Siegfried Lenz
| Siegfried Lenz | |
 (c) Bundesarchiv, B 145 Bild-F030757-0015 / Schaack, Lothar / CC-BY-SA 3.0 Siegfried Lenz, 1969. | |
| Född | 17 mars 1926[1][2][3] Ełk |
|---|---|
| Död | 7 oktober 2014[1][3][4] (88 år) Hamburg |
| Begravd | Friedhof Groß Flottbek |
| Medborgare i | Tyskland[5] |
| Utbildad vid | Hamburgs universitet |
| Sysselsättning | Manusförfattare[6], barnboksförfattare, journalist, författare[7], dramatiker |
| Arbetsgivare | Heinrich-Heine-Universität Düsseldorf |
| Maka | Liselotte Lenz Ulla Lenz |
| Utmärkelser | |
| Literaturpreis der Stadt Bremen (1962) Georg-Mackensen-Literaturpreis (1962) Gerhart Hauptmann-priset (1970) Lessing-Ring (1970) Kulturpreis der deutschen Freimaurer (1970) Andreas-Gryphius-Preis (1979) Manès-Sperber-Preis (1985) Wilhelm Raabe-priset (1987)[8] Tyska bokhandelns fredspris (1988)[9] Jean-Paul-Preis (1995) Samuel-Bogumil-Linde-Preis (1998) Goethepriset (1999) Weilheimer Literaturpreis (2001) Gyllene fjädern (2006) Ehren-Schleusenwärter (2007) Premio Nonino (2010) | |
| Webbplats | siegfried-lenz.de/ |
| Redigera Wikidata | |
Siegfried Lenz, född 17 mars 1926 i Lyck i Masurien, Ostpreussen (i nuvarande Polen), död 7 oktober 2014[10] i Hamburg, var en tysk författare.
Biografi
Under andra världskriget blev Lenz inkallad till flottan. Han deserterade kort före krigsslutet, gick under jorden i Danmark och kom 1945 i brittisk krigsfångenskap.
Efter frigivning studerade Lenz filosofi och litteraturvetenskap i Hamburg. År 1948 började han publicera noveller i tidningar och tidskrifter som var präglade av den amerikanska berättartraditionen. År 1950-51 var Lenz redaktör för tidningen Die Welt. År 1951 skrev han sin första roman Det var hökar i luften. Efter publiceringen av denna levde han som fri författare i Hamburg och på den danska ön Als. Lenz var också medlem i författargruppen Gruppe 47 och engagerade sig, tillsammans med Günter Grass, för förbundskansler Willy Brandts "Ostpolitik". År 1968 kom hans litterära genombrott med romanen Tysktimmen (Deutschstunde). Han blev också internationellt känd för sina noveller, till exempel i samlingen Så öm var Suleyken (So zärtlich war Suleyken). Lenz böcker handlar mest om människor som befinner på defensiven, oftast sorgliga berättelser som leder fram till ett tröstande slut. Huvudpersonerna är enslingar som är väldigt melankoliska men också utstrålar optimism. Berättelserna handlar oftast om förhållandet mellan gammal och ung, dåtid och nutid.
Siegfried Lenz skrev 15 romaner, 13 novellsamlingar, fyra teaterpjäser, tre essäer och en barnbok. Han var en av de främsta tyska författarna både under efterkrigstiden och i nutiden och många av hans verk har blivit prisbelönta och filmatiserade. Sedan 2003 var Lenz gästprofessor på Heinrich-Heine-universitetet i Düsseldorf. Han var en av de 100 författare i världen som fick uppdraget av en norsk branschorganisation att rösta fram världens bästa bok.
Bibliografi (utgivet på svenska)
(översättning av Brita Edfelt, om inte annat anges)
- Fyrskeppet och andra berättelser (Das Feuerschiff) (Tiden, 1967)
- Tysktimmen (Deutschstunde) (Norstedt, 1970)
- Förebilden (Das Vorbild) (Norstedt, 1975)
- Vågorna på Balatonsjön och andra berättelser (PAN/Norstedt, 1977)
- Förhistorien (Heimatmuseum) (Norstedt, 1982)
- Förlusten (Der Verlust) (Norstedt, 1985)
- Exercisplatsen (Exerzierplatz) (Norstedt, 1987)
- Ett krigsslut (Ein Kriegsende) (Bakhåll, 1990)
- Klangprovet (Die Klangprobe) (Norstedt, 1992)
- En tyst minut (Schweigeminute) (översättning: Jörn Lindskog) (Thorén & Lindskog, 2010)
- Vilken teater! (Landesbühne) (översättning: Jörn Lindskog) (Thorén & Lindskog, 2011)
Spridda Lenzstycken på svenska [11]
- "Uppgivelse" (översättning Sigrid Kahle). I antologin Tal under galgen (Wahlström & Widstrand, 1962), s. 89-99
- "Under kärlekens tak" (översättning Lars Bjurman). I dagstidningen Svenska dagbladet, 29 juli 1962
- "Den likgiltige" (översättning Karin Löfdahl). I dagstidningen Svenska dagbladet, 23 aug 1964
- "Också ett bekymmer ...". I tidskriften Tidsspegel, 1982: nr 6, s. 15-18
Priser och utmärkelser
- Literaturpreis der Stadt Bremen 1962
- Friedenspreis des Deutschen Buchhandels 1988
- Samuel-Bogumil-Linde-Preis 1998
- Goethepriset 2000
Källor
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6rr2k01, omnämnd som: Siegfried Lenz, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 137338231, omnämnd som: Siegfried Lenz, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Discogs, artist-id i Discogs: 1337850, omnämnd som: Siegfried Lenz, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 8 oktober 2014, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 29252, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.literaturpreisgewinner.de, läst: 20 juli 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.friedenspreis-des-deutschen-buchhandels.de.[källa från Wikidata]
- ^ Yle.fi 7 oktober 2014: Tyske författaren Siegfried Lenz har avlidit, läst 7 oktober 2014
- ^ Bygger på bibliografin i Bakhåll. 1994 (även kallad Stora katalogen), s. 83
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
(c) Bundesarchiv, B 145 Bild-F030757-0015 / Schaack, Lothar / CC-BY-SA 3.0
