Sisela Lindblom

Sisela Lindblom
FöddNine Sisela Paula Lindblom
23 april 1969
Hägersten
Yrkeförfattare och regissör
NationalitetSvensk
SpråkSvenska
Verksam1995
GenrerSkönlitteratur, dramatik

Nine Sisela Paula Lindblom, född 23 april 1969 i Hägersten, Stockholms län,[1] är en svensk författare, regissör och dramatiker. Hon är dotter till Paul Lindblom och Nine Christine Jönsson.

Biografi

Efter studier vid Teaterhögskolan i Stockholm 1989-1992[2] arbetade Lindblom som skådespelare på bland annat Dalateatern, Östgötateatern och Riksteatern. År 1995 debuterade hon som romanförfattare med Lisa för själen och 1997 regidebuterade hon med en fristående uppsättning av August Strindbergs Fröken Julie. Därefter satte hon upp Émile Zolas Thérèse Raquin (1999) och de egna pjäserna Han var en mus och Flickor på Boulevardteatern, för vilken hon var konstnärlig ledare. Hon har varit verksam som regissör och dramatiker vid Stockholms stadsteater, Göteborgs stadsteater och Radioteatern.

År 1997 utkom hennes andra roman, Jägarinna. Med sin tredje roman, De skamlösa (2007), gav hon upphov till den så kallade ”väskdebatten”,[3][4][5] som försiggick under våren samma år, i vilken frågor om konsumtion, dess pris och funktion, ventilerades. År 2011 kom en fjärde roman The Agency och 2021 den uppmärksammade berättelsen om häxprocesser på Södermalm på 1600-talet, Brinn![6][7]

Sedan 2012 är hon även verksam som dramaturg vid Göteborgs stadsteater.

Litteratur

Teater – skådespeleri, dramatik, regi

  • Fina flickor fiser inte, manus och regi, skådespelare tillsammans med Anna Maria Käll och Gunilla Röör, Mosebacke etablissemang, Komediteatern mfl, 1993
  • Lisbet Carlsdotter Story, manus och skådespelare, Stockholms Stadsmuseum, 1996[9]
  • Fröken Julie, regi (August Strindberg) Ensemble Stockholm, 1997-98[10]
  • Oleanna, regi (David Mamet), Borås stadsteater, 1999
  • Thérèse Raquin, regi (Emile Zola) och bearbetning, Boulevardteatern, 1999[11]
  • Brott och brott, regi (August Strindberg) Radioteatern 1999
  • Speed, regi (David Mamet). Stockholms Stadsteater, Backstage, 2000
  • Han var en mus, manus och regi, Boulevardteatern, 2000[12]
  • Flickor, manus och regi, Boulevardteatern, 2002[13]
  • Fordringsägare, regi (August Strindberg), 2002[14]
  • Ur mörkret (fritt efter Victoria Benedictsson), manus och regi, för Radioteatern, 2002[15]
  • Sell Out, manus och regi, Teaterhögskolan i Luleå, slutproduktion, 2003[16]
  • Blondiner, manus och regi Stockholms Stadsteater, 2003[17]
  • Drottning Kristina, regi (August Strindberg), Strindbergs Intima teater, 2004
  • Frukost med Emma, regi (Fay Weldon efter Flaubert), Radioteatern 2008[18]
  • Radiosex I parken och I provrummet, manus, Radioteatern 2008
  • Döden i Venedig - men ni är ju inte alls speciellt ung längre - dramatisering (Thomas Mann) Radioteatern 2009[19]
  • Ökenkrönikörer, manus och regi, Radioteatern 2011[20]
  • Stjärnan, manus och regi, Göteborgs Stadsteater 2011[21]
  • Efverman på slak lina, regi (Anna-Lena Efverman) 2013[22]
  • Machinal, regi (Sophie Treadwell), Göteborgs Stadsteater 2015[23]
  • Jeanne D'Arc, manus, Backa teater 2017
  • Dom Blinda, regi (Astrid Saalbach), Göteborgs Stadsteater 2018

Källor

Noter

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Lindblom, Nine Sisela Paula
  2. ^ ”Avgångsklassen 1992”. Stockholms dramatiska högskola. http://www.stdh.se/vara-studenter/skadespeleri/tidigare-studenter/studenter-1990-1999/avgangsklassen-1992. Läst 24 maj 2013. 
  3. ^ ”Sisela som tavelkrok”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article10922195.ab. Läst 24 april 2018. 
  4. ^ ”Fina människor har alltid rätt”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/fredrikvirtanen/article10924822.ab. Läst 24 april 2018. 
  5. ^ ”Väskdebatt ett tecken i tiden - DN.SE” (på svenska). DN.SE. 11 april 2007. https://www.dn.se/dn-bok/vaskdebatt-ett-tecken-i-tiden/. Läst 24 april 2018. 
  6. ^ ”Sisela Lindblom”. www.norstedts.se. http://www.norstedts.se/forfattare/117609-sisela-lindblom. Läst 24 april 2018. 
  7. ^ Norstedts 2021, "Sisela Lindblom, Brinn!"
  8. ^ "Flickan som angav häxor huvudperson i ny roman", Godmorgon världen, Sveriges Radio, 9 maj 2021.
  9. ^ ”Sisela och hennes bisarra figur - DN.SE” (på svenska). DN.SE. 20 september 1996. https://www.dn.se/arkiv/pa-stan/sisela-och-hennes-bisarra-figur/. Läst 24 april 2018. 
  10. ^ ”Klassiskklasskillnad”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/2012-05-12/klassiskklasskillnad. Läst 13 maj 2016. 
  11. ^ ”Aftonbladet kultur: culture”. wwwc.aftonbladet.se. http://wwwc.aftonbladet.se/kultur/9902/02/mg.html. Läst 24 april 2018. 
  12. ^ ”Teater: Befriande slampigt. Boulevardteatern utforskar könens gemensamma historia av missförstånd så rollerna ryker - DN.SE” (på svenska). DN.SE. 28 februari 2000. https://www.dn.se/arkiv/kultur/teater-befriande-slampigt-boulevardteatern-utforskar-konens-gemensamma-historia-av-missforstand-sa/. Läst 24 april 2018. 
  13. ^ ”Flickor på Boulevardteatern”. QX.se. https://www.qx.se/nyheter/1440/flickor-pa-boulevardteatern/. Läst 24 april 2018. 
  14. ^ ”Skulder, lögner och kärlek - DN.SE” (på svenska). DN.SE. 1 september 2002. https://www.dn.se/arkiv/kultur/skulder-logner-och-karlek/. Läst 24 april 2018. 
  15. ^ ”Destruktiv hetta och härlig energi på hotell i Köpenhamn | SvD”. SvD.se. https://www.svd.se/destruktiv-hetta-och-harlig-energi-pa-hotell-i-kopenhamn. Läst 24 april 2018. 
  16. ^ ”Otäckt bra skådespelarelever från Luleå | SvD”. SvD.se. https://www.svd.se/otackt-bra-skadespelarelever-fran-lulea. Läst 24 april 2018. 
  17. ^ ”Sisela Lindbloms Blondiner - Kulturnytt – Litteraturveckan i P1”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=358030. Läst 24 april 2018. 
  18. ^ ”Frukost med Emma - Drama i P1”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. Arkiverad från originalet den 25 april 2018. https://web.archive.org/web/20180425032022/https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=965&artikel=1975768. Läst 24 april 2018. 
  19. ^ ”Döden i Venedig / Radioteatern”. Expressen. https://www.expressen.se/kultur/johan-hilton/doden-i-venedig--radioteatern/. Läst 24 april 2018. 
  20. ^ Lindestrand, Pia. ”Radioteatern: Ökenkrönikörer, regi: Sisela Lindblom - Tidningen Kulturen” (på svenska). tidningenkulturen.se. Arkiverad från originalet den 25 april 2018. https://web.archive.org/web/20180425032045/https://tidningenkulturen.se/arkiv/183-scenkonst/kritik/10799-radioteatern-oekenkroenikoerer-regi-sisela-lindblom. Läst 24 april 2018. 
  21. ^ ”Man blir inte klok på varken Stjärnan eller Peer Gynt - Kulturnytt – Litteraturveckan i P1”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4359977. Läst 24 april 2018. 
  22. ^ ”Personlighet överskuggar könsskillnader (SvD Premium) | SvD”. SvD.se. https://www.svd.se/personlighet-overskuggar-konsskillnader. Läst 24 april 2018. 
  23. ^ ”Stadsteatern | Machinal”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/kultur/stadsteatern-machinal-1.155832. Läst 24 april 2018. 

Externa länkar

Auktoritetsdata