Sillkremla
| Sillkremla | |
 Sillkremla | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Svampar Fungi |
| Stam | Basidiesvampar Basidiomycota |
| Klass | Agaricomycetes |
| Ordning | Russulales |
| Familj | Russulaceae |
| Släkte | Kremlor Russula |
| Art | Sillkremla R. xerampelina |
| Vetenskapligt namn | |
| § Russula xerampelina | |
| Auktor | (Schaeff.) Fr. |
| Synonymer | |
| Russula erythropus var. ochracea J. Blum 1961[1] Russula erythropus Fr. ex Pelt. 1908[2] Russula alutacea var. erythropus Fr. 1874[3] Russula xerampelina var. xerampelina (Schaeff.) Fr. 1838[4] Agaricus esculentus var. xerampelinus (Schaeff.) Pers. 1801[5] Agaricus rubellus Batsch 1783[6] Agaricus xerampelinus Schaeff. 1770[7] Russula xerampelina var. erythropus (Fr. ex Pelt.) Konrad & J. Favre [8] | |
? Den mykologiska karaktären hos sillkremla: | |||||||||
|
|
|
|
| |||||
|
|
| |||||||
Sillkremla (Russula xerampelina) är en ätlig svamp som luktar sill. Den växer framförallt i de nordligare delarna av Sverige. Svampen är Ångermanlands landskapssvamp. Den växer i barrskogar och blandskogar, särskilt sådana med inslag av tall. Fruktkroppen uppträder från sensommaren till hösten.
Sillkremlans hatt blir 6–12 centimeter bred och kan variera i färg från närmast purpurröd till rödviolett, dovt blåröd eller brunröd. Hatten är oftare mörkare i mitten än närmast kanterna och vid våt väderlek blir dess yta lite klibbig. Yngre svampar har välvd hatt medan äldre svampar har en mer utbredd hatt med en fördjupning i mitten. Kanten på hatten är mjukt inböjd. Skivorna är till en början närmast vita, men får senare en allt mer gulaktig färg. Dess sporer är ockragula. Svampens fot är rödaktig i färgen och bredare mot basen än upptill mot hatten. Höjden är omkring 4–9 centimeter och bredden 2–3 centimeter. Vid beröring får svampen bruna fläckar.
Som matsvamp ger sillkremlan en mild skaldjurssmak åt de rätter där den ingår. Den kan bland annat stuvas eller ingå i omeletter.
Källor
- Nylén, Bo. Svampar i Norden och Europa, 2000.
- Naturhistoriska riksmuseet om sillkremla
Noter
- ^ J. Blum (1961) , In: Bull. trimest. Soc. mycol. Fr. 77:162
- ^ Pelt. (1908) , In: Bull. Soc. mycol. Fr. 24:118
- ^ Fr. (1874) , In: Hymenomyc. eur. (Upsaliae):453
- ^ Fr. (1838) , In: Epicr. syst. mycol. (Upsaliae):356
- ^ Pers. (1801) , In: Syn. meth. fung. (Göttingen) 2:441
- ^ Batsch (1783) , In: Elench. fung. (Halle):39
- ^ Schaeff. (1770) , In: Fung. Bavar. Palat. 3:tab. 214
- ^ ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör sillkremla.
Wikispecies har information om sillkremla.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Debivort on EN wiki, Licens: CC BY-SA 3.0
icon för hymeniumtypen: Skivor
Författare/Upphovsman: Debivort on EN wiki, Licens: CC BY-SA 3.0
icon för svampens hattform: Välvd
Författare/Upphovsman: Debivort on EN wiki, Licens: CC BY-SA 3.0
icon för svampens skivtyp: Fria
icon för svampens giftighet: Delikat
Författare/Upphovsman: Debivort on EN wiki, Licens: CC BY-SA 3.0
icon för svampens fotkaraktär: Bar
Författare/Upphovsman: Debivort on EN wiki, Licens: CC BY-SA 3.0
Icon för sporavtrycksfärg: barkbrun
Författare/Upphovsman: Debivort on EN wiki, Licens: CC BY-SA 3.0
Icon för svampens ekologiska typ (hur den får sina näringsämnen): Mykorrhiza