Shelley Winters
| Shelley Winters | |
 | |
| Född | 18 augusti 1920[1][2][3] East St. Louis, Illinois, USA |
|---|---|
| Död | 14 januari 2006[4][5][1] (85 år) Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien, USA |
| Begravd | Hillside Memorial Park Cemetery |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | The New School Thomas Jefferson High School |
| Sysselsättning | Skådespelare, författare, självbiograf |
| Politiskt parti | |
| Demokratiska partiet | |
| Make | Vittorio Gassman (g. 1952–1954) Anthony Franciosa (g. 1957–1960) |
| Utmärkelser | |
| Oscar för bästa kvinnliga biroll (1960)[6] Emmy Award för kvinnlig huvudroll i en miniserie eller film (1964) Oscar för bästa kvinnliga biroll (1966)[7] Stjärna på Hollywood Walk of Fame[8] | |
| Redigera Wikidata | |
Shelley Winters, ursprungligen Shrift, född 18 augusti 1920[9] i East St. Louis, Illinois, död 14 januari 2006 i Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien, var en amerikansk skådespelare.
Biografi
Winters växte upp i Brooklyn i New York. Hon spelade med i skolpjäser och arbetade som affärsbiträde och fotomodell för att finansiera sina teaterlektioner. Broadwaydebut 1941. Filmdebuten skedde 1943 i What a Woman! Sitt stora genombrott fick hon 1951 som den gravida fabriksarbeterskan som dränks av sin förförare i filmen En plats i solen.
Under 1970-talet hade hon stora framgångar på Broadway.
I slutet av 1980-talet utgav hon sina memoarer. Hon var gift fyra gånger, bland annat med den italienskfödde skådespelaren Vittorio Gassman 1952–54, med vilken hon fick en dotter, och åren 1957–60 med skådespelaren Anthony Franciosa.
Winters Oscarbelönades för bästa kvinnliga biroll i filmerna Anne Franks dagbok och En strimma solsken.
Filmografi i urval
- 1944 – Omslagsflickan
- 1945 – Aladdins Äventyr
- 1945 – I kväll och varje kväll
- 1949 – Ond stad
- 1950 – Winchester '73
- 1951 – En plats i solen
- 1954 – Saskatchewan
- 1955 – Jag är en kamera
- 1955 – Trasdockan
- 1959 – Anne Franks dagbok
- 1962 – Lolita
- 1965 – En strimma solsken
- 1966 – Harper - En kille på hugget
- 1970 – Bloody Mama
- 1972 – SOS Poseidon
- 1973 – Blume in Love
- 1977 – Peter och draken Elliott
- 1979 – Trollkarlen från Lublin
- 1979 – Elvis - The Movie
- 1983 – På andra sidan Brooklynbron
Noter
- ^ [a b] Discogs, Shelley Winters, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Discogs, Shelly Winters, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Internet Broadway Database, Shelley Winters, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.oscars.org .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.oscars.org .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, walkoffame.com , läst: 1 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Winters använde dock födelseåret 1922 under större delen av sin karriär
Externa länkar
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Screenshot of Shelley Winters from the trailer for the film Tennessee Champ
"Good Evning, Mrs. Campbell".
It is the new film that Gina Lollobrigida is filming now in Rome, co-starring Shelley Winters, Philippe Leroy, Peter Lawford and others. Gina Lollobrigida is, in the film, a woman that during the Second World War gave hospitality, during a week, and alternately, a leutenant, a sergeant and a corporal. The woman was remained pregnant.. She does not know who is the father of her daughter. To protect her reputation she told the people that the father of her dauther was a "certain" Captain Campbell, dead in the war. When Gina's dauther turn 20, her three 'fathers' come to the country to know their dauther. After humoristic situations the film will end chreerfully.