Sigma Canis Majoris

Sigma Canis Majoris
Canis Major IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildStora hunden
Rektascension07t 01m 43,14779s[1]
Deklination-27° 56′ 05,3898″[2]
Skenbar magnitud ()(3,43 – 3,51) [3]
Stjärntyp
SpektraltypK4 III[4]
U–B1,88[5]
B–V1,73 ± 0,014[6]
VariabeltypLångsam irreguljär variabel (LC)[7]
Astrometri
Radialhastighet ()22,11 ± 0,19[8] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -5,98 ± 0,14[1] mas/år
Dek.: 4,59 ± 0,18[1] mas/år
Parallax ()2,91 ± 0,19[1]
Avstånd1 120 ± 70  (340 ± 20 pc)
Absolut magnitud ()-5,14[9]
Detaljer
Massa12,3 ± 0,1[10] M
Radie420[9] R
Luminositet31 000[9] L
Temperatur3 750[9] K
Metallicitet+0,16[11] dex
Ålder16,4 ± 0,5[10] miljoner år
Andra beteckningar
22 Canis Majoris, FK5 1183, IRC -30072, SRS 31183, GC 9276, JP11 4541, SV ZI 600, GCRV 4625, 2MASS J07014314-2756051, TD1 8914, ADS 5719 A, GEN# +5.11210028, N30 1529, TYC 6531-3793-1, CCDM J07017-2756A, GSC 06531-03793, PLX 1649, UBV 6927, CD-27 3544, HD 52877, PLX 1649.00, UBV M 40649, Cl Collinder 121 MMU 28, HIC 33856, PMC 90-93 799, uvby98 511210028, Cl Collinder 121 28, HIP 33856, PPM 251469, WDS J07017-2756A, CPD-27 1648, HR 2646, RAFGL 1057, YZ 117 3533, CSI-27 3544 21, IDS 06577-2747 A, SAO 172797, AAVSO 0657-27, CSV 100796, IRAS 06597-2751, SKY# 12569[2]

Unurgunite [12] eller Sigma Canis Majoris, (σ Canis Majoris, förkortat Sigma CMa, σ CMa), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna i den södra delen av stjärnbilden Stora hunden. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud på +3,47[3] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på ca 2,9[1] mas beräknas den befinna sig på ca 1 120 ljusårs (340 parsek) avstånd från solen.

Nomenklatur

Sigma Canis Majoris har det traditionella namnet Unurgunite[13] i Boorongs kultur, en klan av det inhemska Maligundidj-folket i nordvästra Victoria i Australien, som såg den som en fadersfigur som kämpar mot månen, flankerad av sina hustrur (stjärnorna Delta och Epsilon Canis Majoris).[14][15]

År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN) [16] med uppgift att katalogisera och standardisera egennamn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Unurgunite för Sigma Canis Majoris i september 2017 vilket nu ingår i listan över IAU-godkända stjärnnamn.[12]

Egenskaper

Sigma Canis Majoris är en blå till vit superjättestjärna av spektralklass K4 III,[5] som ligger i de sena stadierna av dess utveckling och har förbrukat vätet i dess kärna. Den har en massa som är ca 12[10] gånger solens massa, en radie som är ca 420[9] gånger större än solens och utsänder ca 31 000[9] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 3 750 K.[9]

Sigma Canis Majoris, eller 22 Canis Majoris, är en långsam irreguljär variabel (LC). Den varierar mellan visuell magnitud +3,43 och 3,51 utan någon skönjbar periodicitet.[7] Den har ett magnetfält med styrka under 1 G[17] och är listad som en möjlig supernova av typ II. Instrument kan mäta neutrinoflöde som skulle fungera som en förvarning om att supernova-explosionen startar.[18]

Se även

  • Variabla stjärnor

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sigma Canis Majoris, 23 maj 2019.

Noter

  1. ^ [a b c d e] van Leeuwen, Floor (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752v1, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357 Note: see VizieR catalogue I/311.
  2. ^ [a b] ”Basic data: V* Sig CMa – Long-period variable star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Sig+CMa&submit=SIMBAD+search. Läst 7 juni 2017. 
  3. ^ [a b] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/gcvs. Originally published in: 2009yCat....102025S. 1: 02025. Bibcode:2009yCat....102025S.
  4. ^ Abt, Helmut A (2008). "Visual Multiples. IX. MK Spectral Types". The Astrophysical Journal Supplement Series. 176: 216–217. Bibcode:2008ApJS..176..216A. doi:10.1086/525529.
  5. ^ [a b] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237: 0. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  6. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=33856. Läst 7 juni 2017. 
  7. ^ [a b] ”Sig CMa” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=5512. Läst 7 juni 2017. 
  8. ^ Mermilliod, J. C.; Mayor, M.; Udry, S. (July 2008), "Red giants in open clusters. XIV. Mean radial velocities for 1309 stars and 166 open clusters", Astronomy and Astrophysics, 485 (1): 303–314, Bibcode:2008A&A...485..303M, CiteSeerX 10.1.1.30.7545, doi:10.1051/0004-6361:200809664
  9. ^ [a b c d e f g] Levesque, Emily M.; et al. (August 2005), "The Effective Temperature Scale of Galactic Red Supergiants: Cool, but Not As Cool As We Thought", The Astrophysical Journal, 628 (2): 973–985, arXiv:astro-ph/0504337, Bibcode:2005ApJ...628..973L, doi:10.1086/430901
  10. ^ [a b c] Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x
  11. ^ Mallik, Sushma V. (October 1998), "Chromospheric activity in cool stars and the lithium abundance", Astronomy and Astrophysics, 338: 623–636, Bibcode:1998A&A...338..623M
  12. ^ [a b] "Naming Stars". IAU.org. Hämtad 16 december 2017.
  13. ^ This 19th-century transcription is likely to represent something like yunakanatj or yunarkanatj. However, initial [ŋ] was frequently omitted in this era, so it could easily have been nganakanatj or nganarkanatj. The name among the Wotjobaluk clan was reported to be "Urnugunite". Assuming that's not a copy error, it would suggest a form ngarnakanatj. Regardless, the accepted IAU form does not have an initial ng-.
  14. ^ Hamacher, Duane W.; Frew, David J. (2010). "An Aboriginal Australian Record of the Great Eruption of Eta Carinae" (PDF). Journal of Astronomical History & Heritage. 13 (3): 220–34. arXiv:1010.4610. Bibcode:2010JAHH...13..220H.
  15. ^ "IAU Approves 86 New Star Names From Around the World" (Press release). IAU.org. 11 december 2017.
  16. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
  17. ^ Grunhut, J. H.; et al. (November 2010), "Systematic detection of magnetic fields in massive, late-type supergiants", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 408 (4): 2290–2297, arXiv:1006.5891, Bibcode:2010MNRAS.408.2290G, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17275.x
  18. ^ Asakura, K.; Gando, A.; Gando, Y.; Hachiya, T.; Hayashida, S.; Ikeda, H.; Inoue, K.; Ishidoshiro, K.; Ishikawa, T.; Ishio, S.; Koga, M.; Matsuda, S.; Mitsui, T.; Motoki, D.; Nakamura, K.; Obara, S.; Oura, T.; Shimizu, I.; Shirahata, Y.; Shirai, J.; Suzuki, A.; Tachibana, H.; Tamae, K.; Ueshima, K.; Watanabe, H.; Xu, B. D.; Kozlov, A.; Takemoto, Y.; Yoshida, S.; et al. (2016). "KamLAND Sensitivity to Neutrinos from Pre-supernova Stars". The Astrophysical Journal. 818: 91. arXiv:1506.01175. Bibcode:2016ApJ...818...91A. doi:10.3847/0004-637X/818/1/91.

Externa länkar


Media som används på denna webbplats

Canis Major IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Canis Major chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.