (skolte)samisk etnografi i studier av forhistoriske fangstsamfunn. Tromsø: Univ., samfunnsvitenskapelige fakultet. Libris 8892475. https://munin.uit.no/bitstream/handle/10037/88/thesis.pdf?sequence=1 

Vidare läsning

Media som används på denna webbplats

Nordic Sami people Lavvu 1900-1920.jpg
Nordic Sami (Saami) people in Sapmi (Lapland) in front of two Lavvo Tents. The Sami people in the photo are Nomads. Norway Sweden.
16001000406744-Kiruna-Riksantikvarieämbetet.jpg
Sameläger vid Luossajärvi.; Byggnadsverk; Fjällmiljö; Miljöer; Nomadnäring; Sameviste