Sibylle Lewitscharoff

Lewitscharoff vid Literaturfest München 2012.

Sibylle Lewitscharoff, född 16 april 1954 i Stuttgart, död 13 maj 2023 i Berlin,[1] var en tysk författare. Hennes far var bulgarisk och hennes mor tysk medborgare. Lewitscharoff studerade i Berlin och slog igenom som författare med romanen Pong, som tilldelades Ingeborg Bachmann-priset 1998. Hon har bland annat hämtat inspiration från sydamerikansk magisk realism. Enligt Lewitscharoff vill hon med sitt författarskap uppnå ett "samtal med de döda".[2] År 2013 tilldelades hon två ansedda utmärkelser i hemlandet, dels Georg Büchner-priset,[2] och dels Villa Massimo. Hon är inte översatt till svenska (2016).

Bibliografi

Romaner
  • 36 Gerechte. C. Steinrötter, Münster 1994, ISBN 3-927024-00-7.
  • Pong. Berlin Verlag, Berlin 1998, ISBN 3-8270-0285-0
  • Der höfliche Harald. Berlin Verlag, Berlin 1999, ISBN 3-8270-0349-0
  • Montgomery. Deutsche Verlagsanstalt, Stuttgart [u.a.] 2003, ISBN 3-421-05680-3
  • Consummatus. DVA, Stuttgart 2006, ISBN 3-421-05596-3
  • Apostoloff. Suhrkamp, Frankfurt 2009, ISBN 3-518-42061-5
  • Blumenberg. Suhrkamp, Berlin 2011, ISBN 978-3-518-42244-1

Essäer och föredrag

  • Der Dichter als Kind. Ein Essay und fünf szenische Objekte. Marbacher Magazin 128, Deutsche Schillergesellschaft, Marbach am Neckar 2009, ISBN 978-3-937384-63-4
  • Der mörderische Kern des Erzählens. Med ett efterord av Gisela Wand. Tal vid invigningen av Europeiska författarkongressen 2009 i Stiftskirche St. Arnual, Saarbrücken. Gollenstein, Merzig 2010, ISBN 978-3-938823-66-8
  • Ein Satz als Instrument. Michael Lentz und Sibylle Lewitscharoff im Gespräch. Ich liebe Dich. Marbacher Magazin 136, Deutsche Schillergesellschaft, Marbach am Neckar 2011, ISBN 978-3-937384-78-8, S. 5–52
  • Über die Niederlage. Klagenfurter Rede zur Literatur 2011.
  • Vom Guten, Wahren und Schönen: Frankfurter und Zürcher Poetikvorlesungen. Suhrkamp, Berlin 2012, ISBN 978-3518126493

Dramatik

  • Vor dem Gericht. Uruppförd 2012 på Nationaltheater Mannheim, regi Burkhard C. Kosminski[3]


Källor

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Sibylle Lewitscharoff.jpg
Författare/Upphovsman: Lesekreis, Licens: CC0
Sybille Lewitscharoff