Siri Magnus-Lagercrantz
| Siri Magnus-Lagercrantz | |
 | |
| Född | 28 september 1875[1] Göteborg, Sverige |
|---|---|
| Död | 17 april 1944 (68 år) Uppsala, Sverige |
| Begravd | Uppsala gamla kyrkogård[2] kartor |
| Medborgare i | Sverige[3] |
| Sysselsättning | Konstnär, illustratör |
| Make | Otto Lagercrantz (g. 1916–) |
| Barn | Carl Lagercrantz (f. 1917) |
| Redigera Wikidata | |
Siri Elise Magnus-Lagercrantz, född Magnus 28 september 1875 i Göteborg, död 17 april 1944 i Uppsala, var en svensk målare, illustratör och grafiker specialiserad på träsnittskonst.
Biografi
Hon var dotter till grosshandlaren Adolf Magnus och Ellen Fanny Raphael och från 1916 gift med professorn Otto Lagercrantz och mor till Carl Lagercrantz. Hon studerade konst för Carl Larsson vid Valands målarskola i Göteborg 1892 och en kortare tid för Robert Thegerström samt vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm därefter bedrev hon studier vid Académie Colarossi i Paris. Hon studerade grafik vid Künstlerinnenvereins skola i München och för Max Kleinsorg i Köpenhamn. Som medlem i Föreningen Original-Träsnitt tillhörde hon en av banbrytarna för den moderna träsnittskonsten i Sverige. Tillsammans med Mollie Faustman, Ingegerd Beskow, Hilda Heyman, Ninnan Santesson, Agnes Elvi Tondén, Berta Wilhelmson, Thyra Appelberg och Eda Douscha ställde hon ut på Göteborgs konsthall 1931. Hon medverkade i samlingsutställningar med Föreningen Svenska Konstnärinnor och med Föreningen Original-Träsnitt. Hon var representerad vid Göteborgs konsthalls jubileumsutställningen 1960 och i utställningen De berömda och de glömda. Kvinnliga svenska modernister 1900-1930 som visades på Norrköpings konsthall 2006. Hennes konst består av stiliserade blommotiv och figurstudier i olja men framför allt träsnitt samt en rad exlibris. Som illustratör illustrerade hon bokomslaget till Carl G. Laurins bok Ros och ris[4] 1918 och P D A Atterboms Blommorna[5] 1924 samt sin egen samling Slagruta, Träsnitt med rim[6] 1938. Magnus-Lagercrantz är representerad vid Nationalmuseum[7], Västerås konstgalleri, Kalmar konstmuseum[8], British museum och Victoria and Albert Museum i London. Hon är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
Bibliografi
- Sagan om den envisa snufvan: ritad och berättad. Stockholm: Beijer. 1898. Libris 1644915
- Visan om näktergalen. Råsunda. 1918. Libris 3181972
- Atterbom, Per Daniel Amadeus; Magnus-Lagercrantz Siri (1924). Blommorna. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris 1469717
- "Slagruta": träsnitt med rim. Stockholm: Norstedt. 1938. Libris 1378358
Se även
Källor
- Svenskt konstnärslexikon del III sid 444-445, Allhems Förlag, Malmö. LIBRIS-ID:8390296
- Svenska konstnärer, Biografisk handbok, Väbo förlag, 1987, sid 285, ISBN 91-87504-00-6
Noter
- ^ Andreas Beyer & Bénédicte Savoy (red.), Artists of the World Online, K.G. Saur Verlag och Walter de Gruyter, 2009, 10.1515/AKL, omnämnd som: Siri Magnus-Lagercrantz.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, omnämnd som: Lagercrantz, Siri, läs online, läst: 26 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 26 februari 2016, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Libris
- ^ Libris
- ^ Libris
- ^ Nationalmuseum
- ^ Kalmar konstmuseum
Vidare läsning
- Hundrade och en Göteborgskvinnor / Lisbeth Larsson (red). Arkiv i väst, 0283-4855 ; 22. Göteborg: Riksarkivet, Landsarkivet i Göteborg. 2018. sid. 147-149. Libris 22682935. ISBN 9789198465747
Externa länkar
|
Media som används på denna webbplats
Siri Magnus-Lagercrantz , avfotograferad porträttbild från Allhems Svenskt konstnärslexikon.
Ett träsnitt av Siri Magnus-Lagercrantz i hennes bok "Slagruta".
Nationalmuseum presenterade på fredagen två nya utställningar, dels svensk bokkonst 1937–1938 och dels nyförvärven under 1938 till museets avdelning för handteckningar och gravyrer. Bokutställningen, som omfattar 35 böcker från de senaste två årens produktion, är den femte i sitt slag. Det är emellertid första gången som två hela års produktion av böcker medtagits, men experimentet har medfört så stora olägenheter att man kommer att återgå till de årliga urvalen.