Sigfrid Leijonhufvud

Sigfrid Leijonhufvud
Född6 september 1939
Död7 maj 2021 (81 år)
Solna distrikt, Stockholms län
Medborgare iSverige
SysselsättningSkribent, journalist
MakaMadeleine Leijonhufvud
(g. 1992–2018)
Redigera Wikidata

Carl Erik Sigfrid Leijonhufvud, född 6 september 1939, död 7 maj 2021 i Solna distrikt i Stockholms län,[1] var en svensk friherre, journalist och författare.

Han var ledarskribent i Expressen 1976–1985 och chefredaktör för Nerikes Allehanda 1985–1987. Han var därefter anställd på Svenska Dagbladet i två omgångar, som debattredaktör och skribent för analyser av politik och näringsliv.[2] Som journalist arbetade han även som frilans och på Dagens Nyheter.[3] Han var politiskt sakkunnig för Kristdemokraterna, först i riksdagskansliet 2002–2006,[4][5] därefter 2006–2010 i Finansdepartementet.[2][6]

Från 1992 var han gift med juristen professor Madeleine Leijonhufvud (1942–2018).[3][7] Han avled 2021 i sviterna av covid-19.[2] Makarna Leijonhufvud är begravda på Solna kyrkogård.[8]

Bibliografi

  • 1976 – Stålverk 80: verkligheten bakom drömmen. Stockholm: Norstedt. Libris 7152457. ISBN 91-1-765281-2 
  • 1979 – Ett fall för ministären. Stockholm: LiberFörlag. Libris 7259548. ISBN 91-38-04753-5 
  • 1994 – Leijonhufvud, Sigfrid; Arfvidsson Per. (Parentes?: en historia om svensk kärnkraft. Västerås: ABB Atom. Libris 7450301. ISBN 91-630-2976-6 (inb.) 
  • 2002 – Falkheimer, Jesper; Leijonhufvud Sigfrid. Pressetiken - i vems tjänst?. Rapport / Stiftelsen Institutet för mediestudier, 1404-6598 ; 2002:1. Stockholm: Institutet för mediestudier. Libris 8532963 
  • 2003 – Sveriges tekniska attachéer 1945-2001: förlorad utpost. [Sverige: s.n.]. Libris 9850223 
  • 2004 – Marknadsbron: Svensk-norsk industrifond 1981-2004. Stockholm: Sellin & partner. Libris 9421644. ISBN 91-7055-308-4 (inb.) 

Referenser