Sinairosenfink

	Sinairosenfink; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Finkar; Fringillidae
Släkte	Carpodacus
Art	Sinairosenfink; C. synoicus
Vetenskapligt namn
	§ Carpodacus synoicus
Auktor	(Temminck, 1825)

Sinairosenfink^[2] (Carpodacus synoicus) är en tätting i familjen finkar som förekommer i ett begränsat område i Mellanöstern.^[3] Den är nationalfågel i Jordanien.

Kännetecken

Utseende

Sinairosenfinken har en kroppslängd på 13-14,5 centimeter och påminner om rosenfinken i form och storlek, men har något mindre näbb och är i alla dräkter otecknat ljusbrun utan vingband. Den adulta hanen är vackert rosa på undersida, huvudsida och övergump, mörkare röd i ansiktet. Främre delen av hjässan har silvervita fjäderspetsar, liksom bakre delen av kinden. Resten av ovansidan är bruntonad med skär anstrykning. Hona och ung hane är helt lerbruna med något ljusare vingtäckarbräm.^[4]

Läten

Lätet i flykten är ett sparvlikt ekande tjipp, från sittande fågel ett pipigt och slamrigt gråsparvslikt tjatter. Sången sägs vara en kort melodi eller en ramsa sparvlika, tjirpande toner.^[4]

Utbredning och systematik

Sinairosenfinken förekommer som namnet avslöjar enbart på Sinaihalvön med kringliggande områden: nordöstra Egypten, Palestina, södra Israel, västra Jordanien och nordvästra Saudiarabien.^[5] Tidigare betraktades blek rosenfink (C. stoliczkae) vara en del av sinairosenfink. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

Sinairosenfinken trivs i karg och klippig miljö, i wadis och raviner i bergsöken och på vissa ställen på ruiner.^[4] Den är rastlös och rätt svår att komma nära.^[4] Ibland ses den forma mindre flockar, oftast bestående av familjer.^[4] Fågeln häckar mellan slutet av mars och juli.^[6] Boet placeras i en klippskreva, ibland nära marken men ofta högt upp på en brant klippvägg.^[4] Arten lever mestadels av frön, knoppar, skott och löv.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

I kulturen

Sinairosenfinken är Jordaniens nationalfågel.^[7]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2016 Carpodacus synoicus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ [a b c d e f] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 388. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 224. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Clement, P. (2018). Sinai Rosefinch (Carpodacus synoicus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61395 17 september 2018).
^ ”National Bird by Country”. 14 juli 2011. http://www.nationmaster.com/graph/bac_nat_bir-background-national-bird.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör sinairosenfink.
Bilder & media
Wikispecies har information om Carpodacus synoicus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2016 Carpodacus synoicus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

[Fågelguiden-4] [a b c d e f] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 388. ISBN 978-91-7424-039-9

[Mitchell-5] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 224. ISBN 978-84-941892-9-6

[6] Clement, P. (2018). Sinai Rosefinch (Carpodacus synoicus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61395 17 september 2018).

[National_Bird_by_Country-7] ”National Bird by Country”. 14 juli 2011. http://www.nationmaster.com/graph/bac_nat_bir-background-national-bird.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler