Sigurd Ibsen

Sigurd Ibsen tecknad av Christian Krohg.

Sigurd Ibsen, född 23 december 1859 i Kristiania (nuvarande Oslo), död 14 april 1930 i Freiburg im Breisgau i Baden-Württemberg, Tyskland, var en norsk jurist, författare och politiker.

Biografi

Han var son till författaren Henrik Ibsen och dennes hustru Suzannah Thoresen. 1892 gifte sig Sigurd Ibsen med Bergliot Bjørnson, dotter till Bjørnstjerne Bjørnson, och fick med henne sonen Tancred Ibsen.

Sigurd Ibsen tog en juris doktorsexamen i Rom 1882, var i diplomattjänst 1885–89 och därefter expeditionschef i inrikesdepartementet 1899–1902. Han var ledamot av statsrådsavdelningen i Stockholm under Otto Blehr 1902–1903 och därefter som dess chef Norges statsminister i Stockholm 1903–1905. Ibsen var en central person vid upplösningen av unionen mellan Sverige och Norge. Från 1906 var han ledamot av Internationella skiljedomstolen i Haag. Ibsen utövade ett flitigt författarskap, omfattande ämnen från politik och statsrätt till filosofi och dramatik.[1]

Som politiker representerade han partiet Venstre.

Norges statsminister i Stockholm
Peder Anker (1814–22) · Mathias Sommerhielm (1822–27) · Poul Christian Holst (1827) · Jørgen Herman Vogt (1827–28) · Severin Løvenskiold (1828–41) · Frederik Due (1841–58) · Georg Sibbern (1858–71) · Otto Richard Kierulf (1871–84) · Wolfgang Wenzel Haffner (1884) · Carl Otto Løvenskiold (1884) · Ole Richter (1884–88) · Jacob Stang (1888–89) · Gregers Gram (1889–91) · Otto Blehr (1891–93) · Gregers Gram (1893–98) · Otto Blehr (1898–1902) · Ole Anton Qvam (1902–03) · Sigurd Ibsen (1903–05) · Jørgen Løvland (1905)

Noter

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 13. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 855 

Media som används på denna webbplats