Singoallablus

Singoallablusen är ett damplagg inspirerat av romska kläder vars namn härstammar från romanfiguren Singoalla i Victor Rydbergs roman av samma namn.^[1]

Blusen har en mycket vid halsöppning som kan snöras åt med en dragsko varvid tyget veckas kraftigt. Ärmarna är ofta raglanskurna. Singoallablusar tillverkas ofta i tunnare linnetyg, crêpe eller bomullstyg i tuskaft. Vitt eller gräddvitt är den vanligaste färgen.

Plagget blev populärt på 1800-talet genom romska figurer som Esmeralda i Victor Hugos roman Ringaren i Notre Dame, Carmen i Georges Bizets opera av samma namn och Rydbergs Singoalla. Plagget ingav ett förföriskt intryck som gick emot rådande normer om kvinnoklädsel då kvinnor vanligen täckte sig från topp till tå.^[1]

Singoallablusen fick spridning i början på 1900-talet och blev under 30-talet ett vanligt sommarplagg i Sverige. Plagget blev framför allt populärt under 1970-talet där det var vanligt att det hade fler dekorativa detaljer som brodyr, volanger och puffärmar.^[1] Blusen kom sedan tillbaka under 2010-talet då bland annat modeskaparen Yves Saint-Laurent designade en egen variant av singoallablusen.^[2]