Shanghai

Shanghai
kinesiska : 上海市? pinyin: Shànghǎi shì
Förkortning: 沪/申   (pinyin: Hù/Shēn)
Typ av område: Storstadsområde (provinsnivå)
Position:	31°12′0″N 121°30′0″Ö / 31.20000°N 121.50000°Ö / 31.20000; 121.50000
Yta:	6 340,50 km² 31:e störst i Kina
Folkmängd:	24 256 800 (2014) Folkrikast i Kina
Befolknings- täthet:	3800 inv./km²
BNP:*	15880 USD (ppp) 97,555 ¥/inv. (2014) 3:e högst i Kina
Officiella språk:	kinesiska
Borgmästare:	Gong Zheng
Parti- sekreterare:	Chen Jining
Officiell webbplats
Shanghais läge i Kina.
*Källa för BNP: en.wikipedia.org

Shanghai
"Shanghai", som skrivet med hanzi.
Kinesiska	上海
Wu	Zaonhe
Bokstavlig innebörd	Över havet eller på havet
Transkriptioner Hakka - Romanisering Sông-hói Mandarin - Hanyu pinyin Shànghǎi Min - Hokkien Siōng-hái - Mindong Siông-hāi Wu - Romanisering Zaonhe Kantonesiska - Jyutping soeng6hoi2

Shanghai (info) (上海市; Shànghǎishì) är en megastad i Folkrepubliken Kina, belägen vid Yangtzes delta mot Östkinesiska havet. Shanghai är ett av de fyra storstadsområdena i Kina som är ställda direkt under landets centrala administration i huvudstaden Peking.

Shanghai är en av Kinas och världens absolut största städer. Centrala Shanghai utan sina förorter hade 18 630 000 invånare 2014.^[1] Regionen hade officiellt 24 260 000 invånare år 2014.^[2] Hela det urbana området runt Shanghai var 2010 befolkad av 34 000 000 invånare.^[3] Shanghai är även världens största stad som inte är en huvudstad.

Shanghai är ett av världens viktigaste finanscentra^[4] och en viktig transporthub med världens största containerhamn.^[5]

Shanghai var en av fem fördragshamnar som tvingades öppna efter freden i Nanking i slutet av första opiumkriget (1839–1842). Därefter bildades Franska koncessionen och Shanghai International Settlement. Shanghai är bland annat känt för de koloniala byggnaderna vid Bund, skyskraporna på Pudong och Yu Garden från 1500-talet.

Geografi och klimat

Shanghai ligger vid Huangpufloden, som här flyter samman med Wusong från väster och under detta namn faller ut i Yangtzes mynningsvik 21 km. nedanför Shanghai. Området är mycket sankt, trots en mängd dräneringskanaler.

Shanghai har ett fuktigt subtropiskt klimat (Köppen Cfa) med fyra distinkta årstider.

Uppmätta normala temperaturer och -nederbörd i Shanghai:^[6]

Befolkning

Shanghai har en mycket snabb befolkningsutveckling, främst beroende på inflyttning från den omkringliggande landsbygden och andra delar av Kina. Stadens befolkning är därför väldig heterogen i jämförelse med andra kinesiska städer. Shanghai har genomfört ett flertal administrativa åtgärder för att minska inflyttningen från andra delar av Kina, bland annat krav på att alla kinesiska besökare i staden måste registrera sig hos den lokala polisen.

Shanghai har officiellt över 18 miljoner invånare, men på grund av hukou-systemet är svårt att få en exakt siffra på antalet boende. 99,4 % av invånarna är Hankineser (汉族). Den största minoriteten är Hui (回族) som står för 55,5 % av minoritetsbefolkningen.

Shanghai har också en ständigt växande grupp av utländska invånare. Shanghai är den stad i Kina som har högst grad av giftermål mellan utländska och kinesiska medborgare. Ca 5 % av alla giftermål i Shanghai sker mellan en kines och en utländsk medborgare. Det nationella genomsnittet är 2 %.

Kvinnor i Shanghai anses ha en högre position i familjen och samhället än vad som är vanligt i andra delar av Kina. Bland annat är matlagning en syssla som vanligtvis utförs av mannen i den vanliga Shanghai-familjen.

I Shanghai finns de flesta större religioner representerade. Det är svårt att få en exakt siffra på antalet troende, men enligt statliga uppskattningar erkänner sig (är aktiva) 370 000 till den buddhistiska läran, över 110 000 är daoister, 60 000 muslimer, 14 000 är katoliker, och 18 000 tillhör andra kristna organisationer.

Språk

I Shanghai talas en variant av den kinesiska Wu-dialekten. Den talas i ett område runt Yangtzeflodens nedre lopp, som även innefattar miljonstäderna Suzhou i provinsen Jiangsu och Hangzhou, provinsen Zhejiangs huvudstad. Lingvistiskt sett är Wu-dialekten att betrakta som ett språk. Wu-dialekten saknar skriftspråk liksom officiell ställning. Inom administration liksom inom undervisning används mandarinkinesiska, den officiella dialekten vilken talas i Kinas huvudstad Peking.

Det betyder att äldre människor som aldrig fått lära sig det officiella språket mandarin, inte kan prata och förstå vad som sägs på de officiella TV-kanalerna. Av politiska skäl har det dock bestämts att den, liksom andra lokala han-kinesiska språk, till exempel kantonesiska, skall benämnas som dialekter. Detta beror delvis på den speciella språkliga situationen i Kina där det har utvecklats ett gemensamt skriftspråk för folk som inte kan tala med varandra med fortfarande läsa samma tidningar och böcker.

På senare tid har Shanghaiborna börjat lyfta frågan om Shanghaispråkets möjliga utdöende och det har bestämts att en viss undervisning ska börja ske på Shanghaidialekten.

Politik

Den politiska makten i Shanghai utövas officiellt av stadens folkregering, som leds av den regionala folkkongressen och borgmästaren. Storstadsområdet Shanghai befinner sig administrativt på provinsnivå, vilket betyder att borgmästaren i Shanghai är jämställd med guvernörerna i landets övriga provinser. Dessutom finns det en regional politiskt rådgivande konferens, som motsvarar Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens och främst har ceremoniella funktioner. Stadens borgmästare sedan 2020 är Gong Zheng.

I praktiken utövar dock den regionala avdelningen av Kinas kommunistiska parti den avgörande makten i Shanghai och partisekreteraren i regionen har högre rang i partihierarkin än borgmästaren. Sedan 2022 innehålls posten av Chen Jining som också sitter i partiets politbyrå.

Sevärdheter

Centralt i Shanghai finns Folkets torg som innehåller en park och ett antal museer och är byggd över den gamla galoppbanan från den tid England kontrollerade denna del av Shanghai (före 1949). Tunnelbanestationen under torget är en av världens största i storlek. Här ligger Shanghai Museum med samlingar av allt från mynt till kläder och arkeologi.

Från detta torg går gågatan östra Nanjing Lu med ett flertal varuhus och restauranger. Nanjing Lu slutar i öster vid Bund. Bund är en strandgata med gamla europeiska byggnader (till exempel. HSBC:s f.d. bankpalats) som ligger längs Huangpufloden. Under Huangpufloden kan man åka "The Bund sight-seeing tunnel". Här ligger också Peace Hotel, ett hotell byggt på 1920-talet i jugendstil.

Väster om Huangpufloden finns gamla stan med parken Yu Garden, anlagd 1521, och Jade Buddhatemplet och Long Huatemplet. Utanför stadscentrum ligger den historiska vattenstaden Qibao med kanaler och gamla hus som nu ligger inklämd i ett modernt bostadsområde. Öster om Huangpufloden ligger halvön Pudong med det futuristiska Pearl Tower med ett intilliggande akvarium. På Pudong finns några av världens högsta skyskrapor såsom Jin Mao, Shanghai World Financial Center och 632 m höga Shanghai Tower som är Kinas högsta byggnad och världens näst högsta byggnad (2017). Även Tekniska museet och XangJiang copy-market är välbesökta attraktioner på Pudong-sidan av Huangpufloden.

Andra sevärdheter är Shanghais museum, Postmuseet och Judiska museet.

Till Shanghai Pudong International Airport går Shanghais maglevtåg som trafikeras med 431 km/h. I närheten av flygplatsen ligger Shanghai Disney Resort och Geologiska museet.

Administration

Shanghais kommun är indelad i 18 stadsdistrikt (shixiaqu) samt häradet Chongming.

Affärsdistriktet Lujiazui på Huangpuflodens östra strandbank, Pudong, är ett av de ekonomiskt sett mer välbeställda områdena, medan stadens politiska administration huvudsakligen återfinns i det västliga Huangpudistriktet.

Kommersiella områden återfinns på flera platser i Shanghai, bland annat i Xintiandi och längs Huaihaigatan i Luwandistriktet och vid Xujiahui i Xuhuidistriktet. Stadens universitet återfinns huvudsakligen i och omkring bostadsområdena i Yangpu och Putuo.

De nio distrikten som tillsammans utgör Puxi (sv: "väster om Huangpufloden") utgör Shanghais innerstad. Staden utgörs sammanlagt av 220 stadsdelar, 114 stadsavdelningar och 103 underdistrikt. Alla dessa är i sin tur uppdelade i grannskapskommittéer.

Administrativ indelning

Shanghais storstadsområde omfattar 16 distrikt (区 qū) och ett härad (县 xiàn).

Nr	Namn	Kinesiska	Pinyin	Befolkning (2008 uppsk.)	Yta (km²)	Befolknings- täthet (/km²)	Karta
Distrikt i stadskärnan
1	Huangpu	黄浦区	Huángpǔ Qū	539 000	12	44 917
2	Luwan*	卢湾区	Lúwān qū	275 000	8	34 375
3	Xuhui	徐汇区	Xúhuì qū	982 000	55	17 855
4	Changning	长宁区	Chángníng Qū	668 000	38	17 579
5	Jing'an	静安区	Jìng'ān qū	258 000	8	32 250
6	Putuo	普陀区	Pǔtuó Qū	1 087 000	55	19 764
7	Zhabei	闸北区	Zháběi qū	745 000	29	25 690
8	Hongkou	虹口区	Hóngkǒu qū	781 000	24	32 542
9	Yangpu	杨浦区	Yángpǔ Qū	1 195 000	61	19 590
Förortsdistrikt
10	Pudongs nya område	浦东新区	Pǔdōng xīnqū	4 119 000	1 211	3 401
11	Baoshan	宝山区	Bǎoshān qū	1 406 000	271	5 188
12	Minhang	闵行区	Mǐnháng qū	1 805 000	371	4 865
13	Jiading	嘉定区	Jiādìng qū	1 034 000	464	2 228
14	Jinshan	金山区	Jīnshān qū	646 000	586	1 102
15	Songjiang	松江区	Sōngjiāng qū	1 074 000	606	1 772
16	Qingpu	青浦区	Qīngpǔ qū	790 000	670	1 179
17	Fengxian	奉贤区	Fèngxián qū	808 000	687	1 176
Härad
18	Chongming	崇明县	Chóngmíng xiàn	673 000	1 186	567

*) Sammanslaget med Huangpu-distriktet 2011.

Distriktet Huangpu inkluderar från och med år 2000 även det gamla distriktet Nanshi, som då upphörde att existera. Häradet Chongming består av ön Chongming, som är Kinas till ytan näst största ö, samt ett par mindre öar.

Stadsdistrikten, som i sin helhet avser Shanghais storstadsområde, hade totalt 17 480 200 invånare år 2006 på en yta av 5 155 kvadratkilometer.^[7]

Shanghais 17 stadsdistrikt och 1 härad var år 2000 vidare indelade i sammanlagt 98 gatuområden (jiedao), 224 mindre orter (zhen) och 7 smådistrikt (xiang).^[8]

Satellitstäder

Storstadsområdet Shanghai har absorberat en rad mindre orter som tidigare lydde under andra härad eller hade status som egna härad. Dessa är nu satellitstäder som är stadsdistrikt på häradsnivå. Till dessa hör:

• Minhang (闵行区 Mǐnháng Qū) – Shanghai härad fram till 1992;
• Jiading (嘉定区 Jiādìng Qū) – Jiading härad fram till 1992;
• Jinshan (金山区 Jīnshān Qū) – Jinshan härad fram till 1997
• Songjiang (松江区 Sōngjiāng Qū) – Songjiang härad tills 1998
• Qingpu (青浦区 Qīngpǔ Qū) – Qingpu härad tills 1999
• Fengxian (奉贤区 Fèngxián Qū) – Fengxian härad fram till 2001

Ön Chongming som ligger vid Yangtze-flodens mynning är ett eget härad med samma namn som ön.

Kommunikationer

Staden har ett gott nätverk för olika typer av spårburen trafik, som pendeltåg och tunnelbana samt Magnettåg mellan internationella flygplatsen och centrala staden (Maglev).

Tunnelbana

Shanghais tunnelbana har växt fort under kort tid efter att den invigdes 1995. Februari 2016 var linjenätet 588 km långt med 14 linjer och 284 stationer^[9] vilket gör Shanghais tunnelbana till världens längsta.^[10]

Spårvagn

I januari 2010 öppnades en helt ny spårvagnslinje som kallas för Zhangjiang Tram.

Pendeltåg

Shanghai har flera pendeltågslinjer som bl.a. går till de stora tågcentralerna Shanghai Railway Station och Shanghai South Railway Station.

Magnettåg

Magnettåget Shanghai Maglev Train går mellan flygplatsen och centrala Shanghai (Pudong).

Buss

Staden har fler än 1 000 busslinjer. För att hitta rätt buss kan det vara bra att veta att bussar som går in mot staden har nummer, medan de som går ut har namn. Bussar med nummer mellan 300 och 399 är nattbussar. Eftersom tunnelbanan slutar gå ganska tidigt så finns det ett stort antal nattbusslinjer som ersätter hela natten.

Flyg

Shanghai Pudongs flygplats är Shanghais stora internationella flygplats. Mellan flygplatsen och Pudong går tunnelbanans linje 2 samt Magnetbanan, med hastigheter på upp till över 400 km i timmen. Ett museum finns vid ändstationen i Pudong). 2010 öppnade också nya HongQiao flygplatsen som är Shanghais nya kommunikationsnav. Båda flygplatserna är i princip internationella flygplatser även om mest lokalflyg inom Kina går från HongQiao. HongQiao har SHA och Pudong har PVG som IATA-kod.

Utbildning

Kinas akademiska centrum är Peking, och Shanghai har inte tillnärmelsevis så många universitet och högskolor. Här finns dock några av Kinas mest prestigefyllda lärosäten, bland annat Shanghai Jiao Tong-universitetet, East China Normal University, Fudanuniversitetet och Tongjiuniversitetet.

Historia

Shanghai omnämns i kinesiska historiska källor som en lokalt viktig handelsort redan på Song- och Yuandynastin. Vid Mingdynastins början lär den ha haft en befolkning på närmare 300 000 personer, ett otal kringliggande småorter inkluderade. Ofta brukar man säga att dagens Shanghai grundades år 1553, då en stadsmur byggdes runt själva stadskärnan, som skydd mot pirater. De flesta invånarna livnärde sig vid denna tid antingen på handel eller fiske. Shanghai började uppleva ett ekonomiskt uppsving i slutet på 1700-talet och hade i början av det påföljande seklet fått ett rykte om sig som en handelsmetropol av växande betydelse och med ett strategiskt läge vid Huangpufloden, en biflod till den mäktiga Yangtzefloden.

Under Opiumkriget erövrade Storbritannien Shanghai den 19 juni 1842 och staden förklarades genom Freden i Nanking den 29 augusti samma år öppen för utlänningar. Den åt engelsmännen upplåtna bosättningsplatsen sträckte sig från Suzhouån i norr till Yangbangkanalen i söder. Mellan Yangbangkanalen och den ursprungliga kinesiska staden låg ett smalt landområde, vilket år 1849 överlämnades åt Frankrike. USA upprättade år 1862 en koncession norr om Suzhouån.

Under senare delen av Taipingupproret var Shanghai den enda hamnstaden i mellersta Kina som inte var ockuperad av kinesiska rebeller, vilkas försök att inta Shanghai slogs tillbaka åren 1860-1861. Därigenom gynnades stadens ekonomi och handel och Shanghai fick sin position som Kinas viktigaste hamnstad. Staden behöll denna position fram till kommunisternas seger i det kinesiska inbördeskriget och Folkrepubliken Kinas grundande den 1 oktober 1949. Därefter flydde stora delar av stadens kinesiska ekonomiska elit till den brittiska kolonin Hongkong, vilken även övertog positionen som Kinas viktigaste hamnstad.

Det koloniala Shanghai

Under Qingdynastin bestod Shanghai av en kinesisk stadsdel, omsluten av en 5 km lång mur med en i dess omedelbara närhet liggande vallgrav. Den kinesiska stadsdelens husbestånd utgjordes företrädesvis av envånings trähus.

Det äldsta av stadens europeiska områden, den brittiska koncessionen, var belägen söder om Suzhouån (eng, Wade-Giles: Soochow Creek), och norr om Yangjingbangkanalen. Söder om Yangjingbangkanalen låg den franska koncessionen, närmare den kinesiska staden.

Norr om Suzhouån tilldelades USA ett koncessionsområde, vilket år 1863 förenades med den brittiska koncessionen under namnet "den Internationella bosättningen" (eng: International Settlement), medan den franska koncessionen även framgent behöll sin legala autonomi.

De utländska delarna av Shanghai gick under benämningen "den europeiska staden". De hade, till skillnad från den ovan nämnda kinesiska stadsdelen, företrädesvis breda och dränerade avenyer och boulevarder kantade av träd. Här fanns vidare en mängd byggnader i nyklassisk europeisk stil, stora hotell, klubbar, palats och monument, bland annat en staty av Gordon pascha. I den amerikanska stadsdelen Hongkou låg de största fabrikerna, skeppsvarven och skeppsdockorna.

Det så kallade ”Internationella bosättningen” stod under tillsyn av ett stadsfullmäktige bestående av nio medlemmar, valda av och bland de utländska skattebetalarna utan hänsyn till deras nationalitet. Kinesiska skattebetalare var uteslutna från rådet ända fram till 1920-talet.

Vid sekelskiftet utökades stadens gatunät ansenligt väster och nordväst om Shanghais hästkapplöpningsbana (se karta). Nära denna var en gång det svenska konsulatet beläget. Platsen där Shanghais hästkapplöpningsbana tidigare var belägen utgör idag Shanghais Folkets torg.

Lagstiftningen utövades av alla skattebetalare med pekuniära kvalifikationer, liksom allmän rådstuga på allmänna sammanträden. På liknande sätt administrerades den franska koncessionen, med undantag för att den franske generalkonsuln hade rätt att kontrollera varje utgift och lagd röst. Söder om Suzhouån, längs gatan Bund, låg stadens koloniala tullhus, en vacker allmän park, de utländska konsulaten, flera bankpalats och kyrkor, bl. a. en engelsk katedral i gotisk stil av sir Gilbert Scott. Denna stadsdel fick tidigt elektrisk belysning, vattenledning och spårväg.

I de utländska kolonialmakternas besittningar uppfördes byggnader i utländska arkitektoniska stilar. Denna bebyggelse finns till viss del bevarad. Mest kända är förmodligen byggnaderna längs Bund (traditionell kinesiska: 外灘; förenklad kinesiska: 外滩; hanyu pinyin: Wàitan; eng: the Bund). Bund tillhörde ursprungligen den brittiska besittningen i Shanghai. Söder om Bund ligger Quai de France, vilken under kolonialtiden utgjorde en del av den franska besittningen.

Vid folkräkningen 1895 räknades den infödda befolkningen i de europeiska kvarteren till 286 753 personer och beräknades i den kinesiska staden till cirka 125 000. Vid folkräkningen 1905 var utlänningarna 11 497, bland dem 3 713 engelsmän, 2 157 japaner, 1 329 portugiser, 991 amerikaner, 785 tyskar, och 568 indier. Vid denna tid fanns det även en svensk koloni och det fanns ett skandinaviskt sjömanshem och en svensk avlönad konsul. Invånarantalet uppgavs år 1912 till 651 000.

Det republikanska Shanghai (1911–1949)

1911 föll Qing-dynastin och ersattes av Republiken Kina. En rad nya byggnadsprojekt inleddes och den gamla stadsmuren revs. Åren 1914–1915 fylldes Yangjingbang-kanalen för att ge plats åt en gata som idag kallas Yan'an Donglu.

Kinas kommunistiska parti (KKP) grundades av bland annat Mao Zedong i Shanghai år 1921. Lokalen där partiet grundades finns fortfarande kvar och utgör idag en delshoppinggallerian Xintiandi (traditionell kinesiska: 新天地; förenklad kinesiska: 新天地; hanyu pinyin: Xintiandí) ägd av Shui On Land från Hongkong.

Shanghai var en plats där man experimenterade med olika styrelseformer. År 1921 jagade en massiv gräsrotsrörelse bort lokala krigsherrar men led nederlag när Chiang Kai-shek intog staden.

Under andra sino-japanska kriget 1937–1945 ockuperades staden av Japan. Japan hade under kriget omfattande politiska kontakter med Nazityskland och flera representanter för Nazistpartiet besökte Shanghai efter det att den japanska ockupationen av staden inletts. I Shanghai hade det under kolonialtiden funnits ett flertal affärsmässigt mycket framgångsrika judiska familjer, bland annat den berömda familjen Sassoon. Tyskland föreslog därför att Japan, i likhet med det egna landet, skulle upprätta koncentrationsläger för Shanghais judiska befolkning. Dessa läger borde enligt tyskarna upprättas på Chongmingön (traditionell kinesiska: 崇明島; förenklad kinesiska: 崇明岛; hanyu pinyin: Chongming Dao), en stor ö belägen i Yangtzeflodens delta, inte långt från Shanghai. Den japanska regeringen valde att inte följa dessa råd.

Shanghai under Folkrepubliken Kina (1949-)

Efter kommunisternas maktövertagande och grundandet av Folkrepubliken Kina den 1 oktober 1949, skedde en mängd symboliska förändringar i stadslandskapet i Shanghai. Så döptes till exempel en rad gator om och fick nya progressiva namn: ett exempel bland de gator som ursprungligen haft utländska namn är den berömda affärsgatan Avenue Joffre i den tidigare franska besittningen, som döptes om till Huaihaigatan (traditionell kinesiska: 淮海路; förenklad kinesiska: 淮海路; hanyu pinyin: Huáihai Lù). Även en del kinesiska gatunamn med anknytning till det s.k. “gamla samhället” byttes ut, och så blev exempel vis Republikens Gata (minguo lu) nu Folkets Gata (renmin lu).

I januari 1967, som ett led i den s.k. kulturrevolutionen, grundade medlemmar av stadens politiska "ultra-vänster" en ny administrativ ordning som man döpte till Shanghaikommunen och som, i teorin, var tänkt att låta arbetare och soldater utöva politisk direkt kontroll över stadens ledning i enlighet med modellen från Pariskommunen år 1871. Pariskommunen hade av Karl Marx beskrivits som ett mycket bra exempel på hans egna teorier om "proletariatets diktatur". Mao Zedong ställde sig dock i någon mån tveksam till Shanghaikommunen: bl.a. krävde han efter bara ett par veckor att den skulle byta namn (något som också skedde) till Shanghais stads Revolutionskommitté. Dess för hans instruktioner lyhörda ledare stödde han dock under resten av sitt liv: tre av dem skulle som medlemmar av det s.k. "De fyras gäng" arresteras kort efter hans död.^[11]

Staden har bibehållit sin ledande ställning under Deng Xiaopings reformer. När borgmästaren Jiang Zemin utsågs till generalsekreterare i Kinas kommunistiska parti i juni 1989, befordrade han flera av sina skyddslingar från Shanghai-apparaten till ledande poster i partiet som fortfarande har en viktig maktställning. Den nye generalsekreteraren Hu Jintaos utrensning av Shanghais partisekreterare Chen Liangyu 2006 var ett slag mot Jiangs "Shanghai-klick".

Vänorter

Shanghai har följande vänorter:^[12]

• Alexandria, Egypten, sedan 15 maj 1992
• Antwerpen, Belgien, sedan 1984
• Barcelona, Spanien, sedan 31 oktober 2001
• Basel-Stadt, Schweiz, sedan 19 november 2007
• Bratislava region, Slovakien, sedan 10 november 2003
• Busan, Sydkorea, sedan augusti 1993
• Casablanca, Marocko, sedan 8 september 1986
• Chicago, USA, sedan 28 december 2007 (Chicago och Shanghai hade haft samarbete redan 1985)
• Chiang Mai-provinsen, Thailand, sedan 2 april 2000
• City of London, Storbritannien, sedan 4 september 1996
• Colombo, Sri Lanka, sedan 11 augusti 2003
• Constanța județ, Rumänien, sedan 15 april 2002
• Cork, Irland, sedan 19 maj 2005. Cork och Shanghai blev det första paret av irländska och kinesiska orter med en vänortsrelation.
• Dubai, Förenade Arabemiraten, sedan 30 maj 2000
• Dunedin, Nya Zeeland, sedan 21 oktober 1994
• Esbo, Finland, sedan 4 september 1998
• Guayaquil, Ecuador, sedan 6 juli 2001
• Guvernementet Aden, Jemen, sedan 14 september 1995
• Göteborg, Sverige, sedan 23 oktober 2003
• Haifa, Israel, sedan 21 juni 1993
• Hamburg, Tyskland, sedan 29 maj 1986
• Hamburg-Mitte, Tyskland, vänort med Hongkou i Shanghai sedan 21 juni 2007
• Hamhung, Nordkorea, sedan 18 juni 1982
• Hirakata, Japan, vänort med Changning i Shanghai sedan 16 december 1987
• Ho Chi Minh-staden, Vietnam, sedan 14 maj 1994
• Istanbul, Turkiet, sedan 23 oktober 1989
• Izumisano, Japan, vänort med Xuhui i Shanghai sedan 21 oktober 1994.
• Jalisco, Mexiko, sedan 18 november 1998
• Jawa Timur, Indonesien, sedan 30 augusti 2006
• Karachi, Pakistan, sedan 15 februari 1984
• KwaZulu-Natal, Sydafrika, sedan 16 maj 2001
• Liverpool, Storbritannien, sedan 18 oktober 1999
• Maputo, Moçambique, sedan 25 oktober 1999
• Marseille, Frankrike, sedan 26 oktober 1987
• Metro Manila, Filippinerna, sedan 15 juni 1983
• Milano, Italien, 25 juni 1979
• Montréal, Kanada, sedan 14 maj 1985
• Nagasaki prefektur, Japan, sedan 14 oktober 1996
• Neyagawa, Japan, vänort med Luwan i Shanghai sedan 12 maj 1994
• Norra Jeolla, Sydkorea, sedan 17 april 2003
• Okahandja, Namibia, vänort med Maqiao i Minhang i Shanghai sedan 16 december 1998
• Osaka, Japan, sedan 18 april 1974
• Osaka prefektur, Japan, 20 november 1980
• Oslo, Norge, sedan 10 november 2001
• Phnom Penh, Kambodja, sedan 8 oktober 2008
• Pireus, Grekland, sedan 24 juni 1985
• Pommerns vojvodskap, Polen. Shanghai blev vänort med Gdańsks vojvodskap 4 juli 1985, men efter bildandet av Pommerns vojvodskap 1999 har Shanghai varit vänort med den.
• Port Vila, Vanuatu, sedan 8 juni 1994
• Porto, Portugal, sedan 15 april 1995
• Queensland, Australien, sedan 24 maj 1989
• Region Mittjylland, Danmark, sedan 17 mars 2008. Ursprungligen (sedan 10 november 2003) hade Shanghai Århus amt som vänort, men efter bildandet av Region Mittjylland 2007 förnyade Shanghai sin vänskapsrelation 2008.
• Rhône-Alpes, Frankrike, sedan 21 maj 2008. Relationen mellan dem började dock redan 20 november 1986.
• Rosario, Argentina, sedan 17 juni 1997
• Rotterdam, Nederländerna, 23 november 1979
• San Francisco, USA, 28 januari 1980
• Sankt Petersburg, Ryssland, sedan 15 december 1988
• Santiago de Cuba-provinsen, Kuba, sedan 28 augusti 1996
• São Paulo, Brasilien, sedan 7 juli 1988
• Storlondon, Storbritannien, sedan 31 mars 2009
• Södra Jeolla, Sydkorea, sedan 19 april 1996
• Tasjkent, Uzbekistan, sedan 15 december 1994
• Valparaíso, Chile, sedan 10 juli 2001
• Vladivostok, Ryssland, 27 april 1993
• Windhoek, Namibia, sedan 1 november 1995
• Yao, Japan, vänort med Jiading i Shanghai sedan 13 september 1986
• Yokohama, Japan, sedan 30 november 1973. Yokohama var Shanghais första vänort.
• Zagreb, Kroatien, sedan 18 juni 1980

Referenser

Noter

Webbkällor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Schang-hai, 1904–1926.

Tryckta källor

• Dangdai Zhongguo de Shanghai (Shanghai i Kina av idag), 2 band. Beijing: Dangdai Zhongguo chubanshe, 1993.
• Karns, Maurine, & Pat Patterson, Shanghai High Lights Low Lights Tael Lights. With a new foreword by Michael Schoenhals. First published in 1936. Reprinted by Earnshaw Books, Hongkong, 2009. ISBN 978-988-17621-0-8.Libris 11459771
• Pan, Ling (1983) (på engelska). In search of old Shanghai. Hongkong: Joint publishing. Libris 7861689. ISBN 962-04-0195-6 
• Perry, Elizabeth J.; Li Xun (1996) (på engelska). Proletarian power: Shanghai in the cultural revolution. Transitions: Asia and the Pacific, 99-1863709-9. Boulder, Colo.: Westview Press. Libris 5738194. ISBN 0-8133-2165-4 (hard cover : alk. paper) 
• Pott, F. L. Hawks. A Short History of Shanghai, Being an Account of the Growth and Development of the International Settlement. Shanghai: Kelly & Walsh limited, 1928. Libris 2973463

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Shanghai.
  Bilder & media

Administrativa regioner i Folkrepubliken Kina Provinser Anhui • Fujian • Gansu • Guangdong • Guizhou • Hainan • Hebei • Heilongjiang • Henan • Hubei • Hunan • Jiangsu • Jiangxi • Jilin • Liaoning • Qinghai • Shaanxi • Shandong • Shanxi • Sichuan • Yunnan • Zhejiang Storstadsområden Chongqing • Peking • Shanghai • Tianjin Autonoma områden Guangxi • Inre Mongoliet • Ningxia • Tibet • Xinjiang Särskilda administrativa regioner Hongkong • Macao Xia → Shang → Zhou → Stridande staterna→ Qin → Han → Tre kungadömen → Jin / 16 kungadömen → S./N. dynastierna → Sui → Tang → 5 dynastier & 10 riken - Liao / Song / Västra Xia / Jin → Yuan → Ming → Qing → Republiken → Folkrepubliken / Taiwan