Signal-brusförhållande

Signal-brusförhållande (Signal-to-noise ratio på engelska, ofta förkortat SNR eller S/N) är en term inom elektrotekniken som definierar förhållandet mellan signaleffekten och den bruseffekt som förvanskar signalen.

I mindre tekniska termer så kan man säga att SNR jämför nivån hos nyttosignalen (såsom musik) med bakgrundsbruset. Ju högre kvot desto mindre störs man av bakgrundsbruset. I detta fallet kan man också kalla det dynamik.

En CD-spelare har till exempel en dynamik på runt 90 dB. En skivspelare kanske klarar 25 dB.

Teknisk specifikation

Inom ingenjörskonsten är SNR en term för effektkvoten mellan en signal med meningsfull information och bakgrundsbruset.

${\displaystyle \mathrm {SNR} ={P_{\mathrm {signal} } \over P_{\mathrm {brus} }},}$

där P är medeleffekten. Både signaleffekten och bruseffekten måste vara uppmätt vid samma eller ekvivalenta punkt i ett system och inom samma systems bandbredd.

Om signalen och bruset uppmätts över samma impedans så kan SNR kalkyleras genom att ta kvadraten på amplitudernas förhållande.

${\displaystyle \mathrm {SNR} ={P_{\mathrm {signal} } \over P_{\mathrm {brus} }}=\left({A_{\mathrm {signal} } \over A_{\mathrm {brus} }}\right)^{2},}$

där A är RMS-amplitud (till exempel RMS Volt).

På grund av att många signaler har en väldigt bred dynamik specificeras SNR vanligtvis logaritmiskt. I decibel är SNR definitionsmässigt lika med 10 ggr logaritmen av effektförhållandet.

${\displaystyle \mathrm {SNR(dB)} =10\log _{10}\left({P_{\mathrm {signal} } \over P_{\mathrm {brus} }}\right)=20\log _{10}\left({A_{\mathrm {signal} } \over A_{\mathrm {brus} }}\right).}$

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Signal-to-noise ratio, 9 augusti 2009.