Sigma Herculis
Sigma Herculis (σ) | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Herkules |
Rektascension | 16t 34m 06,18334s[1] |
Deklination | +42° 26′ 13,3455″[1] |
Skenbar magnitud () | 4,18[2] (4,20 + 7,70)[3] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | B9 V[4] (B7 + A9)[3] |
U–B | -0,14[2] |
B–V | -0,03[2] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -10,90 ± 1,78[5] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: -7,54[1] mas/år Dek.: +59,42[1] mas/år |
Avstånd | 310 ± 10 lå (97 ± 4 pc) |
Detaljer | |
Massa | 2,60[6] M☉ |
Radie | 4,91[7] R☉ |
Luminositet | 230[4] L☉ |
Temperatur | 9 794 ± 333[6] K |
Vinkelhastighet | 280[8] |
Ålder | 404[6] miljoner år |
Andra beteckningar | |
Σ Her, 35 Herculis, BD + 42° 2724, HD 149630, HIP 81126, HR 6168, SAO 46161.[9] |
Sigma Herculis (σ Herculis, förkortat Sigma Her, σ Her) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i nordvästra delen av stjärnbilden Herkules. Den har en skenbar magnitud på 4,2 och är synlig för blotta ögat. Baserat på en årlig parallaxförskjutning på 10,36 mas, sett från jorden, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 310 ljusår (97 parsek) från solen.[1]
Egenskaper
Primärstjärnan Sigma Herculis A är en huvudseriestjärna av typ B av spektralklass B9 V.[4] Vid en ålder av omkring 404 miljoner år[6] snurrar den snabbt med en projicerad rotationshastighet på 280 km/s. Detta ger stjärnan en något tillplattad form med en ekvatorialradie som uppskattas vara 18 procent större än polarradien.[8] Stjärnan har en massa som uppskattas till 2,60 gånger solens massa,[6] en radie som är 4,91 gånger solens radie[8] och utstrålar 230[4] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på 9 794 K.[6]
Primärstjärnan sänder ut ett överskott av infraröd strålning, vilket tyder på närvaro av en omkretsande stoftskiva med en temperatur på 80 K som ligger i en radie av 157 AE.[7] Det kan även finnas en andra skiva som kretsar mellan 7 och 30 AE med en temperatur på 300 ± 100 K. Poynting-Robertson-livstiden för stoftkornen i detta inre bälte är omkring 46 000 år - mycket mindre än stjärnans ålder. Därför fylls kornen på, förmodligen genom kollisioner mellan större föremål.[4] Omkretsande gas, synlig på ultravioletta bilder från FUSE-satelliten, släpps sannolikt ut av omkretsande material och drivs sedan utåt av stjärnans strålning.[4]
Sekundärstjärnan Sigma Herculis B har en skenbar magnitud på 7,70 och är en huvudseriestjärna av typ A.[3] Den har en massa som är omkring 1,5 gånger solens massa och utstrålning av energi motsvarande 7,4 gånger solens ljusstyrka.[4]
Dubbelstjärnans komponenter har en separation av 7 AE,[4] och kretsar kring sitt gemensamma barycenter med en period på 7,4 år och en excentricitet på 0,5.[10]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c] Mermilliod, J.-C. (1986), "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)", Catalogue of Eggen's UBV data, SIMBAD, Bibcode:1986EgUBV........0M.
- ^ [a b c] Cvetkovic, Z.; Ninkovic, S. (2010), "On the Component Masses of Visual Binaries", Serbian Astronomical Journal, 180: 71–80, Bibcode:2010SerAJ.180...71C, doi:10.2298/SAJ1080071C.
- ^ [a b c d e f g h] [Chen, C. H.; Jura, M. (January 2003), "The Low-Velocity Wind from the Circumstellar Matter around the B9 V Star sigma Herculis", The Astrophysical Journal, 582: 443–448, Bibcode:2003ApJ...582..443C, arXiv:astro-ph/0209076 Freely accessible, doi:10.1086/344589.4]
- ^ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, Bibcode:2012A&A...546A..61D, arXiv:1208.3048 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
- ^ [a b c d e f] David, Trevor J.; Hillenbrand, Lynne A. (May 2015), "The Ages of Early-type Stars: Strömgren Photometric Methods Calibrated, Validated, Tested, and Applied to Hosts and Prospective Hosts of Directly Imaged Exoplanets", The Astrophysical Journal, 804: 146, Bibcode:2015ApJ...804..146D, arXiv:1501.03154 Freely accessible, doi:10.1088/0004-637X/804/2/146.
- ^ [a b] Rhee, Joseph H.; et al. (May 2007), "Characterization of Dusty Debris Disks: The IRAS and Hipparcos Catalogs", The Astrophysical Journal, 660 (2): 1556–1571, Bibcode:2007ApJ...660.1556R, arXiv:astro-ph/0609555 Freely accessible, doi:10.1086/509912.
- ^ [a b c] Belle, G. T. (2012), "Interferometric observations of rapidly rotating stars", The Astronomy and Astrophysics Review, 20: 51, Bibcode:2012A&ARv..20...51V, arXiv:1204.2572 Freely accessible, doi:10.1007/s00159-012-0051-2.
- ^ "sig Her -- Double or multiple star", SIMBAD Astronomical Database, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2017-04-05.
- ^ Hutter, D. J.; et al. (November 2016), "Surveying the Bright Stars by Optical Interferometry. I. A Search for Multiplicity among Stars of Spectral Types F-K", The Astrophysical Journal Supplement Series, 227: 4, Bibcode:2016ApJS..227....4H, doi:10.3847/0067-0049/227/1/4.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Hercules chart