Sidenbin

Sidenbin
Väggsidenbi (C. daviesanus).
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljKorttungebin
Colletidae
SläkteSidenbin
Colletes
Vetenskapligt namn
§ Colletes
AuktorLatreille, 1802
Klöversidenbi (C. marginatus), hona.
Klöversidenbi (C. marginatus), hona.
Hitta fler artiklar om djur med

Sidenbin eller slembin (Colletes) är ett släkte i insektsordningen steklar och överfamiljen bin.

Beskrivning

Sidenbin har en längd på mellan 7 och 16 millimeter. Kroppen är svartaktig och täckt med brun till gråaktig behåring på mellankroppen. I bakkanten på tergiterna (segmenten på bakkroppens ovansida) har arterna ljusa hårband som ger bakkroppen ett randigt utseende. Antennerna är bakåtböjda på stillasittande individer, och tungan har kluven spets, något som är unikt för släktet.[1]

Ekologi

Sidenbina är solitära, varje hona gräver ut sina egna bon. Emellertid är det vanligt att flera honor anlägger sina bon i stora kolonier som kan omfatta flera tusen bon. Honan gräver ut sina bo i marken, ofta i solig, sandig mark. Det förekommer också att murbruk eller porös sandsten används för bona. Ett bo innehåller flera larvceller på rad.[1] Honan klär larvcellernas väggar med ett plastliknande, skyddande lager, som består av ett sekret som avsöndas på en spunnen silkeshinna.[2] Sekretet är en naturlig polyester av laktoner från två olika hydroxisyror, som bildas i den så kallade Dufour-körteln som finns i bakkroppen i anslutning till gadden.[3] Hinnan får ett sidenliknande utseende när sekretet har stelnat, därav det svenska namnet. Honan förser den färdiga cellen med ett lager av pollen och nektar som föda åt larven. Till sist sätter hon fast ägget i cellens tak och försluter denna.[1] Sidenbina är ofta oligolektiska, det vill säga de hämtar vanligen nektar och pollen från ett begränsat antal blomarter. De parasiteras av blodbin och filtbin.[4]

Utbredning

Det finns 8 svenska arter (alla med svenska trivialnamn nedan) varav 2 är rödlistade[1]. I Finland finns det 7 arter (alla de nedanstående med svenska trivialnamn utom hedsidenbi), varav en är rödlistad.[5]

Släktet finns i alla världsdelar utom den australiska regionen, Sydöstasien, Madagaskar och Antarktis. Antalet beskrivna arter är 469 (2012), men man uppskattar totalantalet arter till omkring 700.[6] Av dessa finns 58 arter i Europa.[1]

Arter

Av de 469 beskrivna arterna har Catalogue of Life listat 462:[7]

Källor

  1. ^ [a b c d e] Björn Cederberg (2016–2019). ”Colletes Sidenbin”. Artdatabankens artfakta. Sveriges Lantbruksuniversitet. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/colletes-1005516. Läst 14 juli 2020. 
  2. ^ Rose Eveleth (1 december 2011). ”Can Bees Make Tupperware?” (på engelska). Scientific American. https://www.scientificamerican.com/article/from-pollen-to-polyester/. Läst 22 november 2016. 
  3. ^ Abraham Hefetz, Henry M. Fales och Suzanne W. T. Batra (1979). ”Natural Polyesters: Dufour's Gland Macrocyclic Lactones Form Brood Cell Laminesters in Colletes Bees” (på engelska). Science (American Association for the Advancement of Science) 204 (4391). http://science.sciencemag.org/content/204/4391/415. Läst 22 oktober 2016. 
  4. ^ N. Erik Sjödin. ”Svenska bin - korttungebin”. Knusnatur. http://www.knusnatur.se/09Colletidae.html. Läst 22 november 2016. 
  5. ^ Juho Paukkunen (2019). ”sidenbin – Colletes”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204381. Läst 14 juli 2020. 
  6. ^ Maxim Ju. Prosjtjalykin & Michael Kuhlmann (2012). ”The bees of the genus Colletes Latreille 1802 of the Ukraine, with a key to species (Hymenoptera: Apoidea: Colletidae)” (på engelska) (PDF). Zootaxa (Magnolia Press) 3488. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2012/f/z03488p040f.pdf. Läst 23 november 2016. 
  7. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/colletes/match/1. Läst 24 november 2016. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Colletes marginatus female.jpg
Författare/Upphovsman: Martin Andersson, Licens: CC BY-SA 4.0
Colletes marginatus (female). Picture from Scania, Sweden.
Colletes fg01.jpg
Författare/Upphovsman: Fritz Geller-Grimm, Licens: CC BY-SA 3.0
Colletes daviesanus, Trebur am Rhein, Hessen, Deutschland