Shimlames

	Shimlames; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Mesar; Paridae
Släkte	Svartmesar; Periparus
Art	Shimlames; P. rufonuchalis
Vetenskapligt namn
	§ Periparus rufonuchalis
Auktor	(Blyth, 1849)
Synonymer
	Parus rufonuchalis; Västlig simlames;

Shimlames^[2] (Periparus rufonuchalis) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende

Shimlamesen är en medelstor till stor mes, störst i sitt släkte med en kroppslängd på 13 cm. Den ger ett mörkt intryck, med kort spetsig tofs och lysande vita kinder. Karakteristiskt är kombinationen av grå buk och mycket utbredd svart haklapp, ner på övre buken. Den har rostfärgat inslag i nacken, på undergumpen och kring vingknogen.^[4]^[5]

Utbredning och systematik

Shimlamesen återfinns i ek- och rhododendronskogar från Turkestan till västra Kina och Nepal.^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Den har tidigare behandlats som samma art som sherpamesen (P. rubidiventis), men de är lokalt syntopiska.^[6]

Släktestillhörighet

Arten placerade tidigare i det stora messläktet Parus. Data från jämförande studier av DNA och morfologi visade att en uppdelning av släktet bättre beskriver mesfåglarnas släktskap^[7]^[8] varför de flesta auktoriteter idag behandlar Periparus som ett distinkt släkte.^[3] I släktet ingår idag förutom shimlamesen även sherpames och svartmes,^[9] ibland även de östasiatiska arterna i Pardaliparus.^[3]

Levnadssätt

Shimlamesen förekommer i bergsbelägna barrskogar, på mellan 1200 och 4000 meters höjd. Den är huvudsakligen stannfågel och verkar tolerera mycket låga temperaturer, men vissa rör sig till lägre nivåer vintertid. Fågeln lever av små ryggradslösa djur, frön och bär. Den häckar monogamt mellan april och juli. Ungarna matas enbart med insekter och insektslarver.^[1]^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig, ganska vanlig i Nepal och mindre vanlig i nordvästra Kina.^[10]

Namn

Shimla är den indiska delstaten Himachal Pradeshs huvudstad. Den har på svenska även kallats västlig simlames.

Referenser

^ [a b c d] Birdlife International 2012 Periparus rufonuchalis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 december 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b c d] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ [a b] Gosler, A. & Clement, P. (2018). Rufous-naped Tit (Periparus rufonuchalis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59871 8 november 2018).
^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ Eck, S. & Martens, J. (2006) Systematic notes on Asian birds. 49. A preliminary review of the Aegithalidae, Remizidae and Paridae. Zool. Meded. Leiden 80(5): 1–63.
^ Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.
^ Johansson, U.S., J. Ekman, R.C.K. Bowie, P. Halvarsson, J.I. Ohlson, T.D. Price, and P.G.P. Ericson (2013), A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae), Mol. Phylogenet. Evol. 69, 852-860.
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
^ Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör shimlames.
Bilder & media
Wikispecies har information om Periparus rufonuchalis.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2012 Periparus rufonuchalis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 december 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b c d] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

[hbw-4] [a b] Gosler, A. & Clement, P. (2018). Rufous-naped Tit (Periparus rufonuchalis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59871 8 november 2018).

[Indian-5] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press

[6] Eck, S. & Martens, J. (2006) Systematic notes on Asian birds. 49. A preliminary review of the Aegithalidae, Remizidae and Paridae. Zool. Meded. Leiden 80(5): 1–63.

[7] Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.

[8] Johansson, U.S., J. Ekman, R.C.K. Bowie, P. Halvarsson, J.I. Ohlson, T.D. Price, and P.G.P. Ericson (2013), A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae), Mol. Phylogenet. Evol. 69, 852-860.

[IOC-9] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.

[10] Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

Navigation

Navigering

Temaportaler